Det har väl tjatats ut sedan tidigare, det här med priserna som Svenska Ishockeyförbundet delar ut i samarbete med Ishockeyjournalisternas Kamratförening. Men trots det så går det fortfarande inte riktigt att komma ifrån den lilla, lilla irritation som utspelar sig år efter år när de här priserna delas ut.

Honken Trophy:
Går av allt att döma till den bästa svenska målvakten i SHL. Man hävdar i de kriterier som nämns i samband med priset att det går till bästa målvakt i SHL. Men historiken skvallrar om att det antingen bara är svenskar som är tillgängliga att vinna – eller åtminstone att merparten av de som röstar tror att det är så. Annars hade Alexander Salák haft en sån här.

Salming Trophy:
Går till bästa SVENSKFÖDDE back i SHL. Det har man varit tydliga med att förklara de två senaste säsongerna. Tidigare skrevs det att priset var till den bästa svenska backen i Europa, men numera är det den bästa SVENSKFÖDDE backen i SHL. Med andra ord ett pris som Alen Bibic inte kan vinna, men som han två år yngre bror Almen kan vinna. Eftersom Alen är född i forna Jugoslavien och Almen i Sverige.
Det är också ett pris som Tim Erixon inte kan vinna. Om han någon gång skulle få för sig att spela i SHL igen. Han är född i USA och bodde väl där tills han var två år eller så. Hugo Enock kan inte heller vinna. Eftersom han är adopterad och född i Colombia.

Bara de här sakerna i sig gör ju att man ganska snabbt borde insett sitt misstag i ‘reglerna’ och ändrat det efter första året. Men så blev det inte. Av någon anledning.

Priset är det enda av de tre som faktiskt tydligt förklarar att priset bara kan gå till svenskar. Målvakts- och back-priset har inte det kriteriet skrivet i sina utskick runt priset.

Årets Forward:
Går till den bästa svenska forwarden i svensk hockey. Sägs det i alla fall. Men när priset tillföll Linus Omark ifjol så blev det uppenbart att ”i svensk hockey”, för just forwards, även omfattar svenskar i andra europeiska ligor. Även om det nu inte ens står att personen måste vara svensk i kriterierna, så är det ganska givet att det är så. Eller åtminstone att, likt Honken-priset, åtminstone är så att merparten tror att det är så.
Priset hette tidigare Peter Forsberg Trophy, men sedan förra säsongen heter det inte längre så. Jag har ingen aning om varför, men det skulle inte förvåna mig det minsta om han tröttnade på hur konstigt allt är runt de här priserna.
Att priset tappade namnet Peter Forsberg Trophy just förra säsongen när priset för ”årets forward i svensk hockey” gick till en svensk i KHL ger ju åtminstone en liten misstanke om att det skulle kunna ha blivit en diskussion om det hela.
Jag skulle förstå om han kände att det var lite av en skymf att förknippas med priset, eller de här priserna överhuvudtaget som så de ser ut samlat på det här viset, även om det borde vara något att vara stolt över i sig så blir det ju rätt tudelat när priset för ”bästa forward i svensk hockey” kan hamna hos en svensk i en utländsk liga, så länge den utländska ligan inte är NHL. Medan då båda de priserna som går till målvakt och back från samma ställe bara kan gå till svenskar i SHL.

En annan teori skulle kunna vara att Peters namn försvann i och med att han blev expert på Discovery Network, vilket offentliggjordes i mars förra året och att det inte ansågs lämpligt att ha ett pris uppkallat efter någon som jobbar med hockey på TV. Men det låter varken lika sannolikt eller roligt.

Ja, ni ser ju själva. Det behöver väl inte utvecklas så mycket mer runt det här. Från min sida i alla fall. Från de som sitter på priserna finns det väl en del att utveckla däremot. Det är för mycket som känns väldigt fel inom något som måste vara ofantligt enkelt att rätta till så att det inte ser ut som fan när man sätter kategoripriserna målvakt, back och forward bredvid varandra.