Sök
AIK:s guldlag från 1984.
SHL

AIK:s guldgossar firade finalsegern mot Djurgården — 32 år senare

Det var 32 år sedan de grejade SM-guldet genom att vinna finalen mot ärkerivalen Djurgården i tre raka matcher. I onsdags samlade AIK Hockey sitt guldlag från 1984 på Hovet. Hockeysverige.se var på plats och följde med spelarna ned längs minnenas allé.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Säsongen 1983/84 vann AIK sitt senaste SM-guld i ishockey på herrsidan. I tre raka finalmatcher besegrade man Djurgården. Innan finalen hade AIK slagit ut Södertälje i semifinal, även det i tre raka matcher. Den tredje och sista semifinalen mot SSK vann man med 11-1 (!)

Åter till finalerna och ”tankemötet” mellan AIK:s Per Bäckman och Djurgårdens Leif Boork. Det blev en ”tresettare” där laget från Kungliga Djurgården egentligen var chanslöst. Första mötet vann AIK med 5-2. Per-Erik Eklund gjorde två mål, Roffe Ericsson, Roger Lindström och Uffe Isaksson ett var. Djurgårdens mål gjordes av Björn Carlsson och Håkan Södergren. Andra finalen vann AIK med 2-0, målskyttar: Ulf Isaksson och Björn Hellman. Slutresultatet i den tredje och sista finalen blev 4-1 efter AIK mål av Per-Erik Eklund, två, Tomas Nord och Roger Lindström. Håkan Eriksson nätade för Djurgården.

Sedan finalen för snart 32 år sedan hade inte det här lagets träffats alla på en gång. Men på initiativ av Mats Ulander och Mats Thelin samlade man ihop gänget i samband med den allsvenska seriefinalen mellan AIK och Tingsryd i onsdags. Hockeysverige.se var på Hovet och passade på att ställa några frågor till dessa legendarer som var på plats, frågor som väckte nostalgiska känslor hos dom flesta.

2. Mats Thelin
— Jag spelade inte finalen eftersom jag var skadad då jag hade gjort mig illa i semifinalen mot Södertälje. Att sitta på läktaren och följa finalen var riktigt trist. Speciellt eftersom vi slaktade Djurgården och vann med 3-0 i matcher. Det roliga var att ”Boorken” skickade ut Djurgården innan finalerna och springa med blyvästar, antagligen för att profilera sig själv. När dom sedan mötte oss var dom helt slut.

5. Jan Eriksson
— Vi hade verkligen jättekul tillsammans och det var grunden. Det som skapade den här känslan i laget var sammansättningen av personligheterna. Det räcker att titta på Hessel, Lehmann och Leidborg, dom kan ju skapa vilken stämning som helst.  

6. Hans Cederholm
— Vi tyckte om att tävla. Oavsett om det var sommarträningen eller vad det nu var så var det tävling hela tiden och alla tyckte om det. Vi var lite olika gäng som höll ihop i olika generationer. Då ville vi alltid vinna mot dom som var lite äldre och på så vis blev det tävling jämt.

7. Bo Ericson (C)
— Det roligaste minnet är ändå att vi lyckades slå Djurgården i tre raka matcher. Det var extra kul att det var just Djurgården. Mats Alba fick en lite krokig nästa i första matchen och Håkan Södergren fick två matchers avstängning. Då sa vi i laget att Håkan inte skulle få chansen att spela några mer matcher i finalen, men då var vi tvungna att vinna i tre raka och det gjorde vi.

8. Roger Lindström
— Vi var ett bra lag och hade en spelare som var tungan på vågen sett över hela säsongen. Per-Erik (Eklund) var ju fantastisk hela den säsongen plus att det var en rätt bra fighting på träningarna. Jag träffar dom här grabbarna någon gång varje år, men aldrig alla samtidigt så det här är en kväll jag kommer att minnas.

9. Mats Hessel
— Alla tre i vår kedja (Hessel, Eklund, Gradin) kände att vi visste var vi hade varandra utan att behöva prata så mycket. Sedan var alla tre så pass individuellt duktiga så vi gick på ”spirit”. Den som ledde kedjan måste jag nog säga var Per-Erik. Han var i alla fall den som var härföraren. Han var ju fantastiskt duktig och en av dom duktigaste spelare jag har spelat med.

11. Peter Gradin
— En del av dom här killarna träffar jag egentligen ganska ofta, eller rättare sagt när jag är här nere i Stockholm träffar jag några av dom. Några har jag inte sett sedan 1984. Det starkaste minnet från sista finalen är egentligen allt det som händer efteråt, allt med publiken, det var ett jäkla liv och i omklädningsrummet var det cigarrer och så vidare. 

12. Mats Ulander
— Finalerna var Per-Erik Eklunds genombrott. Han gjorde i matcherna mål ur nästan omöjliga lägen, vilket är något som jag kommer ihåg. Sedan hade vi en bra stämning i laget med många bollspelare mot ett ganska tungt Djurgården. Man tappade helt enkelt tempot mot oss det blev en överkörning.

13. Björn Hellman
— Jag fick avgöra andra matchen och så här efteråt är det mitt starkaste minne från finalerna. ”Riddarn” (Rolf Ridderwall) gnällde efter för att han inte tog pucken eftersom skottet inte var så hårt. Det räckte för att gå in i alla fall, svarade jag honom.


Uppifrån, från vänster: Mats Thelin, Jan Eriksson, Hans Cederholm, Bo Ericson, Roger Lindström, Mats Hessel, Peter Gradin, Mats Ulander & Björn Hellman.
Foton: Ronnie Rönnkvist

16. Rolf Ericsson
— Det unika med den här gruppen och som tog oss till SM-guldet skulle jag säga var sammanhållningen i laget. Det som skapade den kan jag tänka mig var personligheterna som vi hade i laget. Det fanns inget revirtänkande utan alla drog sitt strå till stacken. Sedan var Pelle (Bäckman) en mycket duktig ishockeytränare i mina ögon även om han var bestämd och ganska hård i nyporna.

18. Leif Holmgren
— Sista matchen mot Djurgården där vi vinner med 4-1 är höjdarminnet från finalserien. Jag kan egentligen plocka ut många bra minnen från den matchen, stämningen, atmosfären och allting runt matchen. Sedan hade jag bestämt mig för att sista finalen skulle bli min sista match i AIK. Nu blev det inte så eftersom jag hoppade in efter ett år och spelade igen. Ett annat minne jag har från sista finalen är att jag hade pucken sista 30 sekunderna.

22. Tommy Lehmann
— Jag tror att det här är det enda laget där träningarna varit hårdare än matcherna. Det var ett djuriskt tvåmål och väldigt viktigt att vinna så när det blev match kändes tempot lugnare. Vi var en del unga spelare som kom upp då och när man ser Leffe (Holmgren) och dom idag så ser dom rätt snälla ut, vilket dom inte var då. Leffe hälsade väl inte på tre år, jäkla grinollar (skratt) men nu är det kul att träffa dom.

24. Anders Wallin
— Klart att mitt bästa minne från den säsongen är finalmatcherna mot Djurgården och att vi vinner i tre raka. Anledningen till att vi vann tror jag var att vi hade ett väldigt bra lag under dom här åren och väldigt samkörda. Vi trivdes tillsammans, oavsett om det var en som var 20 eller 30 år så fungerade vi alla som grupp otroligt bra.

25. Gunnar Leidborg
— För mig som stockholmare var det något fantastiskt att det var just AIK och Djurgården som gick till final. Därför blev finalserien blev en liten besvikelse faktiskt eftersom det blev lite Åshöjdens BK då det blev 3-0 i matcher mellan AIK och Djurgården. Djurgården och vi hade varit dominerande i serien och anledningen tror jag att vi vann var för att dom ”peakade” lite fel och vi rätt.

28. Mats Alba
— Det var ett fantastiskt gäng och en salig blandning av äldre rutinerade spelare och unga grabbar. Vi hade en fantastisk laganda och en väldigt bra tränare. Pelle Bäckman är den bästa tränare jag haft och han var en i gänget kan man väl säga.

26. Jan Ericson
— AIK på den här tiden var ett riktigt jäkla bra lag. Många duktiga spelare där många var landslagsspelare. Jag hade lite otur, men jag kommer ihåg att jag började den säsongen väldigt bra. Sedan fick jag ett avslaget finger som tog lite tid att läka. Tyvärr satt jag på läktaren och såg finalmatcherna, men jag fick glädjas åt dom andras framgång.


Uppifrån från vänster: Rolf Ericsson, Leif Holmgren, Tommy Lehmann, Anders Wallin, Gunnar Leidborg, Mats Alba, Jan Ericson, Ronny Jansson & Rogga Andersson.
Foton: Ronnie Rönnkvist 

Ej på plats:
3. Ronny Jansson (Kom till Hovet senare)
14. Per-Erik Eklund
17. Michael Wikström
19. Per Martinelle
20. Tomas Nord

Avlidna
1. Peter Åslin
15. Ulf Isaksson
23. Hans Norberg

Den här artikeln handlar om: