”SHL-lagen borde vara tvingade att ha damverksamhet”
Maria Rooth var med om att skapa damhockeyfeber i Sverige några kalla vinterveckor 2006. Men trots OS-silvret i Turin fick inte sporten det förväntade lyftet. Nu hoppas Rooth att ett större samarbete över könsbarriären ska hjälpa damerna att få en boost.
– Jag kan tycka att SHL-lagen som lägger så ofantligt med pengar på sin verksamhet och även får pengar från kommunen borde vara mer eller mindre tvingade att ha en damverksamhet, säger hon bland annat i en intervju med hockeysverige.se.
Sveriges största framgång inom damhockeyn kom under OS i Turin 2006. Efter att ha genomfört en mer eller mindre perfekt turnering slog man USA efter en nagelbitare till semifinal och tog sig till final mot Kanada.
– Jag tror att det var i huvudsak tre saker som tog oss till final. 1) Vi var bra tränade. Jag tror aldrig vi har haft ett landslag som varit så bra tränade. 2) Att vi litade och trodde på varandra. Man är nöjd med sin roll och glad över att vara med i laget vilket alla var. 3) Vi trodde på det, att vi kunde ta oss till final, säger Maria Rooth till hockeysverige.se.
Vilken målsättning jobbade ni mot då ni gick in i turneringen?
– Det är alltid svårt att sätta upp mål utåt sätt eftersom vi inte ville ha så mycket press på oss utan i stället kände att vi kunde slå ur underläge. Medalj var väl ändå målet utåt sätt. Inom laget var vi ganska överens om att vårt mål var att ta oss till final eftersom vi aldrig hade varit det innan.
– Är man väl i en final så går man ju för guldet. Men det var inte utåt sätt någon guldstrategi utan den var att vi skulle komma längre än vi någonsin gjort tidigare.
Sverige gjorde en bra final men Kanada vann trots det med 4-1, men man var långt ifrån chanslösa, minns Maria Rooth.
– Kanada vann för att man då var världens bästa lag. Vi var absolut inte chanslösa men vi gjorde några enskilda misstag vid dumma tillfällen i matchen. Jag tycker ändå vi var med i den matchen. Nu slutar det 4-1, men det kunde ha varit en tajtare match siffermässigt. Kanada var ändå det bättre laget, ingen tvekan om det.
OS-finalen 2006 är också höjdpunkten i hennes hockeykarriär.
– Ja, det tror jag faktiskt eftersom vi tog oss längre än vi någonsin gjort förut. Det slår det mesta.
Foto: Bildbyrån
Det kom inte något riktigt uppsving för damhockeyn i Sverige trots framgångarna i Turin. Varför blev det så tror du?
– Vi hade för en gångs skull behållit ganska många spelare med lite ålder i laget till den turneringen. Sedan tror jag att vi på något sätt uppnådde alla drömmars mål samtidigt som alla hade hållit sina vanliga liv lite på håll När vi sedan nått målet var det nog många som sa att nu är det bra vilket gjorde att det blev en generationsväxling igen.
– Generationsväxlingar är aldrig lätta och det tar lite tid att bygga upp ett nytt lag igen. I dagens läge är det lättare att behålla spelarna i lagen och att få dom att spela längre helt enkelt. I OS hade vi ett rutinerat lag och sedan föll det lite isär. En efter en föll bort efter det.
– Det blev ett nytt lag igen och ny tränare. Det krävs att man får behålla spelarna för att få en kontinuitet och fortsätta bygga på resultaten man nått.
Herrarna vann guld i Turin samtidigt som damerna tog silver. Kan man säga att det var fel turnering, ur uppmärksamhetssynpunkt, som ni vann silvret?
– Jag förstår hur du menar. Nej, damhockeyn och hockeyn i sig fick ett uppsving i hela Sverige. Inte bara herrhockeyn utan även tjejhockeyn. Vi fick vara med om otroliga grejer efter det också.
– Tyvärr har damhockeyn börjat dala igen och det behövs ju också att landslaget levererar resultat. Det där går lite hand i hand. Presterar landslaget bra resultat så ser man det så klart även i statistiken.
– Även om jag förstår din fråga så måste jag svara nej på den för det skulle ske då och det var vårt OS.
Ser vi i dag en ny generation spelare, en annan bredd och med en ännu mer seriös inställning till hockeyn?
– Det är lite svårt för mig att svara på det här med inställningen eftersom jag inte har varit med på ett tag och inte vet hur den är i dag. Det jag vet är att vi hade en fantastisk inställning när jag spelade och vi hade en bra period mellan 2005 till 2007. Det var inställningen som var avgörande. Har du ett lag så måste varje individ träna på samma sätt och du måste kunna lita på att alla verkligen gör det. Det blir ju svårt att hålla ihop ett lag om man inte kan lita på kompisarna. Jag tycker att vi hade det som krävdes då.
– Sedan tycker jag att vi har en bra bas att stå på och bredd inom damhockeyn. Det märker jag inte minst genom min hockeyskola jag har varje år.
Hur ska vi få publiken att komma till arenorna för att se damhockey och med det också få in en bättre ekonomi i verksamheten?
– Det är en jättesvår fråga. Folk väljer så klart vad dom vill gå på själva. Mycket handlar det om marknadsföring. Det är mycket roligare att gå på en match med 3 000 personer än 30 på läktarna. Spelar man i mindre hallar och du har ingen marknadsföring är det bara dom närmaste som kommer eftersom det är ingen annan som vet att det är match.
– Sedan kan jag tycka att SHL-lagen som lägger så ofantligt med pengar på sin verksamhet och även får pengar från kommunen borde vara mer eller mindre tvingade att ha en damverksamhet. Så att man inte bara lägger pengar på herrverksamheten utan aktivt försöker skaffa ett tjejlag i den mån det går. Så långt är vi inte idag, men jag tror att dom större klubbarna har en stor del i det och kan göra mer.
Foto: Bildbyrån
Behöver damhockeyn bli attraktiv att titta på, jag tänker då på bland annat på att man kanske önskar mer fysiskt spel?
– Nej. Jag tror faktiskt inte att det är den saken som avgör om man går på en herr- eller dammatch. Jag tror att det handlar mycket om kultur. Än i dag tror jag man tänker att det är herrhockeyn som man går och tittar på och eftersom damhockeyn inte syns lika mycket så finns den inte i allas medvetande på samma sätt.
– Jag tror inte att man behöver ändra spelets regler för den sakens skull. Det är nog annat som man behöver ändra på.
Damfotbollen har fått ett uppsving i och med att Pia Sundhage har kommit in som lite av en galjonsfigur eller ambassadör om man så vill. Kan du sakna motsvarande inom hockeyn?
– Det måste finnas profiler både bland tränare och spelare annars når man inte ut i mediebruset. Jag tycker att det är bra att Leif Boork kommit in för han är ändå någon man lyssnar på i hockeysverige, vilket är jättepositivt.
Borde vi inte också ha några tjejer som kliver fram och tar för sig i samma utsträckning, jag tänker då bland annat på profiler som Pia Sterner som vi träffade här på hockeysverige.se här om dagen?
– Det behövs starka kvinnor på toppen, men just inom tjejhockeyn har det inte funnits överdrivet många sådana. Det har varit män som fått dom posterna eftersom det inte funnits en så bred bas att välja mellan. Klart att det då hade varit positivt om det kom in någon sådan tjej.
Som Maria Rooth tidigare nämnde så driver hon sedan flera år tillbaka en hockeyskola för enbart tjejer.
– I Halmstad och jag kommer ha hockeyskolan för nionde året i rad nästa sommar. Den brinner jag för enormt mycket och där möter jag absolut svensk damhockeys framtid. Det finns en enorm talang i dom här unga åldrarna och det är flera tjejer som börjar i tidig ålder.
– Dit kommer över 130 tjejer varje sommar, inte bara från Sverige utan jag har haft tjejer där från många andra länder. Norge framförallt, men även Island, Danmark, Tyskland och till och med Luxemburg, skrattar Rooth.
OS-hockeyn börjar på söndag, hur ser du på Sveriges medaljchanser?
– Möjligheten har dom absolut. Jag tror på Sverige när man får slå lite ur underläge. Jag tror att tjejerna har en ganska stor chans att överraska och jag tror att dom har alla möjligheter i välden att slåss om bronset.