• Publicerat 16 mars, 2015
  • Skrivet av Peter Sibner
  • 0 Kommentarer
Foto: Bildbyrån

Det är vår i luften och kval i kalendern och för första gången på ganska exakt 25 år ska Vita Hästen och Modo i kväll mötas i en kamp om en plats i svensk ishockeys finrum. Hockeyfest för Hästen Fanz, panikångest för alla som har hjärtat i Örnsköldsvik.

Jag är skeptisk till hästar. Eller så här, för att inte bli Jeremy Clarkson’d av ridsportsanhängare: jag är en liten människa som är livrädd för hästar och tilllåter min rädsla att utveckla ett beteende där jag gärna skapar viss distans mellan mig själv och hästarnas omedelbara närhet.

Varför? Ja, bortsett från en återkommande dröm om att bli ihjälsparkad av en häst så är djuren i fråga synnerligen dåligt kompatibla med ett skarpt luktsinne. Dessutom har vi ett dåligt track record, hästarna och jag. En gång steg en tusenkilos nordsvensk som hette Gunnar på min fot så jag missade tre veckor hockeysäsong, en annan gång red jag på en som gick upp i galopp och i tonåren var jag tillsammans med en tjej som hade häst och då fick man vackert gå där på kvällarna och mocka och fodra och frysa. På gården här i Småland där jag är uppvuxen har systrar och kusiner ägnat sig åt hästhobbyn sedan 80-talet, jag har tvingats odla min fobi på mycket nära håll och just i detta nu knatar en handfull av dem runt i hagen utanför det fönster vid vilket jag sitter och skriver.

Det bästa sättet för hästar att vinna mitt hjärta tycks vara att hamna på en hockeytröja. Den fantastiska prestation Vita Hästen har gjort den här säsongen får mig att sprudla av öppen förtjusning.

Hur opinionen i Örnsköldsvik förhåller sig till hästar vet jag inte, men jag vet att de hatar kval.

Historien ger vinklar här. I kväll möts Modo och Vita Hästen för första gången i tävlingssammanhang sedan april 1990. Det har onekligen runnit en del vatten mellan broarna sedan dess. Modo har vunnit SM-guld och spelat flera SM-finaler medan Hästarna hunnit gå i konkurs och starta om i bottenträsket av seriesystemet. Men det betyder inte att publiken i Norrköping glömt hur bittert det slutade en vårdag för 25 år sedan.

Men den här gången är det bara Vita Hästen och Modo. Mano a mano. Inga andra.

Förutom Vita Hästen och Modo var även notoriska kvalpesterna Björklöven och Rögle med i den kvalserie som skulle fördela den sista platsen till Elitserien 1990-91. Björklöven hade vunnit SM-guld 1987 men var bara några år senare ett lag i spillror och den här säsongen kom att bli starten på en era där de tillsammans med just Rögle skulle resa land och rike runt och åka upp och ner mellan serier och kvalgäcka motståndare i decennier. I Ängelholm och Umeå älskar man att bjuda till kvalfest och grönklädd ångesthockey när vitsipporna slår ut eller isen brister.

Så är inte fallet i Örnsköldsvik.

Där betraktar man Modo som ett stabilt elitserielag, alla andra betraktar också Modo som ett stabilt elitserielag och SM-finaler är ett vanligare vårtecken än kvalspel. När Modo tvingades kvala sig kvar i Elitserien 2011 tog beståndet av antidepressiva läkemedel slut i hela Ångermanland och av mina många vänner och bekanta i staden att döma är det lika illa när historien nu upprepar sig.

Men faktum är att Modo denna ångest till trots har ett riktigt bra kvalfacit.

1985 klarade de biffen i ett playoff mot Troja (krönikörens favoritlag, med hästar på tröjan. Reds anm). Den krampaktiga våren 2011 vann de den direkt avgörande bataljen mot Södertälje, en match som brukar beskrivas som det värsta Modo-publiken någonsin har upplevt. Rykten gör gällande att folk stod och kräktes på toaletterna av nervositet.

Även den där våren 1990 låg Modo riktigt pyrt till. I den sista omgången slog Vita Hästen avsågade Björklöven med 6-1 och för att stanna kvar i Elitserien måste Modo få med sig minst en poäng mot Rögle. Inför sista perioden ledde skåningarna med 4-1 och Hästen hade träns, grimma och båda framhovarna i Elitserien.

En makalös anstormning senare hade 4-1 blivit 4-4 och med dagens regler hade poängen och elitserieplatsen varit räddad. Men vid den här tiden fick man ingen poäng för oavgjort vid full tid, och Modos öde hängde alltså på att efter denna urladdning även överleva en förlängning. Men Kenth Lantz gjorde 5-4 för Modo och Hästen tvärstannade och klev rakt ner i vattenhindret vid sista bommen.

Ptroooo!

Nu finns inget Rögle eller Björklöven. Det är ständiga SHL-laget Modo mot allsvenska nykomlingen Vita Hästen och bara den fantastiska twisten i det borde borde vara nog för att i ett svagt ögonblick skriva in i svensk grundlag att inget seriesystem någonsin får stängas. Förra året spelade Vita Hästen mot Mjölby, Kumla och Grästorp och nu kan man lugga Modo på en plats i SHL.

Det sägs att inte mycket talar för att Vita Hästen ska kunna besegra Modo i en serie om sju matcher. Men likväl – Vita Hästen har framgångsrikt bemästrat Hockeyallsvenskan med en oerhört effektiv ishockey, som utgår ifrån en ruskigt formtoppad målvakt, en mycket välordnad och tydlig defensiv och därtill ett giftigt kontringsspel och ett sylvasst powerplay. De genomförde en fantastisk playoffserie och tog poäng i samtliga fem matcher och kommer med ett rejält självförtroende. Himmelstalundshallen kommer inte osa kvalserieångest, utan bara vara en enda stor lycklig fest och det alldeles oavsett om hemmalaget ligger under med 3-0 i matcher när Modo kommer dit andra gången.

Igår vände och vann Malmö sin match mot Leksand och visade ännu en gång att klassskillnaden mellan SHL och Hockeyallsvenskan i det här skedet av säsongen mest bara finns kvar i självbilden hos SHL-laget och deras supportrar.

Men jag tror ändå Modo klarar det här. Får de ordning på skallen och mäktar med att utnyttja det spelövertag de trots allt kommer att ha, så bör de ta detta i max fem matcher.

Bara det faktum att jag tippar så borde vara skäl för Örnsköldsvik att darra.