Collegehockey – vägen till NHL och en utbildning

För några leder vägen hela vägen till NHL. För andra leder det till en utbildning och ett högavlönat jobb. Collegehockeyn har blivit ett allt större mål för svenska spelare – oavsett avsikterna.
– Om spelare som Jonathan Toews och Zach Parisé kan spela collegehockey kan det inte vara en dålig idé för någon annan heller, säger Daniel Ljung Scandinavian Hockey Consulting.  

Backar vi bandet tio år var collegehockeyn ett relativt okänt alternativ för många svenska juniorspelare. Få kände till vad det var, få kände till vilken nivå det höll. Svensk juniorhockey var samtidigt på dekis och kvalitén på spelarna var väl i ärlighetens namn inte särskilt intressanta för ett resultatdrivet universitetslag – men det var tio år sen.

I dag ser situationen annorlunda ut. Den ena svenska spelaren efter den andra tar klivet från collegehockeyn till NHL och gör succé. Carl Hagelin är New York Rangers egen lilla dynamo och i Detroit bär Gustav Nyquist ett skadedrabbat Red Wings på sina axlar – och fler är på gång.
– Intresset att gå på college har ökat i och med att spelare som Carl Hagelin och Gustav Nyqvist har visat att det går. Det har blivit en legitim väg att gå, säger Daniel Ljung.
– Det har även visat sig vara en effektiv väg för spelare som inte blev NHL-draftade och behöver mer tid för utveckling. Christian Folin från UMass Lowell är ett lysande exempel på en sådan spelare som tagit den ”långa” vägen, via juniorligorna USHL och NAHL, till NCAA och nu ett kontrakt i NHL med Minnesota Wild.

Av dagens NHL-spelare har drygt 30 procent ett förflutet i National Collegiate Athletic Association (NCAA) – collegehockeyns seriesystem. Det innefattar bland annat stjärnor som Chicago Blackhawks kapten Jonathan Toews och Los Angeles Kings Conn SMythe Trophy-vinnare Jonathan Quick.
Daniel menar att NHL-klubbarna i allt större utsträckning fått upp ögonen för collegehockeyn och fördelarna i utbildningssystemet.
– För NHL-klubbarna betyder spel på college att du har en spelare som kan utvecklas i ytterligare fyra år. Är han tillräckligt bra efter ett eller två år så kan han ju gå. Samtidigt betyder det för dig som spelare att du köper dig tid genom att gå på college samtidigt som du får dig själv en utbildning som du sedan kan falla tillbaka på.

HÖGAVLÖNADE JOBB
I dag spelar runt ett femtiotal svenskar i NCAA-ligorna D1 och D3 och den yngsta är född 1994, de äldsta 1989. För många av dem kommer drömmen om NHL, eller SHL för den delen, stanna vid just en dröm – men det var nödvändigtvis inte målet heller.
– Det finns många killar som går klart en D1-skola eller D3-skola som väljer att ta ett högavlönat jobb istället för att harva runt i ECHL eller CHL där du som rookie får cirka 400 dollar i veckan.
– Det blir en fråga om; ska jag leka hockeyspelare i de lägre ligorna och fördröja det verkliga livet eller ska jag ta ett välbetalt jobb istället och bygga en stabil karriär, berättar Daniel.

Oavsett om du väljer att gå på en D1-skola eller D3-skola har studierna lika stor prioritet som idrottsliga prestationerna. För att få utöva din sport på college måste man som elev upprätthålla ett visst betygssnitt. Visst kan det vara svårt men som med mycket annat handlar det om planering.
– Skolorna är utformade så att du ska kunna vara hundraprocentig student och hundraprocentig idrottare. Det finns en rad spelare som tagit examen från Princeton och Harvard som tagit sig till NHL så det går ju att kombinera. Men är man bara någorlunda strukturerad som människa och spelare klarar man av det, säger Daniel och fyller i:
– Samtidigt är collegehockey inte lämpad för alla. Om du enbart vill fokusera på hockey då ska du inte spela på college.

Oavsett om du väljer att spela på college för att i slutändan ta dig till NHL eller för att skaffa dig en bra utbildning kommer du få en upplevelse som du har med dig livet ut menar Daniel som själv spenderade fyra år på Lawrence University i början av 2000-talet.
– Det mest positiva med att gå på college är att du kan fortsätta att spela hockey och du får en helt ny upplevelse. Sen tror jag att du växer som människa oavsett om du blir hockeyspelare eller inte.

Låt oss säga att jag är en 96:a som spelar i en andra- eller tredjekedja i ett SuperElit-lag men gärna vill gå på college. Hur går jag till väga?
– Om jag var i den åldern skulle jag försöka komma i kontakt med så många skolor som möjligt på en gång då rekrytering ofta ligger 2-3 år före. Vi har vårt camp på College Hockey Sweden i Norrtälje dit tränare och ledare från NCAA D1 och D3 samt USHL och NAHL kommer och undervisar. Det är ett bra sätt att lära sig hela processen, alltifrån det akademiska till det hockeymässiga, och en bra chans att göra avtryck. Som spelare på campen får man en klar bild av vad collegehockey innebär och vad som krävs för att nå dit.

GUIDE:

Akademiska krav och hockeymeriter:
Beroende på om du vill spela collegehockey på D1-nivå eller D3-nivå finns det olika krav som du som spelare måste uppfylla.
D1: För att spela på D1-nivå måste du gå igenom NCAA Eligibility Center där det krävs godkänd examen med goda betyg i grundämnena samt att du klarat av amerikanska högskoleproven SAT eller ACT.
Om du spelar i Sverige bör du som spelare ligga i toppen av din årskull eller över medel, gärna på landslagsnivå (dock inget krav). Väljer du däremot att flytta över för att spela i någon av de amerikanska juniorligorna är chansen större att universitet och tränare kan scouta dig och på så sätt erbjuda dig en plats. Majoriteten av spelarna i NCAA har spelat juniorhockey i Nordamerika innan college.

D3: För att spela på D3-nivå behöver du inte gå igenom Eligibility Center. Det betyder dock inte att betygen kan se ut hur som helst. Många D3-skolor har högre akademiska krav än vad NCAA EC kräver.
Nivån som spelare skiftar beroende på lag. Men om du satsar på ett topplag i D3 bör du vara av SuperElit-klass för att chans att slå dig in. Men det finns plats för spelare från toppspelare i SuperElit och neråt. Det viktigaste är trots allt vad man presterar på isen och vad som står i ditt CV.

Vad det kostar att spela på College:
Kostnaden för att spela på college skiftar beroende på skolan. Men kostnaden ligger allt ifrån 20 000 dollar till upp mot 50-60 000 dollar per läsår. De mest prestigefyllda skolorna, som exempelvis Harvard, kostar uppemot 60 000 dollar.
På D1-skolor kan du få idrottsstipendier för att spela. Det kan vara allt ifrån en procent upp till fullt stipendium, vilket betyder att skolan betalar hela skolgången. Det är dock få spelare som får fullt stipendium vilket betyder att 50 procent stipendium fortfarande innebär en kostnad på upp mot 25-30 000 dollar per läsår. Det flesta lag har 18 fullstipendium att fördela på hela truppen.

På D3-skolor finns inte chansen till idrottstipendier. Däremot finns det akademiska och internationella stipendier för att minska kostnaden.

Exempel på svenska spelare som gått via college:
Viktor Stålberg
Carl Hagelin
Gustav Nyquist
Erik Gustafsson
Douglas Murray
Christian Folin
Gustav Olofsson
Calle Ridderwall
Ludwig Karlsson
Sebastian Stålberg
Nils Bäckström
Alexander Fällström