Senaste nytt
Spelarövergångar
Idag fyller Anders Söderberg 41 år. En ålder som gör att han utan tvekan hade varit aktiv än idag om han varit slovak eller tjeck, men nu är han inte det och därför är han färdig med sin karriär sedan ett tag tillbaka.
Söderberg har en sån där skön karriär, som på något sätt rivstartade när han fortfarande var junior, men som aldrig riktigt, riktigt lyfta medan han var i Modo. Den där rivstarten lovade så mycket, men han var liksom kvar ungefär där hela tiden i åtskilliga säsonger i rad innan han vid relativt hög ålder tog kliver ner, gjorde två säsonger i HockeyAllsvenskan med Skellefteå och sedan lyckades ta med sig det spelet och självförtroendet han vunnit där till att bli den där toppspelaren som man i många år väntade på att han skulle bli i Modo.
Jag gillar sånt där, när folk vågar ta ett kliv ner efter så många år i högstaligan och det ger en så stark utdelning. Folk som bryter det självklara mönstret.
Det är allt för många som fortsätter trampa vatten på högsta nivå för att det, så klart, är där man vill vara. Man ser det som alldeles för mycket prestigeförlust att kliva ner en nivå. Men Söderberg är ett av bevisen på att det finns en del att tjäna på det.
Sen är det ju så klart högst anmärkningsvärt att Söderberg sitter med berg av SM-silver (sex stycken) och inte ett enda guld och att det i hans sista match som hockeyspelare var Jakob Silfverberg som sköt in det matchavgörande målet som gav Brynäs guld 2012.
Det klart att det finns något typiskt och på sitt sätt väldigt vackert över ett sånt avslut på en sådan karriär.
Det skulle kunna vara en bra storyline till någon form av film där man på förhand tror att killen med alla silvren äntligen ska få ett sagoslut och vinna sitt efterlängtade guld till slut, men där en spelare som heter exakt just det man har i medaljväg skjuter dit ett nytt silver i sista matchen.
”Guuud vad patetiskt att de döpt killen till ett så orealistiskt namn. Så pajigt”, hade troligen kritiken varit i det scenariot.
