Gunilla Andersson Stampes.Foto: Bildbyrån/Björn Tilly

”En levande legendar”? Ja, så beskriver Valentina Lizana Wallner spelaren som gömmer sig bakom lucka 23 dagen före dopparedan. Gunilla Andersson Stampes är tveklöst en av de största profilerna svensk damhockey har haft i verksamheten.

Håll i er nu, hämta tilltugg och luta er tillbaka. Jag ska nämligen gå igenom Gunilla ”Gunsan” Andersson Stampes meritlista lite snabbt… Utsedd till en av världens bästa backar 2004, invald i Svenska Hockey Hall of Fame och har erhållit damernas stora märke inom Svensk Hockey med 297 landskamper, fyra stycken OS (1998, 2002 (brons), 2006 (silver), 2010), tio stycken VM (1992, 1994, 1997, 2000, 2001, 2004, 2005 (brons), 2007 (brons), 2009, 2011) och två EM (1993 (silver), 1996 (guld).

Nu tog jag bara med det viktigaste, för om vi ska börja räkna SM-guld och priset som bästa back i Sverige måste jag skriva en hel roman. Ja, ni förstår. Detta är en levande legendar inom damhockeyn och dessutom en riktigt härlig person.

Fem snabba frågor till Andersson Stampes:

Vilket är ditt bästa hockeyminne från Damkronorna?
– OS i Turin 2006 är höjdpunkten, men det finns många roliga minnen genom åren.

Vilken var din bästa egenskap på plan?
– Att läsa spelet.

Vilken var din sämsta egenskap på plan?
– Spelade inte tillräckligt aggressivt. För snäll.

Vilken spelare är den bästa som du någonsin har spelat med?
– Kim Martin Hasson. Outstanding!

Om du skulle ge en gammal lagkamrat i Damkronorna en julklapp, vad skulle det vara och varför?
– Min julklapp är ”ett gott skratt” och går till alla som var med i Calgary och spelade mot Kanada för många år sen. Kanske att det var 2005? Det hände så mycket konstiga och roliga grejer under den märkliga matchen och är en match som jag alltid kommer att komma ihåg. Jag kan skratta åt den än i dag. Enjoy allihopa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *