Du kanske säger ”Norrköping, det är en jävla stad”?. Då har du aldrig sett på världens bästa hockeylag.

Rubriken är hämtad från låten ”Jag går på promenaden” av Ulf Lundell och den handlar om en promenad i Norrköping. Jag lyssnar inte särskilt ofta på Lundell längre, för jag tycker han är alldeles för upprörd och arg och tar sig själv på för stort allvar nu för tiden. Men just den här låten härstammar från tiden då hans låtar ofta hade humor och självdistans och präglades av livsglädje.

Humorn, självdistansen och livsglädjen lever dock kvar i Norrköping. Det är en både kul och befriande verklighetsflykt från kvaldramatiken när speakern i Himmelstalundshallen inför den historiska kvalmatchen mot Modo hälsar de 4500 gästerna välkomna till ”hockeytemplet”, som ligger i ”Norrköping, Sveriges Huvudstad” och huserar ”Världens bästa hockeylag”. Vi vet ju alla att han utifrån hårda fakta har helt fel på varje punkt, men det är precis det som är så roligt. Och för merparten av besökarna är väl påståendet åtminstone verklighet där och då. De går till Himpan för att dyrka, Norrköping är deras stad och det spelar ingen roll om Grästorp eller Modo står för motståndet eller om de vinner eller förlorar, för i deras värld är Vita Hästen ändå världens bästa hockeylag.

Men faktum kvarstår – Modo är ett betydligt mer kompetent hockeylag. Med tanke på att det kanske skiljer uppemot 20 miljoner kronor i spelarbudget så vore ju allt annat väldigt märkligt.

Hästen räckte inte riktigt till i går heller, men tuffade till sig betänkligt jämfört med matchen i måndags och stundtals fick de faktiskt Modo på gaffeln. Framförallt i första perioden hade de flera fina målchanser och man leker med tanken på hur matchen hade utvecklat sig om supermålvakten Axel Brage och poängkungen Marcus Eriksson tajmat skador och sjukdomar lite bättre. Ingen skugga över Henrik Lundberg här, för han har gjort vad man kunnat kräva av honom i de här två matcherna och det är ingen som vet om Brage gjort det bättre. Men målen som Modo gör ikväll vill Lundberg nog gärna ha tillbaka. Hade PP-geniet Eriksson därtill fått förvalta de chanser Hästen jobbade sig till hade det kanske stått 2-0 till Hästen inför sista perioden istället.

Matchserien är på intet sätt över och någon direkt lättnad i Modo-lägret är svår att spåra efteråt. Linus Ullmark är glad över sina nollor och ett försvarsspel som gått från utskällt till så gott som fläckfritt, men han är sammanbiten och fokuserad och kommer inte andas ut förrän det här är klart. Per-Erik Johnson vet vad Hästen kan och påtalar vikten av att vara på tårna och göra jobbet i varje byte

– De är luriga hela tiden och det gäller att vi är på rätt sida. Vi får inte slappna av det minsta.

Modo har inte slappnat av. Tvärtom jobbar de hårdare och mer systematiskt i såväl försvarsspel som forechecking än jag sett på hela säsongen. De står upp för varandra, de vårdar pucken i situationer där de tidigare schabblat bort den och vissa (Läs Modo-profiler på Twitter) börjar till och med skämtsamt prata om ”Brashear-effekten”.

Snackisen och bjässen Donald Brashear fick återigen sparsamt med istid, men han stod där framför mål och var så när att peta in en puck idag igen.

– Han är där han ska vara och där är han stark och han är vaken. Det är en sympatisk herre att ha med sig i laget, sa Perra.

Modo har vunnnit två ångestladdade ödesmatcher, Hästen har förlorat två hockeyfester. Även om de torskar det här i fyra raka så är de likväl vinnare.

Under VD Fredrik Jensen och den nya styrelsens ledning har man i kraft av årets succésäsong snart diskat bort hela den tunga ryggsäck av negativt eget kapital som hängt som ett ständigt hot över klubbens hela existens. Hockeyn är återigen stekhet i Norrköping, faktiskt kanske hetare än den någonsin har varit. Alla älskar en outsider och förutom att staden slutit upp kring sitt hockeylag så har klubben också satt Norrköping åter på hockeykartan. Inför säsongen menade många att laget var ett hopplock av spelare som ingen annan ville ha, men svår rekryteringssituationen är alltid verklighet för en nykomling med begränsade resurser. Årets sportsliga framgångar innebär att klubben redan till nästa år är ett legitimt alternativ för allsvenska spelare av hög kaliber och spelarrekryteringen kommer gå betydligt lättare.

Jag tror inte Hästen kan lugga Modo över sju matcher, så nästa säsong lär de med stor säkerhet spendera i Hockeyallsvenskan. Men till skillnad från de flesta lag som kvalar uppåt är det få anhängare som kommer att se det som en besvikelse. Att vara kvar i Hockeyallsvenskan var ett bokslut de inför säsongen hade köpt med hull och hår, och den lilla guldkant som det här kvalet nu satt på hela anrättningen borde rimligen göra sponsorförsäljningen inför nästa säsong till en högst angenäm syssla. Gamla Himpan är uppfräschad med loger och jumbotron och när Hästen låg på för ett ledningsmål stod jag där och bara njöt av att konstatera att Norrköping återigen blivit en hockeystad.

På kuppen har jag också fått tillfälle att upptäcka staden Norrköping. Det som i mina ögon alltid mest varit en intetsägande och hårt polisbevakad avfart på E4:an som man bara passerar förbi med blicken krampaktigt låst på hastighetsmätaren, visar ju sig vara en riktig liten pärla till stad. Det är nära till vatten och det är mysiga kullerstensgator och parker och fina fasader och trots närvaron av dödliga spårvagnar så tänker jag att hit skulle jag kunna flytta och trivas.

Efter matchen sitter vi på mycket högklassiga hotell- och restaurang Stadsvakten och äter en ”Korv me brööö”, som är en lyxig lammkorv i grillat surdegsbröd med rostad lök och en fullständigt gudomlig mayo. Bara vurren i sig är värd att köra de 17 milen från Stockholm.

Hästen-tränaren Micke Johansson kommer in i restaurangen när vi sitter där, han bor på samma hotell. Vi pratar lite om kvällens drabbning och att de trots en ansenlig uppryckning jämfört med första matchen inte lyckades få hål på Modo ikväll heller. Han hyllar Modos försvarsspel och Linus Ullmarks prestationer i målet, och sedan levererar han ett väldigt bra citat som jag tycker sätter fingret på hela grejen.

– Vi måste få in ett mål där i första perioden. Men samtidigt, de är bra, det är Modo vi möter. Man går ju inte och tänker så nu när vi väl är här, för nu vill man ju vara med och slåss om det. Men fan, förra året spelade vi i ettan.

Om något ändå talar för Hästen i den här serien så är det ju kanske just det, att inget talar för dem. Ur den positionen har de slagit hela säsongen. För även om det står 2-0 i matcher så har Modo fortfarande allt att förlora och Hästen allt att vinna.

Hur som helst, med en hemmaseger på söndag skaffar sig ångermanlänningarna en matchboll inför vad som riskerar att bli säsongens sista match i återupplivade hockeystaden Norrköping, på onsdag.

Då åker jag dit igen. Kanske går jag på stadens södra promenad och med absolut säkerhet köper jag mig en wurst.