Senaste nytt
Spelarövergångar
Ni som har Twitter kanske har sett hashtagen #BellLetsTalk i dag. Det är en kanadensisk påminnelse om att den 27 januari är en dag när man ska uppmärksamma mental ohälsa. Därför skänker telecom-operatören Bell fem cent till initiativ som motverkar den typen av problem varje gång någon skriver hashtagen #BellLetsTalk eller delar med sig av en specialskapad bild på Facebook.
Vill man vara cynisk kan man hävda att det bara är ett sätt att branda sin produkt med hjälp av goodwill, men samtidigt är mental ohälsa ett av de största samhällsproblemen i västvärlden i dag. Då spelar det ingen roll om man befinner sig i Sverige eller Kanada.
Även proffshockeyvärlden har trots de fina lönecheckarna och det smickrande rampljuset stora bekymmer. Machokulturen inom sport — ja, jag vill hävda att den fortfarande existerar — försvårar kommunikationen kring den här typen av frågor. Att tala ut om sina problem eller bara öppna upp sig kan ofta ses som ett tecken på svaghet. Därför lider många i tysthet.
Rick Rypien var en av dem. Den tidigare Vancouverforwarden, känd för sin tuffhet och sin totala avsaknad av rädsla på isen, tog sitt liv den svarta sommaren 2011 då även Derek Boogaard och Wade Belak lämnade jordelivet. Rypien blev bara 27 år gammal.
Under sin proffskarriär hade han stundtals lidit av svåra depressioner och tvingats lämna sina lag för att få akut behandling. En av dem som stod honom närmast var den gamle vännen Craig Heisinger, numera assisterande general manager för Winnipeg Jets. Heisingers telefon låg alltid påslagen ifall Rypien behövde lätta sitt hjärta. Tyvärr räckte det inte för att förhindra självmordet och det är något som Craig Heisinger tvingas leva med varje dag.
Men i stället för att låta sig knäckas av Rick Rypiens öde har Heisinger försökt använda sorgen som motivation att gör skillnad. Det är också det som den här kortdokumentären från TSN:s Sara Orlesky beskriver.
Tack till Robert Söderlind som har gjort dokumentären tillgänglig på YouTube.
