Han skapade stora rubriker med sitt inträde i NHL i slutet av 90-talet. Rocky Thompson hade namnet, spelstilen och utseendet för att chocka hockeyvärlden. 20 år efter att bokstavligt talat ha slagit sig in i ligan håller den nu 41-årige kanadensaren på att etablera sig som en av de hetaste coacherna utanför NHL.

”Har du sett filmen Slapshot? Det är en rätt lik kopia det där med det långa håret och händerna i vädret.”
New Jersey Devils expertkommentator Chico Resch fnissar åt det som just utspelat sig på isen. Den unge rookien Rocky Thompson i Calgary Flames har precis gått sin andra fajt i matchen mot Devils tungviktare, polacken Krzysztof Oliwa, och dessutom fått omkull den fruktade bjässen efter en vild holmgång.

20-åringen firar det med samma triumfatoriska engagemang som en spelare som just blivit Stanley Cup-mästare. Eller världsmästare i tungvikt, för den delen.

Publiken i Olympic Saddledome i Calgary är med på noterna. De vrålar Rocky Thompsons namn medan lagkamraterna uppskattande slår sina klubbor i sargen. Precis som Chico Resch just har påstått är det som att Flames har fått in sin egen Hanson-broder i laguppställningen.

*****

Att Rocky Thompson blev en hockeyspelare som i första hand använde knytnävarna för att tjäna sitt levebröd var skrivet i stjärnorna. Han döptes efter Rocky Marciano, tungviktsvärldsmästare mellan 1952 och 1956, eftersom hans far var ett stort fan av den mytomspunne boxaren.
– Med ett sådant namn hade man lite att leva upp till, konstaterade han i en intervju med The Oklahoman 2012.

Under uppväxten i västra Kanada höll han på med både boxning och brottning innan han beslutade sig för att lägga sitt fokus på hockey. Eller ja, den mer våldsamma delen av spelet i alla fall.

För det var hans hänsynslösa och stundtals brutala spelstil som gjorde honom känd i Western Hockey League. Under sina två första säsonger med Medicine Hat Tigers i juniorligan stod han bara för tolv poäng på 131 matcher. Det var de 386 utvisningsminuterna han samlade på sig som gjorde att Calgary Flames valde att drafta honom redan som 72:a spelare i tredje rundan 1995.
– Jag ville så gärna spela hockey på den högsta nivån att jag var villig att göra saker som andra inte var villiga att göra. Jag visste att det skulle ta mig till NHL, har han berättat.

Namnet, det långa lockiga håret och de vilda fajterna gjorde att Rocky Thompson snabbt blev en kultfigur i den nordamerikanska hockeyvärlden. När fajterna mot Oliwa ägde rum i januari 1998 hade han bara ett par NHL-matcher under bältet, men redan en hel drös slagsmål mot några av ligans mer namnkunniga fajters.

Det oberäkneliga beteendet och gränslösheten gjorde honom både fascinerande och skrämmande.
– Jag ville att folk skulle tro att jag var galen. Det enda sättet att få dem att tro att jag är galen var att göra galna saker ibland. Det var kalkylerat, har han erkänt.

För att motståndare ur balans tog han till rätt extrema metoder.
– Några gånger varje år brukade jag ta tag i en av de riktigt bra spelarna i motståndarlaget, brotta omkull dem och kväva dem. Bara en liten stund tills de blev rädda och fick panik. Sedan släppte jag dem och sa åt dem att ”om du gör någonting igen, då kommer jag att göra det där igen”. Och det brukade vanligtvis skrämma dem så pass mycket att de inte spelade så bra efteråt.

Även om NHL för drygt 20 år sedan fortfarande var en liga där det fanns plats för fajters krävdes det vissa hockeymässiga kvalitéer för att överleva som spelare. Det var kvalitéer som Rocky Thompson saknade. Han var egentligen back, men fick spela forward i NHL eftersom han saknade skridskoåkningen för att hantera motståndet. Det medförde också att hans NHL-karriär stannade vid blygsamma 25 matcher men också mindre blygsamma 14 slagsmål och 117 utvisningsminuter.

I AHL hann det bli desto mer hockey – och ännu fler slagsmål. 566 matcher och 1919 utvisningsminuter, vilket gör honom till den tionde mest utvisade spelaren i farmarligans historia. Då avslutade han ändå karriären redan som 29-åring 2007.
– Jag var inte den mest begåvade spelaren när jag växte upp. Jag hade inga bra handleder och åkte inte skridskor speciellt bra. Men det jag är stolt över är att jag lyckades lära mig de olika positionerna på isen. Jag spelade både back och forward och utvecklade mig hela tiden som hockeyspelare och blev ett riktigt proffs, har han slagit fast.

Kanske var det den hängivenheten och inställningen som gjorde honom förberedd för nästa kapitel i livet.

*****

Tolv år efter sin sista fajt på isen står Rocky Thompson nämligen i ett av båsen i den pågående Calder Cup-finalen i AHL. Sedan två år tillbaka är head coach för Vegas Golden Knights farmarlag Chicago Wolves. Laget ligger i skrivande stund under mot Charlotte Checkers, Carolina Hurricanes farmarlag, med 1–2 i matcher.

Den av blod ofta nedfläckade matchtröjan och de långa lockarna, som fick honom att likna en medlem i ett death metal-band, är historia. Numera är Thompson propert klädd i kostym, har en tillrättalagd frisyr och ett par glasögon som får honom att likna en universitetslektor. Det enda som möjligen skvallrar om hans tidigare sysselsättning är de ärrade knogarna och en och annan påminnelse om hockeyvåld i det fårade ansiktet.

Den Rocky Thompson som numera framträder offentligt ger ett intellektuellt och eftertänksamt intryck. Sedan 2004 är han troende och under somrarna håller han hockeyskolor hemma i Kanada där han både delar med sig av sina kunskaper om sporten och predikar om sin kristna tro.

När den aktiva karriären tog slut valde den nu 41-årige tränaren att ta första bästa chansen att hoppa in bakom bänken. Han var assisterande coach för Edmonton Oil Kings i WHL i tre år innan han flyttade till Oklahoma och blev assisterande coach för Edmonton Oilers dåvarande farmarlag Barons i fyra säsonger. Det utmynnade i en chans att komma till NHL. Under säsongen 2014/15 agerade han assisterande coach till Dallas Eakins i Edmonton, men det stannade också bara vid en säsong.

2015 fick han sitt första jobb som head coach då Rocky Thompson tog över Windsor Spitfires i OHL. De två säsongerna i den anrika klubben kröntes med att han 2017 förde laget till Memorial Cup, den kanadensiska juniorhockeyns motsvarighet till Stanley Cup. Det gav honom det nuvarande jobbet med Chicago Wolves.

*****

Men trots att Rocky Thompsons bär på en imponerande meritlista och att han av många ses som en progressiv och framåtsträvande coach gör det förflutna sig påmint ofta. Bilder på de galna fajterna och knasiga upptågen lever kvar i mångas medvetande. Fajters existerar inte längre i NHL, men de som haft den rollen under sina spelarkarriärer får leva med och kämpa emot fördomar om bristande intelligens och stenåldersmentalitet.

Så också Rocky Thompson.

När han under en intervju med en NHL-klubb fick frågan vad hans största svaghet som tränare är, svarade han:
– Det är enkelt, det är mitt namn – Rocky Thompson.

Han utvecklade sedan svaret i en intervju på Vegas webbsida.
– Jag måste få människor att se bortom vem de tror att jag är och visa dem vem jag egentligen är. De flesta tänker fortfarande på mig som spelare. Och jag var en slagskämpe. För många ger det negativa konnotationer. Det är en del av min verklighet som coach, att förändra den uppfattningen.

Det är han på god väg att göra.

Memorial Cup-vinsten med Windsor, två raka Central Division-segrar och Calder Cup-finalplatsen i AHL gör att han nu nämns som ett allt hetare namn för att ta klivet upp i NHL.
– Han kommer att coacha i NHL förr eller senare, säger Chicago Wolves general manager Wendell Young till Daily Herald.
– Jag pratar med många personer runt sporten, speciellt på management-sidan och det är allt fler som respekterar honom. Folk inom proffshockeyn vet vem den verkliga Rocky Thompson är nu.

Även ett solkat rykte går att återupprätta med tillräckligt många vinster. Och en begränsad NHL-karriär behöver absolut inte vara ett hinder för en framgångsrik tränarkarriär.

Det om något är Rocky Thompson på god väg att bevisa.

Källor: NHL.com, The Oklahoman, HockeyFights.com, YouTube, Daily Herald.