• Publicerat 25 juni, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
BÄTTRE ÄN NÅGONSIN. Den senaste månaden har blivit ett fint bevis för hur bra svensk ishockey mår.Foto: Hickling Images & Bildbyrån

Den mest lyckade svenska draften i hockeyhistorien är förbi. Vi lämnar Dallas fyllda av positiva intryck och lovord kring svensk ishockey. Men också med vetskapen om att det finns områden den kan bli ännu bättre på.

DALLAS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vi är på väg att lämna den ångbastu som går under namnet Dallas. Efter en späckad helg är det slutligen dags för mig och kollega Kalméus att bege oss hem till Sverige. För min del har det faktiskt blivit en hel månad i Nordamerika. Först hela Stanley Cup-cirkusen i Las Vegas och Washington, därefter en och en halv vecka i Montréal och sist den svensksuccé till NHL-draft som vi just avverkat här i Texas.

Det här var nionde gången jag åkte på draften och jag kan lugnt konstatera att det var den mest hektiska. Sex svenskar i första rundan, åtta till i andra och totalt rekordsiffran 30 spelare med svenskt pass (NHL vill bara ha det till 28 eftersom två av dem är födda i Nordmamerika. Trams!)

Vi kan väl utan att överdriva konstatera att svensk ishockey aldrig varit bättre än den är just nu:
* Två raka VM-guld.
* Återkommande framgångar på internationell juniornivå.
* En Stanley Cup-vinnare med tre svenska spelare.
* Första draftettan sedan 1989.
* Ännu en Norris Trophy-vinnare.
* Närmare 100 spelare i NHL.
Och så vidare…

Man kan summera det här med att allt på något vis fallit på plats. 90-talisterna som fick fart på den svenska hockeyboomen runt 2008 har vuxit ut till några av världens bästa spelare samtidigt som det kontinuerligt fortsatt att komma rikligt med talang underifrån. Och i nuläget ser det inte ut att finnas någon riktig hejd på den utvecklingen heller. Nästa års svenska draftkull är inte i närheten av lika stark som året, men sedan har vi 02:orna med Alexander Holtz, Lucas Raymond och flera andra spännande namn som har gjort fina avtryck vid tidig ålder.

Det viktigaste för de som driver utvecklingen framåt i svensk hockey är att inte vila på hanen. Även om hockey är långt ifrån en global sport krävs det hårt arbete för att fortsätta ligga i framkant och behålla den ställningen.

Det finns fortfarande detaljer som kan bli bättre, inte minst att få ännu mer spets på svenska forwards. Medan vi spottar ur oss backar av världsklass på löpande band har vi inte haft samma utveckling på forwardssidan. Det var nästan lite talande när jag bad Buffalo Sabres general manager Jason Botterill kommentera det svenska hockeyundret i samband med rekorddraften och han misstolkade frågan som att bara handla om backar.

Det finns ingen annan hockeynation som är lika bra på att få fram passningsskickliga tvåvägsforwards som är pålitliga över hela isen. Men det är bara att titta på årets fantastiska draftkull för att se att det där lilla sista saknas framåt. Det är väldigt många av spelarna som på det hela taget liknar varandra på det sättet. Ansvarsfulla, lojala och pålitliga, men inte tillräckligt spetsiga för att tillhöra eliten.

Ibland får jag känslan av att de svenska kollektivtänkandet – som jag på intet sätt är en motståndare till – hämmar den individuella utvecklingen. Som om ansvaret att sköta sig över hela banan tar bort lite av den offensiva spetsen. I NHL har inte minst Filip Forsberg, Rickard Rakell och William Karlsson visat att svenskar visst kan göra mål. Men alla tre fick sitt målmässiga lyft efter att ha lämnat Sverige för Nordamerika i tidig ålder.

Jag vet att det här är något som de ledande inom den svenska hockeyn är medvetna om och jobbar med att förbättra. Johan Garpenlöv adresserar det exempelvis i sin ”Målskytteskola” och det bådar gott. Att bara slå sig för bröstet och tycka att man är bäst leder sällan till framsteg. Man måste hela tiden kritiskt analysera och utvärdera sin verksamhet för att hitta nya vägar framåt.

Svensk ishockey mår på många sätt och vis bättre än den någonsin har gjort. Men det innebär inte att man inte bör fortsätta vända på varenda sten och sträva efter att bli ännu bättre. Jag tror faktiskt att Sverige kan bli ännu bättre på att utbilda hockeyspelare – och att det är fullt möjligt att få fler än 30 spelare plockade i en och samma draft.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *