• Publicerat 28 november, 2016
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
I SUNDINS FOTSPÅR? Om John Tavares blir Islanders trogen går han Mats Sundins framtid till mötes.Foto: Getty Images/Al Bello

Under uppväxten följde jag Toronto Maple Leafs extra noga. Fascinationen över laget grundade sig att farsan var i Kanada på en affärsresa, kom hem med en lönnlövsprydd tröja till mig och berättade om Börje Salming och hur stor han var därborta. Vid den här tidpunkten var jag i tioårsåldern och hade bara så smått börjat greppa vad NHL handlade om och att det faktiskt fanns svenskar som var verksamma därborta.

Sommaren 1994 togs fascinationen till en ny nivå när Mats Sundin plötsligt trejdades till Maple Leafs i en matstodontaffär som såg den personlige favoriten och lagkaptenen Wendel Clark gå i motsatt riktning. Det var spännande och smärtsamt på en och samma gång.

Ska man beskriva Mats Sundins år i Toronto är ”smärtsamt” ett begrepp jag blir tvungen att återkomma till. Visst, han levererade en hel del på egen hand och det blev ett par konferensfinaler, men överlag kändes han ofta väldigt ensam i en klubb som gjorde det till en ovana att – till skillnad från nu – aldrig spränga sina dysfunktionella lagbyggen och börja om från början. Det var ofta en hel del motvind när ”Sudden” skrinnade omkring i Air Canada Centre med den ena kedjekamraten sämre än den andra, men han gjorde det hela tiden med stolthet och gnällde aldrig offentligt utan härdade ut, trots att det kostade honom möjligheten att vinna en Stanley Cup-titel.

Den här säsongen har jag fått Sudden-flashbacks när jag har sett New York Islanders lira. Den som har hamnat i den där slitsamma sitsen som Mats Sundin ofta befann sig i är Islanders lagkapten och mest firade stjärna John Tavares. Den här säsongen har han varit tvungen att kånka omkring på kedjekamrater som Cal Clutterbuck och Josh Bailey efter att experimentet med att ta in Andrew Ladd inte alls gett väntad utdelning. Ladd, 30, skrev ett sjuårskontrakt med Islanders värt 5,5 miljoner dollar per säsong som free agent i somras efter att Kyle Okposo och Frans Nielsen försvunnit ut samma väg. Tanken var att han skulle bli Tavares nya lekkamrat, men hittills har han mest spelat i fjärdekedjan och står noterad för ovärdiga 2+1 på 20 matcher. En gigantisk missräkning.

Den förändrade dynamiken i laget har, återigen, gjort Islanders till ett av ligans absoluta bottenlag efter att man under fjolåret tagit sig hela vägen till den andra slutspelsrundan. Redan nu ser det här ut som ett förlorat år för klubben, som till råga på allt har fortsatta arenaproblem till en följd av strulet ute i Brooklyn där perfekt belägna Barclay Center är en mardröm för både åskådare och spelare på grund av dålig sikt från läktaren och dålig is nere på rinken.

Mitt i den här smörjan sitter en av NHL:s bästa centrar med ett kontrakt som går ut sommaren 2018. John Tavares skulle kunna skapa kaos på marknaden genom att bli free agent och välja och vraka bland anbuden. Men de som känner centern hävdar att han är en lojal snubbe som har investerat sig själv i Islanders organisation och vill bidra till att återupprätta klubbens heder. Om inte den här bittra säsongen har fått honom att börja tvivla tyder allt på att han kommer att förlänga kontraktet, kanske redan till sommaren. I så fall kan han mer än någonsin tidigare jämföras med Mats Sundin.