Han jagar framgång på isen – hon på scenen: ”Ganska lika på något vis – försöker armbåga sig fram”

Som målvakt jagar Alexander Sahlin sitt stora genombrott på isen. Hans flickvän Clara Hagman, eller Clara Mae som hon kallas, försöker samtidigt slå igenom i musikbranschen. Jakten på framgångsrika karriär är emellertid inget som särar dem åt, snarare något som förenar dem.  
– Trots allt är det ganska lika på något vis. Man försöker armbåga sig fram, slå sig upp och igenom, säger Södertäljekeepern till hockeysverige.se.

BROMMA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Södertäljes succémålvakt i kvalserien, Alexander Sahlin, har haft en ganska lång resa fram till årets genombrott. På vägen dit har popgruppen Ace of Base blivit en viktig del av hans liv. Inte kanske själva musiken i sig utan det faktum att hans flickvän Clara Hagman, mer känd som Clara Mae, ersatte Jenny Berggren i gruppen 2009. Clara Hagmans bonuspappa är för övrigt tidigare stormålvakten Michael Sundlöv.
– Det blir en del musik här hemma. Inte kanske så mycket från mig, men mer från gumman. Clara försöker slå igenom i musikbranschen. Hon har nu börjat släppa låtar som singelartist. säger Alexander Sahlin med ett leende när hockeysverige.se träffar honom hemma i Bromma för en intervju om musik och hans ganska brokiga karriär som hockeymålvakt.
– Mitt eget musikintresse är ganska stort men har nog blivit ännu större efter det att jag träffat henne. Jag har lärt mig en del om musik och ser det på ett lite annat sätt.

Spelar du några instrument själv?
– Nej, men jag försökte lite med piano. Det är svårt och blev ganska tråkigt efter ett tag eftersom jag var så jäkla dålig.

Du kompar inte Clara med andra ord?
– (Skratt) Nej, absolut inte.

Ser du helst en hockeymatch mellan dina två gamla klubbar Brynäs och Leksand eller ser du hellre en konsert med Clara Mae?
– Jag ser mycket hellre när Clara uppträder.

Trots att Alexander Sahlin jobbar som hockeyspelare och Clara Hagman sliter hårt med musiken så kompletterar dom varandra bra.
– Trots allt är det ganska lika på något vis. Man försöker armbåga sig fram, slå sig upp och igenom. Jag skulle nog sätta musiken som en lite svårare bransch. Det är många som kan sjunga så det gäller att du har något eget och är lite egen så du inte blir en i mängden.
– Det jag tycker är bra med Clara är att hon har en egen röst. Man hör direkt att det är hon, men jag har förstått nu att det är en väldigt hård bransch. Det är ett sjukt hårt jobb utan någon större belöning i början. Clara jobbar vid sidan av för att försöka få ihop det och jag beundrar henne hur hon orkar med allt.

Den senare versionen av Ace of Base med Clara Hagman till höger i mitten.
Foto: All Over Press 

”HADE HÖRT ACE OF BASE PÅ ‘SMURFHITS'”

När Ace of Base skulle ut på turné 2009 fick alltså Clara Mae chansen att ersätta Jenny Berggren i gruppen.
– Vi blev tillsammans under slutet av tiden med Ace of Base, men vi har känt varandra hemifrån Gävle sedan jag var elva år.
– Nu är jag den generationen som kanske tidigare hade hört Ace of Base på ”Smurfhits”, men av det jag förstått var dom väldigt stora redan innan Clara kom med. Dom är också fortfarande fantastiskt stora ute Kanada, Europa och så vidare. 

Vilken är hennes Clara Maes bästa låt som soloartist?
– Det kommer några nu i juni, juli och augusti som är riktigt bra. ”Avalon” är den låt som hon redan har släppt och den är väldig bra.

Alexander Sahlin är antagligen en mycket bättre hockeymålvakt än vad han är pianist. Karriären började i Brynäs, varpå han sedan kom att hamna i Leksand.
– Andra säsongen i Leksand blev lite strulig. Jag fick spela J20 som överårig och det var inte riktigt vad jag ville. Av olika anledningar blev jag inte utlånad. Samtidigt tappade jag lusten lite. Jag behövde komma hem till Gävle, till familjen och börja om på nytt. Då blev det Valbo vilket kanske inte var det mest satsande division 1-laget i Sverige, men det var en riktigt rolig säsong och jag fick verkligen tillbaka motivationen.
– Sedan hörde Micce Andreasson av sig och jag skrev på för Almtuna, vilket var bättre än vad jag trodde att jag kunde få. Jag var mer inne på att gå till ett bättre division 1-lag. Almtuna lånade ut mig till Lindlöven och där trivdes jag fantastiskt bra. Lindlöven är otroligt bra förening som tog hand om mig bra. Runt jul tog Almtuna tillbaka mig och det fortsatte riktigt bra för mig i Hockeyallsvenskan samtidigt som jag fick spela ganska mycket. Säsongen efter däremot blev ett litet skitår.

Inför säsongen 2015/16 valde Sahlin att hoppa på ett erbjudande från Södertälje som då låg i division 1 och knappt hade några spelare i truppen efter degraderingen.
– Jag kom från en säsong i Almtuna där ”Honken” (Johan Holmqvist) hade varit helt fantastisk. Jag stod lite mindre och han betydligt mer. Efter säsongen var det några allsvenska lag som var intresserade, men jag kände att jag behövde spela matcher. Jag kunde inte åka runt och sitta på bänken. Det är inte så man utvecklas.
– Jag kände att Södertälje var rätt plats och ett ställe där det var en stor chans att jag skulle få spela mycket och framförallt viktiga matcher. Dessutom är Södertälje en anrik och stor förening. Att man inte hade några spelare på pappret när jag skrev på var jag aldrig orolig för.

I Södertälje utvecklas Alexander Sahlin till att bli en stabil målvakt. Mycket av den utvecklingen tror han själv handlar om ett förtroende från tränarna Mats Waltin och Martin Karlsson. 
– När man inte spelar så många matcher blir det att när man väl får spela så vill man så otroligt mycket. Då är det lätt att det låser sig och blir lite fel.
– I Södertälje har jag fått spela mycket vilket också betyder att jag kan spela mycket lugnare. Man vet att allt man gör kanske inte blir så avgörande. Det blir då att jag kan spela med en helt annan trygghet.
– Nu är det skillnad på Division 1 och Hockeyallsvenskan. Samtidigt tycker jag att vissa matcher i division 1 lika gärna kunde vara en allsvensk match. Jag tycker inte gapet mellan topplagen i division 1 och mittenlagen i Hockeyallsvenskan är så överdrivet stort.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”OROLIG FÖR ATT JAG VAR FÖR LUGN”

Södertälje gör en väldigt stark säsong. Trots att tränaren, Mats Waltin, tidigt sagt att det inte är någon jättebrådska att ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan så tar man klivet upp direkt. Allt avgörs i en hemmamatch mot Borlänge, en match som 24-åringen från Gävle inte kommer att glömma på länge.
– Det har varit en fantastiskt rolig, hård och lyckad säsong med det har också varit ett jäkla slit. Matchen mot Borlänge? Jo, jag stod den matchen. Jag hade en bra och skön känsla hela den dagen. Jag åkte till matchen med (Fredric) Weigel, (Henrik) Nyberg, (Anton) Holm och ”Lucke” (Lucas Carlsson) och vi hade en bra känsla redan där i bilen.
– Jag tycker kanske inte vi spelade någon bra hockey i den matchen. Vi gör 1-0 men sedan gör Borlänge 1-1. Då tänkte jag ”shit, ska det bli en sådan här match nu, ska vi torska nu när vi har allt i egna händer”, men sedan rinner det iväg…

Var du nervös innan matchen?
– Nej, jag tror i stället jag var lite orolig för att jag var lite för lugn. Under matchen hade jag inte en aning om vad det stod i Troja mot Sundsvall, den andra matchen som skulle avgöra om vi skulle bli klara eller inte. När vi gör 4-1 åker jag fram till båset och frågar vår lagläkare vad det stod i den matchen. Jag har för mig att han säger 4-3 eller 3-2 och jag tänkte ”fan”. Efteråt visade sig att det han snackade om var Västervik mot Asplöven.
– En eller två minuter senare är det en kille på läktaren uppe på min plocksida som ställer sig upp och skriker. Sedan hakar alla på samtidigt som det plingar till i jumbotronen och det står 4-1. Då fick jag verkligen rysningar, säger Sahlin med ett leende.

Vad krävs det nu av Södertälje om ni ska bli ett stabilt lag i Hockeyallsvenskan till att börja med?
– Kanske ännu hårdare träning under sommaren än vad vi hade under förra året. Jag tycker att vi har en bra stomme från förra säsongen med många intressanta spelare som jag tror kan bli riktigt bra på både SHL- och allsvensk nivå. Nu har Södertälje valt att bygga på den här stommen vilket jag tycker är väldigt bra.

Krävs det spetsspelare också?
– Vi har många spetsspelare i vår stomme. Sedan lär man se vad det är för spets man tar in. Jag tror det viktigaste är att vi får in spelare med ett stort hjärta för sporten och är villiga att göra allt för att ta sig uppåt.

Vilka krav ställer du på dig själv inför comebacken i Hockeyallsvenskan?
– Jag är en kille som ställer väldigt höga krav på mig själv. Till och med lite väl höga ibland, men ska jag vara ärlig så har jag inte riktigt börja tänka på nästa säsong på det sättet. Nu är det mer fokus på den här sommaren och att ta sig igenom den.

Du spelade för några säsonger sedan i U17-landslaget med spelare som Oliver Ekman Larsson, Jacob Josefson, Anton Lander, Robin Lehner och så vidare. Sedan dess har egentligen alla väntat på ditt stora genombrott. Är du redo för att få det här genombrottet nu?
– Ja, det tycker jag att jag är. Jag är starkare, bättre, äldre och mer mentalt redo. Det gäller bara att man får det där förtroendet och chansen. Det sitter mycket just i förtroendet och att man får spela mycket.
– Jag trodde att det skulle komma ett genombrott under mitt första halvår i Almtuna. Där blev det i och för sig också ett litet genombrott. Jag hade bra siffror och vann många matcher. Säsongen efter blev ett steg tillbaka och det inte blev så mycket matcher. ”Honken” var inte den lättaste att konkurrera ut, men han är en fantastisk människa och jag lärde mig fantastiskt mycket av honom.
– Men som svar på din fråga så ska det nog gå bra, avslutar Alexander Sahlin med ett leende.