Det finns mycket gott att säga om svensk ishockey, men det finns en återkommande punkt där vi sällan lyckats fullt ut. Jag pratar om att producera målskyttar av högt internationellt snitt.

Om vi tittar på NHL har Sverige än i dag bara haft en enda svensk 50-målssäsong (Håkan Loob, 1987/88) och åtta 40-målsskyttar (Kent Nilsson, Tomas Sandström, Mats Sundin, Henrik Zetterberg, Mats Näslund, Markus Näslund, Daniel Alfredsson och Daniel Sedin).

Det är ett modest facit sett till att vi tillhör den absoluta världseliten i den här sporten. Speciellt om man tittar på motsvarande siffror för konkurrerande europeiska nationer som Ryssland (sex 50-målsskyttar – vid 17 olika tillfällen), Finland (två 50-målsskyttar vid sju olika tillfällen) och Tjeckien (två 50-målsskyttar vid fyra tillfällen). Exakt vad det beror på att Sverige inte har varit framträdande i just målskytte finns det olika teorier om. Kanske har det med vår historiskt sett kollektivistiska syn på idrott att göra och kanske hämmas vi av jantelagen. Eller så har vi helt enkelt tränat fel.

Med vårt rätt klena målfacit i åtanke – vi hade inte ens en 30-målsskytt i NHL den här säsongen – var det extra kul att beskåda Filip Forsbergs VM-insats i går.

Visst, jag ska inte dra för stora växlar av hans hattrick med tanke på att det ”bara” var Österrike vi mötte, men det finns tendenser i 20-åringens spel som gör att han har goda möjligheter att bli den där målskytten vi har saknat i NHL de senaste åren.

Till att början med – precis som Pär Mårts konstaterade efter matchen i går – så har Forsberg en målskytts kynne: ”Han går för att göra mål, funderar inte så mycket på det och passar framför allt inte”.
Man skulle kunna tolka Mårts uttalande som kritiskt med tanke på passusen ”passar framför allt inte”, men det är ju det som är hela grejen.

Alldeles för många svenska spelare har en ”pass first mentality”. I stället för att leta avsluta själv letar man efter andra som kan göra det.

För det andra har vi skottet. Det råder ingen tvekan om att Filip Forsberg har jobbat hårt på att slipa till det. Hans avslut vid 1-0-målet mot Österrike visar vilken projektil han har förmågan att avlossa från sin klubba. Det var snabbt, hårt och precist – rakt upp i taket utan chans för målvakten att stoppa pucken.

Slutligen har vi även skottvilligheten. Som Wayne Gretzky en gång konstaterade ”missar man hundra procent av alla skott man inte tar”.

Filip Forsberg sköt 237 skott i NHL den gångna säsongen. Det var överlägset flest av alla rookies i ligan. Elva procent av skotten gick in, en relativt låg utdelning för en spelare som ska klassas som en målskytt.

Kan han fortsätta att skjuta med samma frekvens i NHL framöver och få bättre utdelning kommer han snart att vara en 35-målsskytt. Kan han till och med höja frekvensen och kvalitén i takt med att han blir äldre och bättre finns det hopp om 40 mål.

I dagens hockey är det i princip bara Aleksandr Ovetjkin och Steven Stamkos som har eldkraft nog att göra 50 mål i NHL. Men i en liga där 40 är det nya 50 har jag goda förhoppningar om att Filip Forsberg kan tillhöra ligans bästa målskyttar inom ett par säsonger.