• Publicerat 7 januari, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
STUDSAT TILLBAKA. Både Colorado Avalanche och deras största stjärna Nathan MacKinnon (mitten) har lämnat fjolårets bedrövelse bakom sig.Foto: Bildbyrån/Olle Wande

En av NHL:s mest förbättrade spelare i NHL:s mest förbättrade lag. Uffe Bodin tycker att forne draftettan Nathan MacKinnon har spelat in sig i Hart Trophy-diskussionen med sitt spel under första halvan av säsongen.

Till veckan ska vi göra i ”Trophy Watch” i NHL-timmen, jag och mina podcastkollegor Linus Hugosson och Jonatan Lindquist. Det är traditionsenligt att göra ett halvårsbokslut så här halvvägs in på NHL-säsongen och nästan lika traditionsenligt att man några månader senare backar bandet och fnissar åt sina val. Därför är det mycket möjligt att jag får lägga den här bloggen på majbrasan framåt april när NHL:s grundserie är slutspelad.

Men med de fakta vi sitter med på bordet framför oss i dag vill jag slå ett slag för Nathan MacKinnon som NHL:s mest värdefulla spelare efter halva säsongen. 

Draftettan från 2013 ligger just nu tvåa i NHL:s poängliga med sina 52 poäng. Han är därmed på väg mot sin i särklass bästa säsong i NHL-karriären och, äntligen, det där genombrottet vi har väntat på.

Det har aldrig funnits anledning att betvivla MacKinnons kapacitet. Explosiviteten, kreativiteten och skottet håller elitklass. Det har bara handlat om att få alla ingredienser som han bidrar med på isen jäsa till en maffig deg som ger en matig och näringsrik limpa. Efter att ha vunnit Calder Trophy som årets rookie 2014, då han gjorde 63 poäng, har Colorado Avalanches fans tålmodigt väntat på att han skulle ta nästa steg. Förgäves. Har det inte varit skador har det varit oförmågan att få pucken i mål som stoppat det definitiva genombrottet.

Nu är den tidpunkten kommen.

Håller MacKinnon nuvarande poängsnitt kommer han att landa på över 100 poäng. Det vore rätt sensationellt. Inte minst när man betänker var både han själv och Colorado Avalanche befann sig för ett år sedan. Efter nattens 7–2-seger mot Minnesota Wild har laget spelat in 47 poäng på 41 matcher. I fjol var samma siffra 48 på hela säsongen. Samtidigt har MacKinnon själv gått från 53 poäng på 82 matcher till 52 på 41.

Det finns givetvis många anledningar till att Colorado Avalanche är ett bättre lag den här säsongen. Målvaktsspelet, som var obefintligt i fjol, har stabiliserats, värvningarna har varit lyckade och flera yngre spelare har axlat ett större ansvar än förväntat. Jag skulle ändå vilja lyfta MacKinnons spel som en av de största orsakerna till att Avalanche ligger på en slutspelsplats just nu. Genom att ta sitt spel till nästa nivå har han gett Colorado den förstacenter och pålitliga poängproducent man saknat under en ganska lång tid.

Att gå därifrån till att utse MacKinnon till MVP under den första halvan av grundserien är givetvis ett väldigt stort steg.

Speciellt när man betänker konkurrensen. Tampa Bays Nikita Kutjerov har varit mer eller mindre ostoppbar under första halvan av säsongen och toppar poängligan i ensamt majestät. Han är en given kandidat. New York Islanders John Tavares är en annan spelare som bör nämnas i sammanhanget. Samma sak med Aleksandr Ovetjkin och Blake Wheeler, två andra spelare som verkligen har stuckit ut för mig så här långt.

Det går att bygga argument för alla fyra, men det jag hela tiden kommer tillbaka till är att de har betydligt bättre support än MacKinnon har i Colorado. För även om kedjekompisarna Gabriel Landeskog och framför allt Mikko Rantanen har mycket starka säsonger har jag i nuläget svårt att hitta en annan enskild spelare som betytt mer för sitt lag under den första halvan av säsongen än vad Nathan MacKinnon har gjort för Avalanche.

Så har han chansen att vinna Hart Trophy i slutändan?

Det är jag mer skeptisk till. För det första krävs det att Colorado verkligen bärgar en slutspelsplats. Det kan bli nog så svårt. För även om man har en plats just nu finns det underliggande siffror – en hög effektivitet, bristfälligt puckinnehav och hög räddningsprocent – som antyder att laget kan komma ned på jorden en smula under andra halvan av säsongen. För det andra måste MacKinnon själv hålla sin position i poängligan. Det kan bli tufft, speciellt om laget tar det förväntade klivet bakåt i produktion.

Ser man saken ur ett bredare perspektiv är det skit samma. För MacKinnon och Colorado Avalanche finns det viktigare saker att ta hänsyn till. Återuppbyggnaden av laget har gått snabbare än förväntat och kärnan med honom själv, Rantanen, Landeskog, Tyson Barrie och Semjon Varlamov känns stabil. Matt Duchene-trejden har dessutom gett Avs ännu fler unga spelare och draftval att bygga kring. Samuel Girard kommer att bli en riktigt vass NHL-back på sikt och jag vågar säga detsamma om både Cale Makar och Conor Timmins, som var två av de bästa backarna på den nyss avslutade JVM-turneringen i Buffalo.

Så även om Nathan MacKinnon skulle bli utan Hart Trophy den här säsongen har  förutsättningarna för att han någon gång ska ta hem utmärkelsen ökat radikalt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *