• Publicerat 21 augusti, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
TOWER OF POWER. Zdeno Chára är fortfarande en kraft att räkna med efter 40. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Årets SHL-säsong innebär ett slags generationsskifte. För första gången sedan sent 1980-tal finns det inte längre några 70-talister i ligan. I NHL är det ett garde som kämpar vidare mot hockeyns åldershets, men det är framför allt i Tjeckien som gubbarna fortfarande behandlas med mest respekt – och levererar därefter.

En efter en har de försvunnit från rampljuset i SHL, de sista 70-talisterna. I fjol var de slutligen bara tre stycken kvar. Luleås ikon Janne Sandström och Karlskronas Cory Murphy fick sent omsider sällskap av Per Ledin. Till den här säsongen finns ingen av dem kvar i ligan. Sandström och Murphy har gått vidare mot andra utmaningar i sina liv medan evigt unge Ledin fortfarande letar en ny klubbadress. Det gör att Jimmie Ericsson, född 1980, numera är SHL:s ålderman nummer ett.

På sätt och vis är det ett lite sorgligt avsked. Speciellt när man betänker hur mycket 70-talet gav till svensk ishockey. ”Lidas”, ”Foppas”, ”Sudden” och ”Affe” har alla lämnat outplånliga avtryck i sporten och lämnat ett starkt arv efter sig som syns i form av de supertalanger som svensk hockey fått fram på senare år.

Samtidigt kan jag tycka att det är trist att vi inte längre får se riktigt ärrade veteraner åka omkring och diktera spelreglerna för de yngre i svensk hockey. Jag charmades av att se en visirlös Tommy Sjödin åka omkring och vara härligt gubbgrinig i Brynäs tröja en bra bit efter sin 40:e födelsedag på den tiden en riktigt skarp hockeyhjärna fortfarande kunde utmanövrera snabbare och mer energiska motståndare. Men i takt med att tempot i SHL drivits upp till en galen nivå har det blivit allt svårare för spelare över 40 att hävda sig. Ju mer emfas som läggs på fart, ju mer kommer hockeyn att gynna unga spelare.

I världens bästa liga har ”gubbarna” klarat av att hävda sig bättre. En slavisk träningsnarkoman och superbegåvning som Jaromír Jágr hann bli 45 år innan han slutligen fasades ut ur NHL. Men även efter hans sorti finns det inför säsongen 2018/19 fortfarande sex 70-talister kvar i ligan. Pittsburgh Penguins center Matt Cullen, född 1976, är ligans äldsta spelare. Han har sällskap av Zdeno Chára (1977) och Chris Kunitz, Patrick Marleau, Joe Thornton samt Roberto Luongo, alla födda 1979.

EN SLOVAKISK BEST

Det är svårt att se att det ska finnas ”en Jágr” i den samlingen – alltså någon som kan spela på högsta nivå till 45 års ålder – men Cháras förmåga att trotsa fysikens lagar imponerar onekligen. Vid 41 års ålder har hans spel fortfarande inte fallit från en klippa som är brukligt för spelare som är så stora och tunga som han är och dessutom haft en fysisk spelstil som borde ha lämnat spår. Men mannen är ju en absolut best på alla sätt och vis. En snabb titt bland bilderna och filmklippen på hans instagramkonto ger en delförklaring. Disciplinen vad gäller både träning och kost är obeveklig.

Men så är det också något speciellt med tjecker, slovaker och andra västslaver som gör att de verkar åldras på ett mer graciöst sätt. För även bortom Jágr och Chára finns det en hel del fina exempel på det. I tjeckiska ligan har profiler som Petr Nedved, Martin Straka, Martin Rucinsky, Jaroslav Hlinka, Jaroslav Bednar och David Vyborny inte bara lirat tills de var en bra bit över 40 – de har till och med återfunnits på prominenta platser i poängligan i den åldern. I slovakiska ligan åker forne Mora- och Modo-forwarden Ladislav Nagy, 39, fortfarande omkring och dominerar till den grad att han var en framstående spelare även i landslaget under VM i våras.

Om det här är ett dåligt betyg åt ligorna eller ett gott betyg åt gubbarna i fråga låter jag vara osagt. Men respekten för de äldre är i alla fall äkta. Inför kommande säsong har tjeckiska ligan sju 70-talister som fortfarande är aktiva medan slovakiska ligan har fyra, enligt Elite Prospects.

Kanske är det i någon av dessa ligor Per Ledin kan ha en framtid?