När din bästa spelare är din bästa spelare är du svårslagen.
Klyschornas klyscha – men ack så sant.
Sidney Crosby bevisade det i natt och tog Pittsburgh Penguins ett stort steg närmare en ny Stanley Cup-titel. Skulle han ta Penguins hela vägen tar han sig samtidigt sig själv ett stort steg närmare hockeygudarna Wayne Gretzky och Mario Lemieux i status.

Redan i finalmatch fyra kunde man se hur han förändrades. Sidney Crosby tog sitt spel till en annan nivå. För även om Pittsburgh förlorade var det som om han hade tröttnat på sin egen anonymitet, gett sig själv en örfil och bestämt sig för att gaska upp sig.
”Förlusten till trots var det viktigt för Penguins att få i gång Crosby. Kan han sätta sin prägel på nästa finalmatch hemma i Pittsburgh är mycket vunnet”, skrev jag efter matchen senast.

Om han satte sin prägel på matchen? Jo tack, jag skulle till och med säga att han formade den. I första spelminuten bröt han igenom Nashvilles försvar, prickade stolpen och tvingade Ryan Ellis att ta en utvisning. Det ledde till powerplayet som gav Justin Schultz 1–0-mål, ett mål han själv hade assist på.

Till och med stöket med P.K. Subban i slutet av första perioden såg kalkylerat ut från Crosbys sida. Nashvilles bästa back försvann ut. Laget tvingas pussla om bland sina backpar. Och vips smäller Jevgenij Malkin in 3–0-målet efter att det blivit oreda i Nashvilles defensiv.

Det var som om allt var en del av Crosbys masterplan. För i princip allt han tog för sig i natt slutade med framgång. Till och med den där påstått inkastade vattenflaskan i andra perioden. Den som vid en första anblick såg ut att vara ämnad för Mattias Ekholm som just hade viftat med klubban mot Chris Kunitz.
Incidenten ledde till att panelen i den kanadensiska tv-sändningen använde stora delar av den andra periodpausen till att analysera ”kastet”. I slutändan var de överens om att den våta flaskan nog slant ur Crosbys hand.
Domarna verkade vara av samma åsikt. De bestraffade inte Crosby för incidenten. I stället gjorde Penguins 5–0 i sekvensen senare.
Masterplan, som sagt var.

Crosby lämnade isen med tre assist efter en dominant insats över hela isen.
6–0 till Pittsburgh och, ursäkta Jevgenij Malkin, men det börjar lukta lite Conn Smythe Trophy över 87:an i år igen. För att inte tala om en tredje Stanley Cup-ring.

Sidney Crosby kommer aldrig att komma i närheten av Wayne Gretzky när det gäller mål, assist eller poäng. Han kommer aldrig att omgärdas av samma mysticism som Mario Lemieux. Men banne mig om det inte börjar bli dags att placera honom på samma piedestal som de tveklöst mest talangfulla centrarna som utövat sporten ishockey. Crosbys förmåga att skapa vinnaranda oavsett var han spelar går inte att blunda för.
I mina ögon är han redan en av de bästa och största genom tiderna.

*****

Hur ska man förklara skillnaden mellan Pekka Rinne i Nashville och Pekka Rinne i Pittsburgh? Det har varit två olika målvakter.
Efter upprättelsen med två starka matcher på hemmais blev finländaren utbytt efter en period i natt. Då hade han släppt in tre mål på nio skott.
Rinnes facit i Pittsburgh: 45 skott – elva insläppta mål.
Rinnes facit i Nashville: 52 skott – två insläppta mål.
Frapperande!

*****

Och så fick vi ett tangerat slutspelsrekord!
Assisten på Conor Shearys 4–0-mål gör att Jake Guentzel är den poängrikaste rookien i Stanley Cup-historien. Noteringen på 21 poäng gör att han delar poängrekordet för en nykomling med Dino Ciccarelli (1981) och – tro det eller ej – Ville Leino (2010).

Den tidigare Växjö Lakers-forwarden spelade fantastisk hockey för Philadelphia Flyers i slutspelet 2010. Det gav honom det feta kontraktet med Buffalo Sabres. Ett sexårskontrakt värt 27 miljoner dollar som räknas som ett av de sämsta som skrivits av en NHL-klubb i modern tid. 2014 köptes han ut ur kontraktet och återvände aldrig till NHL.

Penguins får hoppas att Guentzel är mer av en Dino Ciccarelli än en Ville Leino. Ciccarelli sköt 608 mål under sin karriär och finns numera i Hall of Fame.

*****

Ledning 4–0. Då kastade sig Patric Hörnqvist uppoffrande och täcker ett tungt skott från Roman Josi. Onödigt? På sätt och vis. Men också ett tecken på att han inte tar något för givet, den stora ledningen till trots.

*****

Phil Kessel lever han också.
Efter en likblek serie från Pittsburghs nummer 81 blixtrar han till. En delikat framspelning till Jevgenij Malkins 3–0 i första periodens slutsekunder innan han själv bröt sin sex matcher långa måltorka med ett av sina patenterade handledsskott. 

Det får Malkin att framstå som en skicklig siare. Inför matchen förutspådde han just det:
”Han har inte gjort mål på länge, men nu är det dags för honom. Senaste matchen tycker jag var hans nästa i serien. Jag känner det på mig. Han kommer att ha en fantastisk match”, sade den ryske stjärnan om Kessel inför matchen.

*****

Ingenting summerar Nashville Predators natt bättre än Ron Hainseys 6–0-mål. När James Neal ska försöka proppa Hainsey i mittzonen missar han tacklingen totalt – och träffar kedjekamraten Mike Fisher i stället. Fem sekunder senare ligger pucken i målet.

Förnedring blir inte mycket tydligare än så.

*****

Och så klev Ryan Ellis av med skada också. Salt i det öppna såret.

*****

”Mattias Ekholm is as close as you’ll get to Ulf Samuelsson. A nasty Swede who plays the game hard.”
Mitt i vad som måste vara en av de värsta matcherna i hans karriär får Mattias Ekholm en oväntad hyllning från CBC:s kommentator Jim Hughson. Om det nu får anses vara en hyllning. Långt ifrån alla är nog överens om att det är smickrande att jämföras med en av de mest avskydda spelarna i NHL-historien.

Eller vad säger du, Cam Neely?

*****

Svenskarna fortsätter att vara i luven på varandra. I tredje perioden ryker Carl Hagelin och Viktor Arvidsson ihop. Inte mycket till skärmytsling, men tillräckligt för att domarna ska ledsna och avvisa dem från vidare spel i matchen.

Det mest uppseendeväckande med fajten är att den pajar Hagelins flow.

*****

Match sex i Nashville natten mot måndag lär bli galen. Pittsburgh har kopplat greppet, men hittills har den här serien uteslutande handlat om hemmaplan. Jag har lika svårt att se Pittsburgh vinna i Nashville som jag har att se Nashville vinna i Pittsburgh. Men nu när Sidney Crosby har uppgraderat sig till ”beast mode” vette katten ändå.

Det är kanske nu han visar vägen till en bruten trend – och en ny Stanley Cup-titel.