14 lag blev tio och tio lag blev åtta. När vi nu är framme vid SHL-säsongens mest efterlängtade del är det hög tid att höja de som bidrar till att göra slutspelet så underhållande. Spelarna som utgör chilin i SHL:s slutspelsgryta. 

Vi tackar Rögle och Örebro för deras medverkan. Båda lagen tog ett kliv framåt och satte lite krydda på säsongen. Rögle med sin uppryckning efter den bleka starten och Örebro med sin oerhört starka finish, som mot alla odds lyckades ta dem till en åttondelsfinalserie mot Växjö.

Efter vissa tveksamheter är det två föreningar vars framtid i SHL jag är försiktigt optimistisk kring. Rögle börjar se allt stabilare ut och känns inte längre som hoppjerkan som studsar upp och ned mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Årets slutspelsplats är ett kvitto på det.

Örebro växte efter tränarbytet som såg Niklas Eriksson ersätta Niclas Sundblad. Kan de addera lite mer spets till ett fungerande spelsystem finns det fog för att tro att det kan bli fler slutspel i framtiden. Årets upplaga hade sin charm, men kändes för trubbig för att kunna hota ett bredare manskap som Växjö.

Med de båda lagen ute ur bilden kan vi fokusera på de som fortfarande har hockey kvar att spela. Och framför allt spelarna som kommer att ge slutspelet extra krydda.

Jag är den första att erkänna att jag hockeymässigt sett inte har varit speciellt imponerad av SHL-säsongen 2018/19. Många matcher har känts ovanligt träiga och den här höghastighetshockeyn som ofta spelas med huvudet under armen har jag svårt att ta till mig. Jag är av åsikten att vi saknar lirare i SHL. Antalet sevärda spelare i ligan kan jag räkna upp på två händer. Det trista är att de tycks bli färre för varje säsong som passerar.

Men det här är inte bloggen där jag har för avsikt att gnälla. Tvärtom. För den här tiden på året spelar bristen på lirare inte lika stor roll. Slutspelshettan kommer att infinna sig ändå och det är bara att titta på de fyra kvartsfinalbataljer vi har framför oss för att inse att det kommer att bli storstilad underhållning.

När kvartsfinalspelet inleds på fredag kommer en rad profiler att sticka ut lite extra. Inte enbart för sina hockeymässiga kvalitéer, utan framför allt för sin förmåga att röra om i grytan. Det är de spelarna vi ska titta närmare på i dag

FÄRJESTAD

Linus Johansson, c
Flytten från Djurgården till Färjestad medförde en omställning för 26-åringen. När han väl hade anpassat sig blev det en rolig grundserie med landslagsspel och en del poäng. Linus Johansson är en stark tvåvägscenter, men spelar även hockey med temperament, glöd och attityd. Han sätter inte fingrarna emellan och är inte heller den som drar sig för att glappa käft. Jag ser fram emot många dueller mellan Johansson och HV71:s toppspelare. Jag räknar med att han kommer att vara i ansiktet på dem så ofta han få chansen.

Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson

LULEÅ

Oscar Engsund, b
Det har pratats mycket om hur mycket mer polerad Engsund är numera kontra i Oskarshamn och Frölunda, när han åkte på avstängningar i parti och minut. Den här säsongen har han satt personbästa i antalet poäng och ”bara” tagit 30 utvisningsminuter. Det har inte hindrat honom från att vara fysisk. Engsund var den överlägset tacklingsgladaste spelaren i grundserien och lär fortsätta vara en fysisk kraft att räkna med i slutspelet. Jag räknar kallt med att han hinner göra motståndarfansen upprörd mer än en gång framöver.

Foto: Bildbyrån/Mathias Bergeld

FRÖLUNDA

Joel Lundqvist, c
Det brinner en eld i Joel Lundqvist, en eld som gör att han vid 37 års ålder fortfarande är en spelare att räkna med i SHL. Hans temperament och engagemang gör att han ofta hamnar i uppmärksammade situationer. Inte sällan när han står framför domaren och gestikulerar och argumenterar över en situation som han har en helt annan syn på än rättskiparen. Jag vet inte om Frölunda lyckas slå ut Malmö ur kvarten, men jag vet att Joel Lundqvist kommer att få mycket mediatid i domarkameran som C More kablar ut med jämna mellanrum.

Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

DJURGÅRDEN

Dick Axelsson, fw
Med den starka fjolårssäsongen in Färjestad i åtanke är det svårt att vara imponerad av Dick Axelssons återkomst till Djurgården. Men formen har trendat åt rätt håll och han har stått för några av säsongens främsta insatser i slutet av grundserien. Det är omöjligt att försöka förutse hur hans slutspel kommer att gestalta sig eftersom han är så oförutsägbar som spelare. Men jag vågar lova att han på ett eller annat sätt kommer att hamna i händelsernas centrum. Om han däremot kommer ut och gör intervjuer efter matcherna, det vågar jag varken hoppas eller tro på.

Foto: Bildbyrån/Mathias Bergeld

SKELLEFTEÅ

Joakim Lindström, fw
Det går å ena sidan att beklaga sig över att Skellefteå inte lyckats få till mer av en generationsväxling, men det går å andra sidan att hävda att Joakim Lindström fortfarande är så pass bra att det är skit samma. Nu är Lindström inte bara en spelare bra nog för att avgöra en slutspelsserie på mer eller mindre egen hand. Han är dessutom en spelare som har förmågan att skapa känslor med ett spel på och ibland över gränsen till det tillåtna. Djurgårdsfansen kommer garanterat bli förbannade över ”vilken ful spelare Lindström är” mer än en gång under den stundande kvartsfinalserien.

Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen

MALMÖ

Emil Sylvegård, fw
Beskedliga 34 utvisningsminuter och personbästa i mål och poäng i grundserien kan få en att inbilla sig att Sylvegård förändrat sitt spel. Det är sant att han fått mer offensivt ansvar efter flytten från Linköping till Malmö, men det innebär inte att han slutat vara en jobbig jäkel att möta. Vi vet att han kommer att vara i hettan när det bränner till. Och vi vet att han kommer att skapa rubriker. Skillnaden jämfört med tidigare år är att det antagligen både kan vara med sina offensiva bidrag som med sitt fysiska spel. Plus för ett av SHL:s bästa hånflin.

Foto: Bildbyrån/Petter Arvidson

VÄXJÖ

Brendan Shinnimin, fw
I fjolårets slutspel dubbade jag honom till ”SHL:s svar på Brad Marchand”. Det har givetvis en väldigt tveeggad innebörd. För i likhet med Marchand är Shinnimin en Jekyll/Hyde-typ som både kan avgöra matcher med sin skicklighet och totalt spåra ur. Det är många som skyr kanadensaren som pesten, men själv måste jag erkänna att jag ser många av hans upptåg som roande eftersom de skapar lite välbehövligt kaos i ligan. Jag förutsätter att volymen på kaoset kommer att öka i slutspelet. Speciellt som Shinnimin och Växjö ställs mot Luleå, samma lag vars fans han skymfade med ett långfinger i sista grundserieomgången.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

HV71

Oscar Sundh, fw
Vid 32 års ålder hittade forwarden en ny växel i sitt spel och gjorde sin mest produktiva säsong på sju år. Men det är inte därför Oscar Sundh hamnar i det här sällskapet. Den tvåfaldige svenska mästaren, med över 100 slutspelsmatcher under bältet, bär med all sin erfarenhet på en gubbgrinighet som passar utmärkt i slutspelstider. Kedjan med han själv, Joakim Andersson och Robin Figren kommer att spela en viktig roll i försöken till att stänga ned Färjestads högoktaniga offensiv. Då är det lätt att se Sundh hamna i många stökiga situationer.

Foto: Bildbyrån/Jörgen Jarenberger