Det är kul det här med Erik Thorells framgångar i finska ligan. Jag kan tycka att det kanske är lite av en bortglömd liga överlag numera. För det är en liga där vi sett ganska många svenskar få mycket god utbildning genom åren och Thorells imponerande första halva av den här säsongen får mig att minnas tillbaka till forna tider.
Ser vi över någorlunda senare år så var det ju där som Jonas Andersson skapade sig ett namn. Igen. En gång i tiden. Andersson var ju ett namn som junior, men skador sinkade honom ganska rejält därefter innan han tog ny sats i just Finland under fyra säsonger och utvecklades till en KHL-spelare och VM-spelare till slut.
Sen har vi väl Daniel Brodin ännu mer nyligt än så. Han var ju i Ässät och vann mästerskapet 2013 innan han återvände till SHL och fick en landslagschans.
Annars är det väl kanske mest för spelarutveckling från lite äldre dagar som Finland-Sverige-kombinationen varit lyckad. Väldigt lyckad, rentav.
Henrik Tallinder lämnade AIK för TPS i början av 2000-talet och spelade till sig ett NHL-kontrakt direkt. Michael Holmqvist gjorde en liknande resa. Han kom dit säsongen före Tallinder och behövde lite längre tid innan han spelat till sig ett NHL-kontrakt. Han sökte sig till Finland efter att aldrig riktigt lyckats spela till sig en ordinarie tröja i Färjestad.
Innan de här två kanske ni minns att Johan Davidsson lite överraskande valde att lämna HV71 där han precis slagit igenom, för att spela med IFK Helsingfors. Han gjorde en stark säsong där, blev mästare och fick NHL-kontrakt med Anaheim.
Ni som har några ytterligare år på nacken kanske minns när Bosman-domen blev verklighet och svenska spelare stack utomlands i drivor helt plötsligt. Det var 1996. Då hamnade Marcus Thuresson och Niklas Sundblad i TPS under tränaren Vladimir Jurzinov och utvecklades extremt mycket där. Precis som i princip varenda annan spelare som fanns i TPS på den tiden.
Thuresson kom dit efter att ha varit lite av en marginalspelare i både Leksand och HV71. Ingen spelare man direkt lade märke till speciellt mycket.
Sundblad kom dit efter ett misslyckat NHL-försök i Calgary, där han nästan uteslutande spelade farmarlagshockey under tre år och därmed försvann helt från radarn eftersom det helt enkelt saknades några direkta möjligheter att följa AHL-hockey på den tiden.
Både Sundblad och Thuresson hamnade senare i Malmö och visade sig båda två vara mycket kompetenta elitseriespelare efter tiden i TPS.
Sundvlad hade två raka 20-målssäsonger i Malmö och Thuresson gick från att knappt ens komma över 15 poäng per säsong till att göra fyra raka 30-poängsäsonger i Malmö.
I just Erik Thorells specifika fall tror jag att det gynnar honom väldigt mycket att han valde TPS framför att välja något SHL-alternativ efter fjolårets starka allsvenska säsong.
För även om han var tvåa i poängligan så är det mycket möjligt att han fått inleda på botten i ett SHL-lag. Det kan ibland ha en tendens att bli så. Att eftersom man varit i SHL bara något år tidigare utan en framträdande roll, så blir det nånstans fortsatt en utgångsposition om man kommer underifrån.
I Finland startar man mer om på ett nytt blad. Döms inte så mycket för hur ‘det varit tidigare’ och efter någon eller ett par starka säsonger i Finland kommer synen från en svensk klubb på Thorell att, troligen, vara ganska annorlunda den dagen han kommer tillbaka. Kanske för att man ser honom annorlunda när han kommer från en utländsk toppliga, kanske för att han helt enkelt är en bättre spelare. Vad vet jag.