• Publicerat 4 oktober, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
PÅ TUNN IS. Tom Wilsons karriär riskerar att bli en skamfläck efter den senaste tacklingen på Oskar Sundqvist. Foto: Bildbyrån & IBL/All Over Press

Budskapet går inte att ta miste på. Efter att ha stängts av i 20 matcher för sin tackling på Oskar Sundqvist har NHL gjort det tydligt för Tom Wilson att han måste förändra sin spelstil. Uffe Bodin tittar närmare på mekanismerna kring NHL:s mest kontroversiella spelare just nu.

Det var inte riktigt så här man föreställde sig att NHL-säsongen skulle starta. Mitt i all eufori över att pucken äntligen släpps kom beskedet att ligan stänger av Washington Capitals kontroversielle forward Tom Wilson i 20 matcher för den vårdslösa tacklingen på Oskar Sundqvist. Jag tror att många med mig spärrade upp ögonen, kippade efter andan och utbrast någon slags överraskad svordom när de nåddes av nyheten om Wilsons kännbara straff.

Men vid lite närmare eftertanke är det fullt rimligt. Det är inte tacklingen i sig som Wilson får 20 matchers avstängning för, men det är heller inte poängen som NHL försöker göra här. Det här är ett straff som Caps bad boy har tjänat ihop till efter att gång efter annan klivit över gränsen med sitt fysiska spel. Han har flera avstängningar på sitt samvete, avstängningar som uppenbarligen inte fått honom att ändra sin spelstil eller visa någon slags ånger över den skada han har vållat. I slutändan kände NHL antagligen ingen annan utväg än sända ett övertydligt budskap: nu får det vara nog!

EN FÖRÄNDRAD LIGA

Den vanligaste reaktionen från folk som tog Tom Wilson i försvar efter tacklingen är att det var en ren tackling. Att Oskar Sundqvist får skylla sig själv som åker in i den farligaste delen av banan utan att ha huvudet uppe. Och visst finns det ett ansvar hos alla spelare att hålla koll på omgivningen för att inte försätta sig i potentiellt farliga situationer. Men alla som lägger skulden på Sundqvist har totalt missat hur NHL har utvecklats sedan tiden då sådana här tacklingar ansågs vara underhållningsvärde och highlight-värdigt material. Tiden innan vi visste vilka förödande konsekvenser hjärnskakningar kan få, inte bara på en spelarkarriär utan ett helt liv. Regelboken och attityden har förändrats därefter. Scott Stevens-eran är sedan länge ett minne blott.

NHL är för tillfället föremål för en juridisk process där en stor grupp före detta spelare anklagar ligan för att ha försummat deras hälsa genom att ignorera hjärnskakningar. Det har gjort frågan extra känslig. Gary Bettman och kompani har helt enkelt inte råd att hamna under lupp i hjärnskakningsrelaterade ärenden eller få den sortens negativ PR som riskerar att skada ligans rykte ytterligare. Det är fakta – inte ett argument för att Wilson skulle vara offret här.

I COOKES OCH TORRES FOTSPÅR?

Nu är Tom Wilson inte den första som får den här behandlingen av NHL. Matt Cooke och Raffi Torres är två andra spelare som hade svårt att hålla sig på rätt sida om gränsen och slutligen fick betala ett dyrt pris för sitt fysiska spel. Cooke stängdes av i 17 matcher efter en ful tackling på New York Rangers dåvarande back Ryan McDonagh i mars 2011. Hans karriär överlevde visserligen det straffet, men trots att han under stundom var en väldigt effektiv spelare under sin NHL-karriär kommer ingen att minnas honom för något annat än hans övertramp.

Torres karriär överlevde däremot inte de återkommande hjärnsläppen. Han stängdes av i 25 matcher för sin brutala tackling på Marián Hossa i slutspelet 2012, men lärde sig inte mycket av det. På försäsongen 2015 tacklade han Jakob Silfverberg i huvudet och fick en avstängning på 41 matcher. Efter det blev det bara ytterligare sex AHL-matcher innan dörren var helt stängd för forwarden.

KAN HAN FÖRÄNDRA SIG?

Det är kanske svårt att se parallellerna till Cooke och Torres eftersom Tom Wilson fortfarande är en så pass ung och värdefull spelare. Men det fanns en tid när dessa båda herrar också hade ett enormt värde för sina lag. Det var ett värde som de steg för steg urholkade tills det inte längre fanns något förtroendekapital kvar.

Wilson skrev så sent som i somras under ett nytt sexårskontrakt värt 31 miljoner dollar. Det var många som häpnade över lönetaksträffen på 5,16 miljoner dollar per säsong. Speciellt med tanke på att hans personbästa från fjolåret ligger på 14 mål och 35 poäng – under en säsong där han mestadels spelade med superstjärnorna Aleksander Ovetjkin och Jevgenij Kuznetsov. Men det säger något om hur högt Capitals värdesätter honom och att man verkligen tror att han är en spelare vars fysiska dimension gör en skillnad på isen. Inte minst genom att skapa utrymme för kedjekamraterna.

När han återvänder efter sin avstängning återstår hans största utmaning i karriären: att hitta balans i det fysiska spelet och kunna visa att han kan vara effektiv även på rätt sida om vad som är tillåtet. Kan han tygla sig tillräckligt mycket och fortfarande vara det? Svaret på den frågan kommer att definiera Tom Wilsons karriär.