17 september, 2015

Min natt med Le Mat

Plötsligt stod Le Mat-pokalen bara där, vilande i sin koffert i det dunkla nattmörkret i mitt nedsläckta kök. Åter herrelös, men hett eftertraktad. Till formen anspråkslös, men med så många stora mäns blod och tårar på sitt samvete. Att Le Mat-pokalen hamnade i min vård en natt i förra veckan är resultatet av en rad tillfälligheter. Jag blev ju aldrig mycket till hockeyspelare, det vet ni. Det enda mästerskap jag hittills vunnit under min högst brokiga karriär är juniorturneringen Mikaels Cup i Rydaholms Ishall på våren 1999. Jag tror vi mötte Åseda, Lenhovda och Lönashult och det var alltså inte direkt några stora titaner som vältes på vägen. Det enda hoppet om att en dag bringa pokal Le Mat till mitt hem som resultat av idrottsliga prestationer ställs till min sjuårige son. Med tanke på hur många riktiga hockeyspelare som offrat blod, svett, tårar och diverse kroppsdelar för att bli svenska mästare kände jag mig både ovärdig och orolig inför det faktum att svensk ishockeys Heliga Graal plötsligt befann sig i mitt hem. Stanley Cup-bucklan har sin Phil Pritchard - Keeper of the Cup - som varje år reser världen över med den mäktiga trofén och ytterst sällan släpper den ur sikte. Keeper of Le Mat var för stunden Växjö Lakers PR-chef, som råkar vara min släkting och i brist på hotellrum i innerstaden övernattade hos…

2 september, 2015

För många utlänningar?

För att vara ett ämne vi egentligen inte sägs få tala om så har vi talat ofantligt mycket om invandring i samhällsdebatten på sistone. Så också i hockeyn, där en restriktiv invandringspolitik med volymfrågan i centrum dock tycks vara lite mer kosher. Maxim Lapierre blev klar för Modo igår och är därmed den åttonde nordamerikanen i årets trupp. Modo, ni vet, plantskolan från Örnsköldsvik. Foppa, Näslund och bröderna Sedins Örnsköldsvik. The Heart of Hockey. Under stora delar av det senaste kvartsseklet har Modo varit Mecka för svensk juniorhockey och därtill en av världens allra mest framgångsrika talangfabriker. Flertalet utländska medier har besökt staden och alla har gjort det i syfte att söka svar på frågan hur det kan vara möjligt att fostra så många fantastiska hockeyspelare på en så liten ort. Modo har ingalunda övergivit sin strategi att fostra duktiga hockeyspelare genom sitt representationslag. I årets A-trupp har Modo fem juniorer under kontrakt och bara Linköping och Brynäs har fler. Men att stommen i årets lag skulle vara närodlad kan ingen gärna komma och hävda. Efter kvalpärsen i våras började Per Svartvadet - efterhand i benäget samspråk med nye tränaren Larry Huras - det otacksamma arbetet att bygga en slagkraftig trupp utifrån den stukade stomme som återstod av en trupp som ifjol var alltför dålig för att komma annat än sist. Det sades ha…

6 maj, 2015

Låt oss inte sörja tider som flytt

Ingen kvalserie, ingen Niklas Jihde och en nyutnämnd VD. Det blåser förändringens vindar i Hockeyallsvenskan inför en framtid som på många sätt kan ses som oviss. Men det nya TV-avtalet kan också innebära en möjlighet för svensk elithockey att ta ett viktigt kliv framåt. Man kan tryggt påstå att maj månad börjat högst intensivt på Hockeyallsvenskans kontor i Enskede. Igår offentliggjordes det att Teracoms Stephan Guiance tar över som VD efter Stefan Bengtsson, och det förefaller såväl merit- som bakgrundsmässigt vara en alldeles utmärkt rekrytering där kandidaterna sannolikt var genomgående starka. Den har också en tämligen pikant side story. Jag har alltid älskat Hockeyallsvenskan för att den i sin roll som uppstickare kunnat kosta på sig att vara betydligt mer rock n' roll än SHL, och vad passar då bättre än att tillsätta sångaren i ett av landets mest betydelsefulla punkband som VD?  En stund senare gick flera källor ut med nyheten att Viasat inte förlänger avtalet om sändningsrättigheterna sedan "parterna inte kunnat mötas", det sades att de "värderat produkten olika" och i praktiken betydde det väl att Hockeyallsvenskan AB fått ett antal bud på sändningsrättigheterna och valt det bud som de menar bäst tjänar ligans ägarklubbar för framtiden. Att Kvalserien inte längre finns är naturligtvis ingen rolig utmaning för en aktör som i sex år byggt produkten kring en…

24 april, 2015

Växjö vann vägpiraternas vendetta

Det är ett stycke modern hockeyhistoria jag upplever där ute på isen, i en stad som en gång var mitt hem. Runt omkring mig fladdrar ett enda virrvarr av champagne, löpsedlar, kollegor och segeryra hockeyspelare. Växjö Lakers är ju bara 18 år och fortfarande en junior i den här världen och nu har de just vunnit SM-guld i en arena som är nyare än vissa av mina jeans.  När krutröken har lagt sig kommer vi antagligen se tillbaka på den här finalserien som en av de mest ologiska som någonsin har spelats. Inte ologiskt att den blev av, knappast på förhand, för det var Växjö och Skellefteå som fick de flesta guldtipsen och det har varit väldigt uppenbart under andra halvan av säsongen och egentligen under hela slutspelet att de är landets två bästa hockeylag. Det har också varit en av de klart jämnaste finalserier jag sett. I ett par säsonger nu har det med ett fåtal undantag varit blott en knivsudd som skiljt lagen åt, Växjö är ett av få lag som kunnat matcha Skellefteå i grundserien de senaste åren och inför kvällens match hade det lag som gjort första målet i deras inbördes möten vunnit 17(!) raka matcher. Finalserien har varit så jämn eftersom lagen varit ungefär exakt lika bra på…

14 april, 2015

Mästarna förstörde den historiska festen

Det sägs att traditioner är viktiga när titlar ska fördelas. Kvällens SM-final var den första som någonsin spelats i Växjö, en stor milstolpe i stadens idrottshistoria och det märktes. Men när mörkret sänkt sig över de småländska tallarna är nog de flesta här rätt glada åt att den är över.  VÄXJÖ (Hockeysverige.se) Suveräna super-Skellefteå, de oslagbara mästarna, denna svartgula guldmaskin som utgör svensk hockeys enda egentliga benchmark kom till Växjö med underläge i en finalserie för första gången på tre år. Situationen måste ha varit aningen ovan, för efter den minst sagt överraskande förlusten i söndags fick vi plötsligt se hur hockeyopinionens förtroende för mästarna vacklade. Kvällstidningarna började plötsligt mena att det här guldet kanske inte alls var särskilt givet, att mästarna kanske var lite mätta. I ett par säsonger nu har det dessutom fårhållit sig på det viset att just Växjö varit ett av få lag som kunnat rå på Skellefteå ens under grundserien och i luften låg åtminstone små, små vibbar av ett tänkbart tronskifte. Västerbottningarna kom dessutom på besök till ett Växjö som var smyckat och pyntat för fest. För en utomsocknes, bilburen besökare var det uppenbart redan ute på riksväg 30. Det var Lakers-flaggor på taxibilarna, fullt slutspelsställ på Radio Kronoberg och ymniga, ystra folksamlingar på…

20 mars, 2015

Du kanske säger ”Norrköping, det är en jävla stad”?

Du kanske säger "Norrköping, det är en jävla stad"?. Då har du aldrig sett på världens bästa hockeylag. Rubriken är hämtad från låten "Jag går på promenaden" av Ulf Lundell och den handlar om en promenad i Norrköping. Jag lyssnar inte särskilt ofta på Lundell längre, för jag tycker han är alldeles för upprörd och arg och tar sig själv på för stort allvar nu för tiden. Men just den här låten härstammar från tiden då hans låtar ofta hade humor och självdistans och präglades av livsglädje. Humorn, självdistansen och livsglädjen lever dock kvar i Norrköping. Det är en både kul och befriande verklighetsflykt från kvaldramatiken när speakern i Himmelstalundshallen inför den historiska kvalmatchen mot Modo hälsar de 4500 gästerna välkomna till "hockeytemplet", som ligger i "Norrköping, Sveriges Huvudstad" och huserar "Världens bästa hockeylag". Vi vet ju alla att han utifrån hårda fakta har helt fel på varje punkt, men det är precis det som är så roligt. Och för merparten av besökarna är väl påståendet åtminstone verklighet där och då. De går till Himpan för att dyrka, Norrköping är deras stad och det spelar ingen roll om Grästorp eller Modo står för motståndet eller om de vinner eller förlorar, för i deras värld är Vita Hästen ändå världens bästa hockeylag. Men faktum kvarstår - Modo är…

17 mars, 2015

”This is the fucking playoffs”

I kväll har jag sett en hockeymatch jag främst minns för en timeout i den andra perioden. Om Sam Hallams tal till sina spelare hade sänts på amerikansk TV så hade det låtit ungefär som SVT:s gamla testbild. Piiiip.  Hockey är märkligt. Efter den storstilade, välspelade, råbarkade och mycket underhållande fighten i Örebro i söndags hade vi nog väntat oss en match där Växjö Lakers skulle kliva ut och även inför hemmapubliken visa upp den fina anfallshockey de är kapabla att spela. Vi trodde på heta dueller och ilskna slagsmål och tät dramatik och ett Örebro som vände spelet blixtsnabbt och utnyttjade sina chanser. Vad vi fick? Från gästernas sida en klockren uppvisning av perfekt defensivspel, det mest ultimata av skolboksexempel på hur man försvarar sig i en bortamatch mot ett skickligt hockeylag. Johan Tornberg och hans backar hade onekligen gjort sin läxa efter de vidöppna dörrarna i söndags. I hemmalaget blev spelet därmed stabbigt, stillastående och slarvigt men fortfarande hade de rätt bra koll på det mesta Örebro gjorde framåt. Därtill två riktigt bra målvakter som hanterade de få målchanser som uppstod. Underhållningsmässigt gav det alltså ungefär samma nivå som en träningsmatch i slutet av augusti. Örebro spelade inget vidare heller, men kändes någonstans ändå giftigare och…

16 mars, 2015

Bäzta Häztarna

Det är vår i luften och kval i kalendern och för första gången på ganska exakt 25 år ska Vita Hästen och Modo i kväll mötas i en kamp om en plats i svensk ishockeys finrum. Hockeyfest för Hästen Fanz, panikångest för alla som har hjärtat i Örnsköldsvik. Jag är skeptisk till hästar. Eller så här, för att inte bli Jeremy Clarkson'd av ridsportsanhängare: jag är en liten människa som är livrädd för hästar och tilllåter min rädsla att utveckla ett beteende där jag gärna skapar viss distans mellan mig själv och hästarnas omedelbara närhet. Varför? Ja, bortsett från en återkommande dröm om att bli ihjälsparkad av en häst så är djuren i fråga synnerligen dåligt kompatibla med ett skarpt luktsinne. Dessutom har vi ett dåligt track record, hästarna och jag. En gång steg en tusenkilos nordsvensk som hette Gunnar på min fot så jag missade tre veckor hockeysäsong, en annan gång red jag på en som gick upp i galopp och i tonåren var jag tillsammans med en tjej som hade häst och då fick man vackert gå där på kvällarna och mocka och fodra och frysa. På gården här i Småland där jag är uppvuxen har systrar och kusiner ägnat sig åt hästhobbyn sedan 80-talet, jag har tvingats odla…