• Publicerat 6 januari, 2017
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
collage SVERIGES SEX BÄSTA. Felix Sandström, Jacob Larsson, Lucas Carlsson, Joel Eriksson Ek, Alexander Nylander och Rasmus Asplund får högst betyg av Uffe Bodin efter JVM.Foto: Bildbyrån

Ingen medalj i år heller. Men semifinal var min gräns för godkänt, så även om förlusterna mot Kanada och Ryssland sved tänker jag inte ta heder eller ära av någon i eller kring laget. Bronsmatchen kunde lika gärna ha slutat med seger, men här var inte marginalerna på svenskarnas sida. En het rysk målvakt och ett för dagen blekt svenskt powerplay var skillnaden mellan glädje och sorg.

Med detta sagt hoppas jag innerligt att det görs en ordentligt utvärdering av de senaste tre årens svenska JVM-insatser. Även om man tycker att man har gjort allt i sin makt för att ta medalj i de här turneringarna är det viktigt att analysera allt från förberedelser till träningar till matchgenomförande. Ingen detalj är egentligen för liten. Ska man bryta medaljtorkan i Buffalo nästa år kommer svenskarna att behöva prestera lite bättre.

Angående spelarbetygen har jag använt en skala från 1–5.
1=underkänd
2=godkänd
3=bra
4=mycket bra
5=MVP-mässig.
Alla utom reservmålvakterna Filip Gustavsson och Adam Werner betygsätts. Gustavsson spelade som bekant bara en match i turneringen och det tycker jag inte är tillräckligt för att man ska kunna ge honom en rättvis bedömning.

1) Felix Sandström, målvakt – 4
Det fanns några få skönhetsfläckar i hans spel, men över lag har Sandström varit Juniorkronornas bästa spelare tillsammans med lagkaptenen Joel Eriksson Ek. Jag vågar inte ens tänka på hur semifinalen mot Kanada hade slutat om inte brynäsmålvakten hade varit så pass vass som han var i de två avslutande perioderna när Sverige inte hängde med. Hans lugn spred en stabilitet i ett försvarsspel som haltade emellanåt.

4) Jacob Larsson, back – 3
Stabilt backankare längst bak. Larsson var en av det svenska lagets tryggaste spelare. Han är inte utrustad med de offensiva kvalitéerna för att bli en elitback på toppnivå, men hans klokhet och skridskoåkning kommer att göra honom till en bra NHL-back på sikt.

5) David Bernhardt, back – 2
Tyvärr lite för långsam för att göra skillnad på internationell nivå. Hade problem med både tempo och puckhantering tidigt i turneringen, men växte match för match och avrundade på ett helt okej sätt.

6) Kristoffer Gunnarson, back – 2
Frejdig med sin fysik, men mer begränsad i det konstruktiva spelet med pucken. Kom i likhet med många andra snett in i semifinalen mot Kanada.


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

7) Oliver Kylington, back – 2
Kanske hade jag för höga krav på Kylington, men i mina ögon skulle han vara den som tillsammans med Larsson ledde det svenska försvaret framåt. Spelade väldigt omständligt till en början och hade en förmåga att tappa pucken på alla möjliga och omöjliga ställen. Det blev mycket bättre när han förenklade sitt spel under de senare delarna av turneringen, men totalt sett hade hoppats på lite mer från Kylington för att ge ett högre betyg.

8) Rasmus Dahlin, back – 2
Superdebut mot Danmark – och orimliga förväntningar till en följd av det. Jag är antagligen en av få som tycker att landslagsledningen tog rätt beslut när man tog det varligt med ynglingen. Vad jag däremot kan känna mig kritisk till är den naiva hållning man hade kring intresset för en talang av Dahlins magnitud. Förbundskapten Montén tonade ned den diskussion genom att hävda att det skulle finnas ett mycket större intresse för draftbara spelare som Elias Pettersson och Lias Andersson. Men det enda mina kanadensiska kollegor var nyfikna på var att få mer information om Sveriges yngsta JVM-spelare genom tiderna. Spelmässigt blandade och gav Dahlin en hel del, men det råder ingen större tvekan om att han är en spelare som går en otroligt ljus framtid till mötes. Redan nästa år i Buffalo lär han vara en av de ledande svenska backarna.

9) Gabriel Carlsson, back – 2
Skadad inför och till viss del under turneringen. Carlsson gjorde ett habilt gruppspel, men hade tyvärr sin värsta match i semifinalen mot Kanada där spelet inte alls stämde. Jag hade förväntat mig lite mer av den storvuxne och väldigt intressante Linköpingsbacken.

11) Filip Ahl, forward – 2
Fick väldigt begränsat med speltid, men tog inte heller chansen när den dök upp. Såg ut att sakna självförtroendet för att göra avtryck på den här nivån.

14) Elias Pettersson, forward – 2
Efter en riktigt tung inledning på turneringen, där ingenting gick hans väg, reste han sig undan för undan och hade en riktigt fin kvartsfinal mot Slovakien där han gjorde allt rätt – utom mål. Tyvärr klarade Pettersson inte alls av att lyfta sig i den tuffa semifinalen mot Kanada, där han dessutom blev skadad. Får en ny chans nästa år. Då måste han lyfta sig avsevärt eftersom han kommer att förväntas vara en ledande spelare.


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

15) Lias Andersson, center – 3
En spelare med ett härligt driv och en väldigt uppfriskande attityd. Inledde turneringen riktigt bra, men försvann sedan undan för undan. Tre mål på sju matcher är ändå ett bra facit från rookien som mycket väl kan bli kapten för Juniorkronorna i JVM nästa år.

16) Carl Grundström, forward – 2
Målkung i SHL efter en riktigt bra höst med Frölunda. Grundström bidrog med fysiskt spel och en del poäng. Tyvärr abonnerade han även på en plats i utvisningsbåset. Det får man räkna med hos en spelare med hans spelstil, men här det blev några tvåor för mycket. Framför allt i semifinalen var han en av de mer rutinerade spelarna som borde ha bidragit till att sprida ett lugn. Det gjorde han inte.

17) Fredrik Karlström, forward – 2
En spelare som jag känner stora förhoppningar kring inför nästa JVM. Karlström hade begränsat med speltid, men man hann se att det finns en hel del smartness och spelskicklighet där. Kan han växa till sig lite det kommande året och dessutom får chansen att spela tillsammans med radarpartnern Jesper Bratt kan han bli en av de ledande svenska spelarna i Buffalo om ett år.

18) Rasmus Asplund, center – 4
En härlig ledargestalt och skicklig tvåvägscenter. Rasmus Asplund är en av de spelare som imponerade på mig allra mest i det här svenska laget. Han gick alltid i bräschen och skötte sina uppgifter till punkt och pricka oavsett om det handlade om uppdrag på isen eller gentemot media. Kommer antagligen inte att bli någon producerande spelare på toppnivå, men jag kan absolut se honom som en skillad tvåvägscenter i NHL inom ett par år.

19) Alexander Nylander, forward – 4
Sveriges klart skickligaste spelare. Nylander hade sina stunder av briljans och delade segern i poängligan med Rysslands Kirill Kaprizov efter att endast ha lämnat isen poänglös vid ett tillfälle. I bronsmatchen. Han är den som sticker ut i varje byte, men med sin blick för spelet har han matchvinnarförmågan. Går mot en produktiv framtid i NHL. Frågan är om han ens kommer att vara tillgänglig för JVM-spel nästa år. Jag är inte så säker på det.

20) Joel Eriksson Ek, center – 4
En exemplarisk lagkapten och ledargestalt. Joel Eriksson Ek har alltid varit en hårt arbetande spelare, men i årets JVM visade värmlänningen att han har ett mycket bredare register än så. Sex mål på sju matcher säger också en hel del om hans riktigt vassa skott. Som Tomas Montén sa efter bronsmatchen: ”Färjestad ska vara glada de här sista månaderna de får behålla honom.” Han har rätt, nästa år är ”JEE” helt ordinarie i Minnesota Wild.


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

23) Lucas Carlsson, back – 3
En stabil och trygg backpjäs som gjorde en rakt igenom bra turnering. Tog kanske inte så många offensiva initiativ som förväntat, men hade inte heller den rollen i laget. Har skridskoåkningen och spelintelligensen för att göra något riktigt bra av sin karriär.

24) Jens Lööke, forward – 2
Säsongen i Timrå har varit tung. Lööke har inte riktigt fått lyftet som förväntades på allsvensk nivå och kanske gällde det JVM också. I sin tredje JVM-turnering blev han aldrig en av de spelmässiga ledarna, utan mer av en energispelare. Den rollen skötte han dock med den äran. Är en glad skit som sprider mycket glädje i omklädningsrummet.

25) Sebastian Ohlsson. forward – 2
Snabb, ettrig och pålitlig i boxplay, men i det mer kreativa spelet saknar Ohlsson en dimension. Skötte sin defensiva roll på ett helt okej sätt.

27) Jonathan Dahlén, forward – 3
Inte alltid så delaktig i spelet, men en fin näsa för att sniffa till sig bra målchanser. Dahlén var Juniorkronornas största gubbe i lådan, och tillika den överlägset mest skottglada svenska spelaren i turneringen. Tar förhoppningsvis ett par säsonger i SHL innan han testar lyckan i Nordamerika. Behöver fortfarande fylla på kroppen med några kilon.

28) Andreas Wingerli, center – 2
Bra driv, bra motor och bra inställning. Wingerli slet och gnetade på och spred energi. Men precis som i fallet med Ohlsson hände det inte mycket framåt. Jag är medveten om att det inte var deras uppgift att producera. Ska man kunna gå hela vägen behöver man dock få bidrag från oväntat håll. Det fick aldrig Juniorkronorna.

29) Tim Söderlund, forward – 3
Den i Skellefteå-kedjan med mest spets, vilket han visade med två vackra mål i kvarten mot Slovakien. Söderlund är något av en Viktor Arvidsson-kopia. Liten, kvick, envis och skicklig med pucken. Det krävs mycket arbete om han ska komma i närheten av att gå lika långt som föregångaren, men jag ser fram emot att se vad den här killen kan göra i ett JVM om ett år med lite mer erfarenhet och muskler.