Innan jag somnade i natt häpnades jag över att Jakob Vrána ska försäsongsspela med Aleksandr Ovetjkin och Jevgenij Kuznetsov. När jag vaknade under natten fortsatte jag tänka på Vrána. Och David Pastrňák.
Jakub Vrána ska försäsongsspela ihop med Aleksandr Ovejtkin och Jevgenij Kuznetsov och man tänker lite grann att, wow… det där är ju riktigt häftigt. Tänk att han förädlats i Sverige.
Det var ungefär det där jag somnade till i natt. Sen vaknade jag under natten och hade fortfarande det där med mig. Då började jag tänka lite bredare. Eller djupare.
Tänka på David Pastrňák, som kom till Sverige ett år senare än Vrána och gick via juniorhockeyn och HockeyAllsvenskan till NHL och hur snabbt saker och ting kan gå.
För där Vrána är nu (och då är han där definitivt inte på allvar än), där har Pastrňák varit ett bra tag redan. På riktigt.
Vrána ansågs ju ganska länge vara den större talangen av de här två. Det var han som spelade i pojklandslaget som underårig. Det var han som var med i U18-VM med två år kvar som B-junior och sen spelade U20-VM med tre år kvar som A-junior.
Det var han som draftades först av de två i samma draft 2014.
Men någonstans på vägen förändrades det där. Så som det inte alltför sällan gör två talanger emellan.
Medan Vrána fortfarande försöker att etablera sig i NHL, så har Pastrňák sedan länge varit en kraft att räkna med i ligan.
Vrána har spelat 21 NHL-.matcher, gjort tre mål. Pastrňák har spelat 172, gjort 59 mål och kommer de kommande åren att tjäna 6,66 miljoner dollar i snitt per säsong och har nått stjärnstatus efter sin 70-poängssäsong ifjol.
Han snittade 0,93 poäng per match i NHL. Vrána snittade 0,73 i AHL.
Det fanns en tid då man ganska ofta satt och jämförde de här två spelarna med varandra. Just för att de var i Sverige, just för att de var jämngamla och landsmän. Men under de säkert två-tre senaste åren har jag inte tänkt på på de här två som en duo man kan jämföra en enda gång. Förrän nu.
Sen är det svårt att säga exakt vad som gör att det blivit som det blivit under åren som gott. Varför Pastrňák är där han är och Vrána där han är.
Visst har Vrána haft sina skadeproblem. Han missade halva säsongen för två år sedan med en handledsskada och det klart att det sinkat honom en del. Den kom dessutom ganska tidigt in på säsongen som var hans första i Nordamerika.
En annan faktor är att han tillhör en vassare organisation. Pastrňák kom perfekt in i Boston. Han får spela med bra spelare och har tagit det därifrån.
Men jag kan inte undgå att tänka att Pastrňáks spel i HockeyAllsvenskan också kanske gett honom en fördel. Han fick bra matchning på en vettig nivå under under en säsong där Vrána i sin tur mest fick sin matchning i J20 och matchades ytterst sparsamt när han fick spela seniorhockey med Linköping.
Säsongen efter det hade Pastrňák en poängmässigt lika bra säsong i NHL som Vrána hade i SHL. Det är ganska häpnadsväckande.
Och det visar kanske lite grann på att utveckling är väldigt individuellt och att det inte finns någon mall för vilken väg som är bäst. För en del är det, uppenbarligen, optimalt att vara ordinarie i HockeyAllsvenskan hellre än att få vara så högt upp som möjligt. Medan det säkerligen är tvärtom för andra.
Det är det som gör livet för en ung hockeyspelare så svårt. Att det inte finns några givna vägar.
Dessutom ska man väl inte underskatta vad självförtroendet gör för spelares utveckling.
Sen är det väl orättvist i sig att insinuera att spel i kedja med Ovetjkin och Kuznetsov inte är en stor grej, bara för att Pastrňák tagit sig förbi och kommit betydligt längre vid 21 års ålder.
Spel med Ovetjkin och Kuznetsov är så klart stort som fan.