• Publicerat 2 januari, 2016
  • Skrivet av Peter Sibner
  • 0 Kommentarer
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Det gick som väntat. Ett kraftigt favorittippat Sverige pallade trycket utan att förta sig och är i semifinal i JVM efter 6-0 mot Slovakien. Har ni hört den förut?

HELSINGFORS (Hockeysverige.se)

Nyss anländ till Helsingfors var jag antagligen den ende i pressrummet som hade en gnagande känsla av obehag i kroppen inför kvartsfinalen. Alla kollegor från moderlandet som gått här i en vecka och umgåtts med det svenska laget var istället bombsäkra, tipsen på förhand var i stil med 8-2 och 6-1 och min trogne vapendragare Uffe Bodin satt till och med och flässade om att det här kunde bli tvåsiffrigt.

Jag gick och var orolig i kistan. En vän på Twitter påpekade att det kunde vara sviterna av nyårsfirandet, och så var det kanske. Men det är alltid något som gnager mig när det kommer till kvartsfinaler – det var nervöst på isen mot Finland i fjol och en plattmatch händer så lätt.

Oron skulle ju visa sig vara högst obefogad. Joel Eriksson Ek pangade in 1-0 och den så ofta påpassligt placerade Oskar Lindblom petade in 2-0 och det blev aldrig någonsin spännande efter det. Till slut skrevs det 6-0 på tavlan efter en ganska andefattig match som inte heller innebar något större liv i luckan på läktarplats.

Men det är skit samma, vi är ju inte primärt här för underhållningen. Ingen blev skadad och vi fyck nya, positiva svar omkring Juniorkronornas kapacitet. 

Vi vill ju helst åka hem härifrån i sällskap med ett gäng svenska tonåringar iförda guldmedaljer – några sådana är ingalunda tryggade. Att gå till semifinal är ju något Sverige alltid är exceptionellt bra på i de här sammanhangen och detta var faktiskt tionde turneringen i följd som vi tillhör de fyra bästa lagen. På de föregående nio försöken har det bara blivit ett guld. Men jag börjar bli väldigt benägen att tro på ett nytt på tisdag.

Vi har antagligen turneringens bästa målvakt. Utan tvekan har vi turneringens bästa försvarslinje. Vi uppträder med pondus och kalla huvuden. Och även om de finska gallerburkarna får anses vara den hetaste förstakedjan så har vi även utan William Nylander den bredaste rostern. Alla fyra femmorna fick göra mål i kvarten och det är en styrka som skiljer årets lag mot fjolårets.

– Jag vet inte riktigt, förra året var det väl mycket så att vi gjorde en massa mål i powerplay, säger Axel Holmström i mixade zonen efter matchen, apropå Juniorkronornas bredd.

– Men helt klart, det känns ju nu som alla fyra formationerna kan göra mål och det ger en stor trygghet i laget där ute när det är både djupt och brett.

Holmström. Låt oss stanna kvar vid honom.

Det har varit lite tunt med målskyttet i Skellefteå i år och här i Helsingfors har han för egen del inte gjort något mål alls ännu. Men gudarna ska veta att han försöker och hans enhet fortsatte att producera, två nya kassar ikväll. Han är också en av lagets mest meriterade spelare, med en SM-final och inte minst förra säsongens prestigefyllda Elite Prospects Award i bagaget.

Klokskapen hos den unge mannen från Arvidsjaur är imponerande och betryggande. Han är förvisso bara en av hela 12 spelare som var med i Toronto i fjol och det märks både på och utanför isen att väldigt många av de här killarna har hunnit bli ett år äldre. Men inte minst i kraft av en god skäggväxt känns han ändå lite som en lagpappa. Är det rentav är så att han tagit över efter Lucas Wallmark som världens äldsta junior?

-Ja, det är väl kanske så att jag får ta den äran nu. Även om jag inte alls är lika gammal som Lucas i sättet, säger han med ett flin.

Skämt åsido. På måndag är det lapp på luckan, plötsigt instiftad helgdag här i Helsingfors som alltid när Sverige står för motståndet. En semifinal mot ett blixtrande elektriskt, valpigt naivt och vansinnigt underhållande Finland i Hartwall Arena blir givetvis oerhört ovisst. Möjligen kan William Nylander vara tillbaka, det sägs att han skulle testa något under dagen men ingen vet riktigt. Hemlighetsmakeriet omkring honom just nu är i nivå med Stasi vs CIA i Berlin på 70-talet.

Men alldeles oavsett: inget lag har imponerat som Sverige i den här turneringen. Pojkarna är på väg att bli män.