Tar ett litet semesterbrejk dagen till ära. När jag ändå har frilansmaterial som måste produceras kan jag samtidigt passa på att uppdatera bloggen.

Snart två veckor efter att free agent-marknaden öppnade finns det fortfarande en del NHL-svenskar på marknaden som inte har skrivit några nya kontrakt. Det handlar om några enstaka unrestricted free agents (UFA), alltså spelare som kan gå till vilken klubb de vill och desto fler restricted free agents (RFA), vars rättigheter fortfarande tillhör klubben de spelade för under förra säsongen.

Här är en liten lägeskoll med min egen analys:

Jakob Silfverberg, RFA, Anaheim Ducks
Blir givetvis Ducks trogen. Efter genombrottet i slutspelet är den stora frågan om Silfverberg får ett långtidskontrakt på en gång, eller om Ducks kommer att propsa på ett brokontrakt över en tvåårsperiod där man ger svensken chansen att spela till sig de stora summorna. Om det blir ett långtidskontrakt (tre-fyra år eller mer) gissar jag på att löänetaksträffen kommer att landa på 4-4,5 miljoner per säsong. Om det blir ett brokontrakt tror jag på 2,5-3,5 miljoner per säsong.

Johan Larsson, RFA, Buffalo Sabres
Efter den fina avslutningen på NHL-säsongen ska Larssons nya kontrakt egentligen vara en slam dunk. Frågan är om Sabres anser att gotlänningen visat tillräckligt mycket för att tilldelas ett envägskontrakt eller om man kommer att försöka tvinga på honom ett tvåvägskontrakt. Jag tror inte att Larsson accepterar det senare. Han känner sig färdig med AHL. Sabres har fyllt på med en hel del centrar (Jack Eichel, Ryan O’Reilly och David Legwand) under sommaren. Det påverkar givetvis Larssons förhandlingssits.

Marcus Krüger, RFA, Chicago Blackhawks
Krüger har gång efter annan visat hur värdefull han är för Blackhawks med sina defensiva egenskaper. Klubben kommer givetvis att göra allt för att behålla svensken, men lönetaksproblemen sätter käppar i hjulet. Krüger jagar ett långtidskontrakt. Återstår att se om Stanley Cup-mästarna kan gå hans önskan till mötes.

Johnny Oduya, UFA, Chicago Blackhawks
Oduya har visat tålamod och lojalitet gentemot Chicago Blackhawks genom att ge klubben chansen att reda ut sin lönetakssituation. Trots det är oddsen för att klubben ska kunna behålla sin backkugge relativt små. Nu när man dessutom plockat in Trevor Daley från Dallas Stars via Patrick Sharp-trejden minskar behovet av att hämta tillbaka svensken. Buffalo Sabres uppges vara väldigt intresserade av att sajna Oduya.

Joakim Nordström, RFA, Chicago Blackhawks
Nordström kom surt nog bara tre spelade grundseriematcher från att räknas som officiell Stanley Cup-mästare (man behöver spela 41 matcher). Trots att han bara spelat spelat sporadiskt för mästarna skulle jag gissa att de är sugna på att behålla den före detta AIK-centern. Med en låg lönetaksträff är det precis en sådan laglojal och defensivt pålitlig spelare som Blackhawks behöver för att backa upp sin kärna av stjärnspelare med.

Jonas Gustavsson, UFA, Detroit Red Wings
De återkommande skadebesvären har satt stopp för Gustavssons framfart i NHL. Det får mig att tro att han tyvärr har spelat sin sista match i ligan. Det är möjligt att han kan få en inbjudan att delta på någon NHL-camp framåt hösten, men att det ska leda till kontrakt är ett långskott. Med de flesta – för att inte säga alla – målvaktsplatser fyllda i såväl SHL som KHL kommer den tidigare guldhjälten för Färjestad inte att ha många alternativ att välja bland.

Calle Järnkrok, RFA, Nashville Predators
Gjorde en klart godkänd rookiesäsong i Nashville, men inte mer än så. Hade en ganska tillbakadragen och anonym roll som inte direkt gynnade hans offensiva talanger. Kan tänka mig att han får ett envägskontrakt, men det kommer att bli till en billig penning. 700 – 800 000 dollar?

Adam Larsson, RFA, New Jersey Devils
När coachen Peter DeBoer försvann från New Jersey Devils fick Adam Larsson äntligen chansen att skina. Han gjorde ett stabilt intryck och växte i takt med att förtroendet från coacherna ökade. Jag gissar på att Devils försöker få till stånd ett brokontrakt här med en i sammanhanget liten lönetaksträff, vilket ger Larsson chansen att visa att sluttampen av förra säsongen inte var någon slump. 1,5-2 miljoner dollar per säsong i två år?

Carl Hagelin, RFA, Anaheim Ducks
Trejden som tog Hagelin till Anaheim Ducks kändes som en lönetaksreaktion från New York Rangers sida. Ducks har fortfarande en hälsosam cap-situation och har utrymmet för att ge svensken pengarna han förtjänar. Efter att ha haft en lönetaksträff på 2,25 miljoner dollar bör Hagelin komma upp i cirka 3,5 miljoner per säsong. Det blir intressant att se hur långt kontrakt Ducks väljer att få till med speedkulan. Han är bara ett år från att få unrestricted free agent-status, vilket kan vara vägen till de stora pengarna.

Jesper Fast, RFA, N Y Rangers
Genombrottet i slutspelet har försatt Fast i en bra förhandlingssits. Han lär knappast håva in storkovan, men ett envägskontrakt är en bra start för en spelare som har visat att han har fin potential som tvåvägsforward i NHL. Ett ettårskontrakt värt runt 725-825 000 dollar känns som ett bra utgångsläge.

Oscar Lindberg, RFA, N Y Rangers
Han har bara spelat en enda NHL-match under sina två säsonger i Nordamerika. Trots det känns det som om Rangers är medvetna om att de sitter inne på en spelare med stora möjligheter att bli en effektiv tvåvägsspelare i NHL. Baserat på hans ringa erfarenhet av NHL-spel blir det svårt för Lindberg att få ett envägskontrakt, men samtidigt står Rangers inför ett vägskäl om man ska satsa på svensken eller inte. Kan bli trejdad om parterna inte kommer överens.

Marcus Johansson, RFA, Washington Capitals
Efter NHL-karriärens hittills bästa säsong råder det inga tvivel om att Johansson ska upp ett hack eller två jämfört med den lönetaksträff på två miljoner dollar som han hade den gångna säsongen. Gissar på ett tvåårskontrakt värt mellan 3-3,5 miljoner dollar per säsong. Det finns fortfarande mer att hämta i Johanssons spel. Inte minst behöver han hitta en jämnare nivå i spelet, men potentialen att bli en 60-poängsspelare finns där.