Jörgen LindgrenFoto: Bildbyrån

Under tiden jag haft ledigt har det varit en hel del diskussion om seriesystemet och pengarna i svensk hockey.
Det är lätt att förstå de allsvenska klubbarna som vill ha större del av SHL-pengarna. Det är lätt att förstå SHL-klubbarna som tycker att det är SHL-pengar och därmed inte ska gå till SHL.

Alla tänker på sitt eget bästa, men gör det genom att ofta klä det i att det är för svensk hockeys bästa. Det klart att de allsvenska lagen inte vill ha pengarna för att det är bra för svensk hockey. Hade de velat det hade de även slagit ett större slag för att klubbar under dem själva ska ha mer pengar. Det gör de sällan. De vill ha mer pengar för att det gynnar just bara dem själva. Det är det de är intresserade av.

Svensk hockeys problem är, och har i många år varit, att Svenska Ishockeyförbundet avsagt sig styrandet över ligorna och låtit ligorna själva styra över sig själva. Det klart som fan att allt blir så här då. Att SHL tänker på sig själva och skiter fullständigt i det som finns under. Det klart att om de förhandlar fram ett TV-avtal åt sig själva, så tänker de inte dela med sig neråt.
Det är rimligt att det är så. Det är ju inte så att läkare delar med sig till sjukhusets städare av sina löner bara för att det skiljer enorma summor i ersättning mellan dem.

Svensk hockey borde aldrig ha satt sig i sitsen där vardera liga fick bestämma själva och förhandla sina egna TV-avtal. Där gjorde man fel och i en perfekt värld skulle Svenska Ishockeyförbundet ta hand om problemet och se till att det görs ett system likt svensk fotboll har, där en organisation har hand om all elitfotboll och förhandlar alla avtal och rättigheter för de högsta serierna. Där samma part bestämmer vad som är rimlig ersättning för alla elitklubbar i organisationen.

För det förstår nog vem som helst att det är ett problem när pengarna ökar ganska saftigt i SHL, men inte på långa vägar ökar lika mycket i HockeyAllsvenskan.
Det ska inte behöva skilja så enormt mycket på SHL och HockeyAllsvenskan att det blir som två skilda världar organisationsmässigt. Att man alltid tvingas till massa omstruktureringar av organisationen om man råkar gå upp eller åker ur. Så länge det finns en upp- och nedflyttning måste man försöka hitta en balans som gör att du kan göra just så, utan att det ska behöva sägas upp en massa personal för att man åker ner en säsong.

Men det här kommer aldrig att ske så länge SHL får vara en egen organisation med fritt spelrum att handskas med de pengar som tillfaller SHL. Det måste till en organisation som nyanserat kan avgöra vad som är ”bäst för svensk hockey”. Någon som inte enbart ser till SHL-klubbarnas bästa eller HA-klubbarnas bästa.

Men att tro att problemet ligger i att C More ger SHL för mycket pengar och HA för lite pengar är lite naivt. Båda ligorna tar så mycket pengar som de kan få och SHL har, oavsett hur mycket folk än jämför publikprocent mellan ligorna, uppenbart ett bättre förhandlingsläge än publikprocenten antyder. Hade de inte haft det hade SHL inte fått de pengar de får och HA hade fått mer pengar än de får. HA hade, om man så önskat, kunnat spela hard ball och nobbat alla bud fram till C More hade höjt budet med flera hundra procent, för att vara där man vill vara gentemot SHL. Men C More hade aldrig valt att betala så mycket pengar för att få ha HA.

Man bör ju kanske även fundera över hur just C More vann budkriget om sändningarna, om nu produkten bör vara värd så mycket mer. Varför lyckades ingen gå över C More?
Det är inte speciellt svårt att räkna ut.
Men alla de här senare sakerna till trots så bör ju, så klart, svensk hockey ändå vara mer solidarisk än den är. Att bara sitta och kämpa för sin egen liga och skita i alla andra kan aldrig sluta bra.
Men här är ju nånstans även HA en relativt god kålsupare för det gnälls väldigt mycket om att inte få ta del av SHL-pengar. Men man är nog inte speciellt intresserade av att själva dela med sig överdrivet mycket pengar ner till Hockeyettan.

Och där är problemet. Att alla som är i beslutande roller i det här inte har mer än en enskild part att bry sig om av flera parter. Då blir det så som det blivit nu.