Det är i vanlig ordning många rookies som utmärkt sig positivt i NHL under hösten. Men frågan är om någon av dem är viktigare för sitt lag än Mathew Barzal är för New York Islanders. Vill det sig väl bidrar han till att rädda en hel klubb från undergång.

Okej, det var en ödesmättad ingress. Men låt mig förklara hur jag tänker här innan ni suckar och återgår till viktigare saker innan era liv…

Vi kan utan att överdriva konstatera att det här är en – just det – ödesmättad säsong för New York Islanders. Kaptenen och frontfiguren John Tavares kan bli unrestricted free agent till sommaren samtidigt som klubben är mitt uppe i jakten på en ny arena efter att experimentetet att leasa Barclays Center i Brooklyn visat sig vara en flopp.

Om man presenterar ett ”worst case scenario” för Islanders är det rätt becksvart. Ponera att Tavares frestas att testa den öppna marknaden i sommar och flyttar samtidigt som arenafrågan inte får en tillfredsställande lösning. Var befinner vi oss då? Det kanske låter drastiskt att prata i termer om undergång, eller ens en försäljning som innebär att Islanders försvinner från New York-området. Men efter många år av trassel och bakslag, sportsligt som administrativt, kan man ändå inte låta bli att undra om organisationen som sådan är hotad.

Enter Mathew Barzal.

MYCKET MER ÄN BARA EN UTMANARE TILL CALDER TROPHY

Det är en hel del unga spelare som fått superstjärnestatus i NHL på senare år. Connor McDavid, Auston Matthews, Patrik Laine och Jack Eichel har alla betytt väldigt mycket för respektive klubb och kommer att betyda ännu mer framgent. Men tar man ett steg tillbaka och tittar på helhetsbilden undrar jag om någon av dem får samma betydelse för sin organisation som Mathew Barzal har potential att få för New York Islanders.

Talangmässigt kommer Barzal inte i närheten av någon av de fyra ovan nämnda spelarna. Däremot har han med bästa möjliga tajming skänkt ett hopp till Islanders som kan vara nog så viktigt. Med 24 poäng på 25 matcher så här långt är han tvåa i nykomlingarnas poängliga bakom Vancouvers Brock Boeser (25 poäng) och är i högsta grad en utmanare till Calder Trophy. Ännu viktigare är att han har gett Islanders en andracenter av rang bakom Tavares, en spelare som faktiskt redan vid 20 års ålder ger laget en bredd man inte har haft på… Ja, kanske inte sedan tidiga 1980-talets glansdagar.

För ganska precis ett år sedan beskrev jag John Tavares som ”den nya Mats Sundin”. Det var ingen smickrande jämförelse på så vis att Tavares i likhet med Sundin, under sina bästa dagar i Toronto Maple Leafs, kändes väldigt ensam om att ge Islanders klass. Men när Mathew Barzal nu har dykt upp och visat sig vara ännu bättre än vad man först kunnat tro – han valdes ändå först som 16:e spelare i draften 2015 – tror jag att det kan förändra saker och ting ganska radikalt. Inte minst för Tavares.

EN LJUS FRAMTID

För om Islanderskaptenen varit osäker på klubbens framtid tidigare borde han rimligen känna mer tillförsikt nu. Framför allt tack vare den avlastning Barzal hintat om att han kan ge Tavares. Kan det till och med bidra till att han väljer att förlänga kontraktet med Islanders? Jag tror det.

Var jag negativ till klubbens framtid i fjol känner jag mig betydligt mer optimistisk nu. Tidigare storspelaren Doug Weight har som head coach fått fason på laget efter föregångaren Jack Capuano misslyckande. Och det är inte bara Barzal som ser ut att vara ”äkta”. Joshua Ho-Sang är betydligt mer än det problembarn han utmålades som i junioråren, Anthony Beauvillier har god potential att bli en mångsidig NHL-spelare medan spelare som Kieffer Bellows, Sebastian Aho, Otto Koivula, Linus Söderström och Ilja Sorokin väntar i en rätt spännande pipeline.

Smittas John Tavares av samma optimism kommer han att antagligen att spela i Islanders resten av karriären. Det är måhända ingen garanti för att arenafrågan löser sig, men ett Islanders med Tavares i organisationen är betydligt mer attraktivt än utan. Om hans stjärna fortsätter att lysa i klubben är jag övertygad om att den biten också löser sig. Med god hjälp av Mathew Barzal.