• Publicerat 11 september, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
KAN DE KRÄMA UR EN STARK SÄSONG TILL? Oscar Möller, Jonathan Pudas och Joakim Lindström kommer att bära Skellefteå i vinter.Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

Var SM-finalen i våras ett tecken på att Skellefteå AIK hamnat på rätt kurs igen? Eller var det sista rycket på klubbens storhetstid? Uffe Bodin ser en förening som sakta men säkert genomgått förändringar till det sämre.

IN OCH UT 

Nyförvärv: Mantas Armalis, mv, Dinamo Riga, Patrik Norén, b, Leksand, Petter Granberg, b, Milwaukee, Edwin Hedberg, fw, Rögle, Robin Alvarez, fw, Malmö, Mathis Olimb, fw, Linköping, Juhamatti Aaltonen, fw, Bern. 
Förluster: Joni Ortio, mv, Vitiaz Podolsk, Anton Öhman, b, Malmö, Mark Katic, b, Adler Mannheim, Anton Danielsson, fw, Vita Hästen, Sebastian Ohlsson, fw, Timrå, Tim Söderlund, fw, Frölunda, Jesper Olofsson, fw, Färjestad, Henrik Hetta, fw, Malmö, Pär Lindholm, fw, Toronto, Simon Krekula, fw, Vita Hästen, Matt Anderson, fw, Rögle, Pontus Petterström, fw, slutat.


Joakim Lindström. Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

POÄNGKUNGEN
Joakim Lindström
Vid snart 35 års ålder är Joakim Lindström fortfarande en av, om den bästa spelaren i SHL. Under de fem och en halv säsong han gjort i Skellefteå sedan 2010 har han svarat för 301 poäng på 280 matcher. Faktum är att enda säsongen han inte snittat en poäng per match eller mer var när han återvände till Västerbotten efter sin misslyckade sejour i Colorado Avalanche 2011/12 (20 poäng på 21 matcher). Det är svårt att inte imponeras av hans driv och tävlingsinstinkt. Så länge Lindström är aktiv och levererar kommer Skellefteå att ha en kulturbärare av rang i omklädningsrummet.

MÅLVAKTSETTAN
Mantas Armalis
Genombrottet med Djurgården för två år sedan har följts av två halvdana säsonger i Nordamerika och KHL. Först fick Armalis spela sporadiskt i San José Sharks farmarlag i AHL och sedan blev det en rumphuggen säsong med Dinamo Riga i fjol. Det gör att det är svårt att säga var 26-åringen står i nuläget. Kommer säkerligen att få stenhård konkurrens av Gustaf Lindvall, som visade fina takter som reserv bakom Joni Ortio i fjol. Med det sagt är det svårt att påstå något annat än att Skellefteås målvaktssida har försvagats efter att ha tappat en av ligans bästa keeprar.

BACKESSET

Jonathan Pudas
Återkomsten till Skellefteå i fjol var en stor framgång. Den spelskicklige backen, som spelade juniorhockey i klubben mellan 2010 och 2013, satte personbästa i SHL med tio mål och 28 poäng. På så vis täppte han till luckan som Sebastian Aho lämnade efter sig när han tog chansen i New York Islanders. Pudas kanske ses som en powerplay-specialist av många, men faktum är att han var tvåa i backarnas poängliga i lika styrka förra säsongen. Bara Lawrence Pilut (25) svarade för fler poäng än Pudas 20 med lika många spelare på isen. Det är starka papper det.

PROFILEN
Jimmie Ericsson
Det såg ut som om Jimmie Ericsson inte skulle bli kvar i Skellefteå, men efter att båda parter signalerat skilsmässa i pressen tog det en annan vändning. 38-åringen skrev inte bara nytt kontrakt, utan fick tillbaka uppdraget som lagkapten också. Veteranen kom tillbaka starkt efter sina knäproblem i fjol och även om poängen inte direkt strömmade in blev Skellefteå ett bättre lag efter hans återkomst. I slutspelet visade han upp gamla goda griniga takter och var en av spelarna som bidrog till att laget, lite överraskande, kunde ta sig till final. Jag är säker på att alla motståndares supportrar är av en annan åsikt, men jag är glad att Jimmie Ericsson fortsätter att spela. Var han än kommer ger han upphov till känslor. Hur många spelare kan man säga det om i dagens SHL?

FRÅGETECKNET
Juhamatti Aaltonen
Dr. Jekyll eller Mr. Hyde? Juhamatti Aaltonen är en spelare som alltid engagerar, en klassisk puckbohem som antingen bjuder på artisteri eller inte syns över huvud taget. Hans senaste sejour i Rögle var en förvirrande historia. När han var som bäst ägde han isen – minns bara hur han i mer eller mindre vredesmod sköt ett hattrick mot Växjö på sex minuter – och när han inte var på topp gjorde han ingen lycklig. Att Skellefteå plockar in honom var minst sagt överraskande. Tidigare har klubben gjort sig känd för att undvika den här typen av värvningar. Begreppet ”high risk, high reward” har aldrig varit mer passande.

GENOMBROTTSMANNEN
Filip Berglund
Vill man vara petig kan man hävda att Filip Berglund fick sitt genombrott redan i SM-slutspelet. 21-åringen var fenomenal på Skellefteås blålinje fram till finalen mot Växjö när allt gick åt pipan för hela laget. Han är stor och robust men ändå följsam och offensivt gångbar. En modern tvåvägsback som hockeyfolket i Edmonton börjar bli upprymda över. Det är nämligen Oilers som sitter på hans NHL-rättigheter. Den här säsongen är det inte alls otänkbart att han blir Skellefteås toppback med istid i alla spelformer och stort förtroende. Faller det sig rätt kommer han att vara en landslagsback innan säsongen är över. Sedan är det antagligen bara en fråga om tid innan NHL-kontraktet är påskrivet.

COACHEN
Tommy Samuelsson
Nostalgi- eller kvalitetsanställning? Tommy Samuelsson har kultstatus i Skellefteå efter att ha tagit upp klubben i SHL 2006. Sedan dess har man inte bara etablerat sig i högsta ligan, utan blivit en av de riktiga storklubbarna i svensk ishockey. Samuelssons karriär som huvudtränare tog också fart där och då och utmynnade i ett par SM-guld med Färjestad (2009 och 2011). På senare år har det varit tyngre. Senaste sejouren i Färjestad blev ingen höjdare och i fjol fick han lämna tyska Ingolstadt i förtid efter en jobbig start på säsongen. Bert Robertsson och Stefan Klockare finns kvar sedan tidigare och skänker stabilitet och kontinuitet i båset, men jag ser ändå vissa frågetecken här.

PROGNOSEN
Kommer Skellefteå AIK att bli SHL:s svar på Chicago Blackhawks? Ett lag som under en längre tid var dominant i ligan, vann sina titlar och nådde ideliga framgångar för att sedan tappa i takt med att kärnan av nyckelspelare åldras. Jag är inte dummare än att jag förstår att det av flera skäl inte går att jämföra en SHL-förening med en NHL-klubb rakt av. Men andemeningen i frågeställningen är att ingen storhetstid varar för evigt. Förr eller senare måste även en stor klubb börja tänka i nya banor.

Skellefteå AIK var under flera år föregångsklubben i svensk hockey. De hade modellen övriga klubbar suktade efter, en stark juniorverksamhet och den där avundsvärda förmågan att förädla talang. Spelare kom dit och blev på ganska kort tid mycket bättre. Det här är till viss del sant även i dag, men de senaste åren har dominansen avtagit. Mycket ett resultat av andra klubbars medvetna och metodiska satsningar. Även om det blev SM-final för Skellefteå i våras är känslan att man har tappat lite av det där man gjorde så bra tidigare. Det syns inte minst på värvningarna som inte andas framtidstro på samma sätt som de brukade göra.

Med det sagt är Skellefteå fortfarande i bra form. Toppspelarna Lindström och Möller producerar i en imponerande takt samtidigt som det finns spelare bakom dem som har kvalitéer. Mathis Olimb ersätter en del av det Pär Lindholm lämnade efter sig medan andra uppkomna luckor ger ungtuppar som Jonathan Berggren, Linus Lindström och Albin Eriksson chanser att briljera. Frågetecken för mig finns på målvaktssidan, där jag är osäker på var Mantas Armalis står, och i båset där jag är lika osäker på vad Tommy Samuelsson har att erbjuda 2018.

Jag har dem rankade lägre, men jag tror att Skellefteå har kapacitet att slåss om en topp fyra-placering. Det finns spännande x-faktorer i Juhamatti Aaltonen, förutsägbar som få, och Bud Holloway, som har en hel del att bevisa efter en blek fjolårssäsong. Här finns potential som kan göra skillnad. Men min magkänsla är att det här inte är ett lag som kommer att slåss om SM-guldet i april.


Filip Berglund. Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

SKELLEFTEÅ AIK:s TRUPP 2018/19 

MÅLVAKTER
30) Gustaf Lindvall
50) Mantas Armalis

BACKAR
6) Filip Berglund
7) Felix Dahlroth
8) Petter Granberg
26) Patrik Norén
28) Johan Alm
57) Emil Djuse
61) Fredrik Lindgren
64) Jonathan Pudas ”A”

FORWARDS
4) Bud Holloway
10) Joakim Lindström ”A”
12) Adam Pettersson
16) Linus Lindström
20) Edwin Hedberg
21) Jimmie Ericsson ”C”
24) Andreas Wingerli
27) Robin Alvarez
37) Albin Eriksson
45) Oscar Möller ”A”
46) Mathis Olimb
48) Jonathan Berggren
71) Juhamatti Aaltonen

Tränare: Tommy Samuelsson (ny)

UFFES SHL-RANKING

1) Färjestad BK: ”Ett lagbygge som glänser likt guld”
2)
3) Djurgårdens IF: ”En modell som bäddar för nya framgångar”
4) Frölunda HC: ”Ett lag för toppen – om målvaktsspelet håller”
5) HV71: ”En trio med kapacitet att ändra förutsättningarna”
6) Luleå Hockey: ”Mogna att flytta uppåt i tabellen – om det lossnar framåt”

7) Skellefteå AIK
8) Brynäs IF: ”Jakten på stabilitet leder till mittenskiktet”
9) Malmö Redhawks: ”Försvagade – men omöjliga att räkna ut”
10) Rögle BK: ”För höga förväntningar på SHL:s nya pop-lag?”

11) Linköping HC: ”Kommer det bära eller brista?” 
12)

13)
14) Mora IK: ”Bakslag som bådar för bottenplacering”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *