Jag vet inte om det gått någon draft som Sebastian Aho varit tillgänglig i, utan att jag skrivit ett blogginlägg om att det inte är hela världen att inte draftas. Att saker löser sig ändå, om man bara fortsätter att spela bra.

Det är väl ingen jätteskräll att det är så. Det säger sig självt att det är så det funkar, så det är absolut ingenting att slå sig över bröstet över. Men ibland känns det ändå som att det är viktigt att poängtera det uppenbara. För det finns säkert spelare som tror att deras karriär gått åt helvete vid några tillfällen innan de hunnit fylla typ 20.
1) Om de inte får plats i TV-Pucken
2) Om de inte kommer in på det hockeygymnasiet de vill
3) Om de inte draftas

Aho är ju långt ifrån den första spelaren som fått vänta länge på att draftas. Han har ju en tidigare lagkamrat i Viktor Arvidsson som gick samma väg. Lite för liten, eventuellt lite för vek, eventuellt lite för ”pallar inte när det hettar till”.
Men det löste sig ju där med. Ganska rejält dessutom.

i Ahos fall har han väl, tydligen, aldrig ansetts tillräckligt bra i förhållande till sin storlek och fysik relaterat till ålder tidigare. De 16 poäng han gjorde ifjol, följt av ett rätt bra slutspel, var inte tillräckligt för en 19-20-åring. Men de 30 poäng han gjorde den här säsongen som 20-21-åring gjorde att han klev över gränsen för vad som anses ”nog fan kunna bli nåt ändå”.

Och det är rimligt. Ahos säsong var kanske inget som fick överdrivet mycket uppmärksamhet runtom i landet. Trots att han var var trea i poäng bland backar, så gick han relativt sett en del under radarn rent medialt. Kan jag känna nu när jag ser i backspegeln.

Men ur ett historiskt perspektiv var hans säsong nära att kliva upp på rekordnivåer. Ett tag hade jag honom på en rekord-vaka i mina egna dokument. När han sköt sitt nionde mål för säsongen redan i januari kände jag att det var något på gång. Sen blev det dessvärre bara ett mål till resten under säsongen och han stannade på tio baljor.
Men det är bara tre backar som lyckats göra fler mål i SHL innan de klivit förbi förstaårssenior-åldern: Thomas Eriksson (12), Tomas Jonsson (11) och David Rundblad (11).

Det är inte så jäkla illa ändå.

När Aho draftades tänkte jag direkt att de redan gjort upp någon sorts deal, likt den Viktor Arvidsson hade med Nashville när det begav sig. ”Vi vill drafta dig nu, äntligen, men bara om du lovar att komma över direkt”.
Idag är jag långt ifrån lika säker och det baserar jag mest på Islanders scout Veli-Pekka Kautonen, en gång i tiden usel back i Djurgården, som till Newsday förklarade att Aho ”utan tvekan är en back som kan starta direkt i Bridgeport”.

Det är väl kanske inte riktigt det omdömet man vill ha typ tre månader innan säsongen drar igång där borta. Att man är bra nog att platsa i AHL.
Speciellt inte i en organisation vars NHL-lag numera har en rätt klen backsida, inte minst nu när Travis Hamonic lämnade.