• Publicerat 10 juni, 2016
  • Skrivet av Peter Sibner
  • 0 Kommentarer
INGET FIRANDE REDAN NU. Pittsburghs fans får hållas på halster et tag till.Foto: Getty Images/Jamie Sabau

Ibland önskar jag att jag kunde skriva ingresser som Glenn Hysén skriver tweets. ”HarreJÄVLAR sicket gött röj det va idag, det bara tjuuuter i örona! Melker i Sharks go gubbe! Ha d gott Glenn.” 

För det var ungefär så det kändes att sitta på läktaren i Consol Energy Center i kväll. Det är väldigt svårt att återge känslorna med någon form av genomtänkt stilistik, för det var helt enkelt en sjuhelvetes holmgång där två lag gick ut och bara körde. I en slutspelsserie som hittills varit väldigt tillknäppt och snålt spelad sa det liksom plötsligt bara pang.

Det hade inte ens gått tre minuter innan det så offensivt kuvade Sharks dunkat in två puckar bakom en till synes vettskrämd Murray. Två minuter senare hade Pittsburgh kvitterat och öste på för allt vad tygen höll.

Ytterligare några minuter senare hade Kunitz och Kessel träffat var sin stolpe och det var de galnaste tio minuter av en hockeymatch jag någonsin sett. Ljudnivån var stundtals alldeles skrämmande hög här innan, till och med värre än en slutspelsmatch på Hovet. Inte samma typ av tryck, men högre.

När Melker Karlsson klev in och gjorde det matchavgörande målet hade vi spelat mindre än en kvart. Den som säger att norrlänningar är blyga och tillbakadragna skulle varit här i kväll när herr Karlsson från Lycksele var inne på isen i samband med fem mål på en period.

Luttrade NHL-murvlar som Burnside, Johnston, Bjurman och LeBrun stod mest i en stor ring runt kaffetunnorna i pressrummet och bara skakade på huvudet. Så här efteråt har ringande öron och högröda nunor bytts mot en skara av pannor som är så veckade som de bara kan bli när femhundra personer samtidigt försöker boka flygbiljetter till Kalifornien över en nätuppkoppling som fortfarande inte fungerar.

Utanför städar de burkar och flaskor från gatorna och det arbetet lär pågå hela natten istället för den fest alla sett fram emot. Ett evigt skränande om ”CUP” har förbytts mot enstaka ”FUCK”.

Det här var ju årets, ja kanske tidernas match i Pittsburgh. Redan när jag körde hit i morse väsnades det för fullt på någon pratradiokanal om att historia skulle skrivas. Vid lunchtid var genomsnittspromillen i den här ruffiga men mysiga arbetarstaden i nivå med genomsnittlig halländsk camping på midsommar. Hundratusentals människor som inte velat kasta upp ett par tusen dollar för att ta sig in i arenan hade istället samlat runt omkring den, och det var en gatufest av större snitt än när de svenska bronshjältarna ramlade in i Rålambshovsparken. När jag och före detta Hockeysverige-stjärnan Jonatan skulle ta oss in i arenan efter vår tidiga middag höll vi på att inte ens komma igenom folksamlingen.

Frågan är nu om inte den här staden snart har ytterligare en stormatch på halsen. Det här var egentligen inget annat än en stöld och den typen av segrar måste vara de allra skönaste i ett sånt här läge, när kniven är mot strupen. San Jose hade redan från början precis det där flytet de hittills saknat i serien och allt studsade deras väg, via ribbor och klubbor och ska man vara ärlig hade de även domaren på sin sida vid ett par tillfällen. Martin Jones var därtill helt fenomenal.

Jag kommer osökt att tänka på den där scenen i ”Dum & Dummare” när Harry och Lloyd kliver in på den fina festen skjuter ihjäl den fridlysta snöugglan med en champagnekork. ”Well, this party died.”

Pittsburgh har fortfarande två matchbollar, men hur reagerar de om de kommer hem till en sjunde och avgörande, en ny ”game of the century”, med två raka förluster i bagaget?

Jag bokade just en biljett till Los Angeles och en bil som ska ta mig uppåt San Jose på lördag morgon. Ni kommer att få höra betydligt mer ifrån mig när jag nått soliga Kalifornien. Där fortsätter Stanley Cup-festen på söndag förmiddag.

Det ska bli mycket spännande att se.