Årets tränare – men hur tas han emot i Schweiz?: ”Kan inte komma in och göra om allting på en vecka”

För tre och ett halvt år sedan kastades Hans Wallson plötsligt in som tränare i Skellefteå AIK. Nu lämnar Årets tränare klubben för att testa på tränarlivet i Schweiz, men hur väl hans idéer kommer tas emot där och vilket tålamod han får vet han inte riktigt.
– Jag kan inte komma in som jag vet inte vad och göra om allting på en vecka. Det fungerar inte riktigt så, säger Wallson till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Kiruna-sonen Hans Wallson fick nästan avsluta den här sejouren som tränare i Skellefteå på bästa tänkbara sätt. Han utsågs för andra året i rad till Sveriges bästa coach på C Mores SHL Awards, och han tog sitt Skellefteå till SM-final för fjärde säsongen i rad. Dock saknades pricken över i:et den här säsongen, det vill säga ett SM-guld.
– Priset är ett tecken på att jag kanske har gjort något bra. Sedan är det som det är när man jobbar i ett lag, att det inte finns någon tränare på toppnivå som kan göra allting själv. Priset går till hela föreningen, tränarkollegor både på junior och seniornivå. Alla vi driver det här tillsammans. Priset är Skellefteå AIK:s, säger Hans Wallson när hockeysverige.se får en intervju med honom strax efter galans slut, ni vet då minglet bakom kulisserna tagit vid.

Vem skulle du själv välja som årets coach?
– Det är många väldigt bra coacher i SHL. Båda de två andra som var nominerade (Dan) Tangnes och (Roger) Rönnberg har gjort ett jättejobb. Jag tycker även att (Anders) Eldebrink gör ett kanonjobb med Rögle som han har hållit laget kvar i SHL. Dessutom spelar de en positiv ishockey. Jag röstade faktiskt på just Eldebrink.
– Sedan tycket jag (Joakim) Fagervall är en underbar människa och en härlig kille. Han hade det jättejobbigt första delen i Luleå, men sedan tog han laget hela vägen till semifinal. Som du förstår kan jag nämna många, säger Wallson med ett leende innan vi går in på den svåra frågan där han själv ska bena ut vad som är styrkan i hans eget ledarskap.
– Det där är alltid svårt att svara på och även att prata om sig själv. Jag försöker jobba på att vara ganska integrerande, att få med spelarna så dom känner att man ser dom och har en delaktighet. Ska du vinna någonting måste du ha alla med dig så långt som möjligt.

Utveckla det?
– Jobbet är att få ut maximalt av varje spelare. Då måste du lära känna spelarna, skaffa ett förtroende men även värna om det här förtroendet. Helt enkelt att jobba mycket med ärlighet. Det är något som jag sätter en stor stolthet i. Men även att jag är plats varje dag, jobbar hårt och skickar signalerna att man är där. Gör man det så känner spelarna också att dom är beredda att göra sitt jobb.

Vad är du mest stolt över från din tid i Skellefteå?
– Just att styrelsen gav mig chansen att komma till Skellefteå, lät mig ta över J18-laget och växa som ledare men även som människa. Det har verkligen  varit en underbar resa.
– Jag har fått testa många saker på juniornivå. Sedan blev det A-laget, men det jag är mest stolt över är att jag har fått vara del av en fantastisk organisation, vara med och vinna SM-guld och mötena med alla fantastiska människor. Det finns många saker att nämna egentligen, men den största stoltheten känner jag över att ha fått åtta år i (Skellefteå) AIK.

”VÄLJER HELLRE ATT PRATA OM POSITIVA DELAR”

Men samtidigt som det finns mycket att vara stolt över för Hans Wallson finns det också saker att vara mindre nöjd med under sejouren som tränare. De senaste två årens finaler sticker givetvis ut, men inte alldeles för mycket.
– Klart att när vi har förlorat två raka SM-finaler så svider det samtidigt som det känns tufft. Samtidigt är jag inte missnöjd eftersom vi gjort så många fantastiska saker så jag väljer hellre att prata om positiva delar.

Finns det saker du personligen kunde ha gjort annorlunda med facit i hand?
– Jag är så jäkla dålig på att reflektera och det är kanske något som jag måste utveckla för att ta nästa steg som människa och ledare.
Jag har inte heller haft riktigt den tiden att reflektera eftersom jag kom in på ett speciellt sätt och sedan har det bara rullat på. Jag känner att jag nu behöver få lite egen tid för att tänka på just de här sakerna som du pratar om.

Många hockeykillar från Kiruna säger att du är en typisk Kirunaledare, vad personifierar en sådan?
– Kiruna är en hockeystad i grunden och är fundamentet i hela staden förutom gruvan naturligtvis. Det är genuina hockeymänniskor som brinner för sporten. Samtidigt har det kommit så många underbara spelare från Kiruna.
– Är man hockeyspelare och ledare från Kiruna så är man uppvuxen med sporten. På den tiden jag växte upp i Kiruna var det många av dom här blivande storspelarna som tog han om mig ute på isarna. Jag fick veta att jag definitivt inte var äldst i alla fall (skratt), men de lärde mig jättemycket. Jag har fått gå en hård men utvecklande och bra väg.

Nu ska du plantera in ditt sätt att se på hockey i Zürich, hur går dina tankar kring det?
– Jag kan inte komma in som jag vet inte vad och göra om allting på en vecka. Det fungerar inte riktigt så. Först och främst är Zürich en av Europas största klubbar och jag måste sätta mig in i kulturen och historien men även olika kynnen, hur allt och alla fungerar helt enkelt.
– Sedan vet jag att de vill utveckla sin organisation. Zürich har en väldigt bra ungdomsverksamhet där de också vill ta nästa kliv. Där känner de att jag och Lasse (Johansson) kan bidra med väldigt mycket från det vi har gjort i Skellefteå.
– Vi har pratat ihop oss men vi kommer fortsätta diskutera hur vi ska sjösätta alltihop. Självklart vet jag att det är en professionell värld vi lever i och vi får se vad som händer efter en förlust, säger Wallson med ett leende.

I Schweiz har man inte samma tålamod…
– Nej, så är det. Det vet vi om. Jag tycker att vi visade i Skellefteå att vinna kontra att utveckla inte behöver ta ut varandra. Tittar vi på finalmatch fem så dressade vi fem juniorer som spelade fullt ut.
– Det är inte så att jag känner att vi får lägga utbildningen och individen åt sidan för att vinna några enskilda matcher. Någonstans har jag lärt mig att se hela bilden och den är viktig för slutresultatet. Förhoppningsvis ger dom oss chansen att fullfölja det jobbet.

Du och Lasse Johansson är medvetna om det här. Samma sak gäller dom allra flesta idrottsledarna i Sverige, men finns det samma medvetenhet i Schweiz?
– Dehar i alla fall uttryckt det så. General managern Edgar Salis är en hockeymänniska men sedan får vi se om han backar upp det. Jag säger det igen att det handlar om att vinna på elitnivå, men en del av själva utmaningen är att hitta en nivå där du kan utveckla och samtidigt vinna i slutändan.
– Utmaningen ligger annars i att få dem att förstå att vi behöver lite tid. Tiden ska vi köpa genom att vinna lite matcher samtidigt som vi får utveckla spelare i smyg lite vid sidan av, skrattar Wallson innan han återgår till ett rundabordet samtal med Patrick Thoresen och Jonas Junland.