EXKLUSIVT: Här visar Linus Klasen upp sin egen ”arena” – ”En dröm”

Följ med hockeysverige.se på ett exklusivt besök hemma hos Linus Klasen. Vid sommarbostaden i Huddinge har han nämligen låtit bygga en alldeles egen rink, en plats som har blivit helig för både honom själv och hans barn sommartid. 
– Jag har alltid velat ha något eget så jag inte behöver åka runt och leta efter något ställe att vara på. Här kan jag göra det mesta, berättar Klasen för hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Linus Klasen, 30, är en av svensk hockeys stora artister på isen. De senaste två säsongerna har han spelat i schweiziska Lugano där han blivit mycket uppskattad. Många har sett Klasen som lite av en offensiv pucktrollare genom åren, men bakom hans framgångar ligger mycket hård träning både i offensiven och defensiven och även en passion för hockeyn. Lägg där till att han ser lekfullheten och att ha roligt på isen som två viktiga ingredienser till att bli en framgångsrik hockeyspelare.

Kärleken till sporten har fått Klasen att bygga en alldeles egen minirink utanför sitt sommarhus i Huddinges utkanter. Allt för att hans egna och även syskonens barn ska kunna spela hockey och få en bra lekyta på sommaren. Men givetvis är Klasen själv också en flitig användare av den lilla rinken.
– Jag har alltid velat ha något eget så jag inte behöver åka runt och leta efter något ställe att vara på. Här kan jag göra det mesta: träna, skjuta och egentligen allting som man kan göra utöver fysträningen. På så vis har det varit väldigt skönt samtidigt som det är bra för alla barnen som vi har i familjen och som brukar vara där ute och leka, säger Linus Klasen när vi träffar honom i hans stuga i Huddinge samtidigt som regnet öser ner utanför fönstret.
– Det här med rinken har varit väldigt lyckat. Vi får se om den kanske blir lite större med åren.

Hur delaktig har du själv varit i själva bygget av ”arenan”?
– Jag har inte varit mer delaktig än att jag har bestämt hur den ska se ut. Sedan har den som byggt den gjort ett bra jobb. Det är dessutom min farsa (Robert Klasen) som var byggmästare. Han är inte byggare, men den generationen tycks kunna allting, skrattar Linus Klasen.
– Jag försöker vara här ute i stugan så mycket jag kan, men jag har tre barn så jag vill även passa på att åka ut och semestra. Det blir i alla fall fyra gånger i veckan som jag är här ute. Jag står mest och skjuter utifrån vinklarna jag har ute på isen. Sedan är plattan lite trögare än isen så det är lite trögare att skjuta också.

Nu är det inte bara barnen som spelar matcher på arenan med en stor 86:a i mitten.
– Vi har varit några som varit här och lirat några gånger. Det blir ganska seriöst kan man väl säga. Och varje match vi spelar här är grymt viktig att vinna.

Vad hade du själv sagt om du hade en sådan här anläggning hemma då du själv växte upp?
– Det hade varit få förunnat skulle jag tro. Nu funkade det bra ändå med en asfalts-gata och två målburar. Nu smälter den här plattan ganska bra in i skogen i och med att det inte är så mycket plast som det hade blivit om vi hade en riktig rink, vilket vi tänkt först. Det här ser mer humant ut.
– Givetvis hade det varit en dröm att ha en sådan här rink, men jag växte upp på en bondgård i Vista och vi hade ganska stora ytor där. Dessutom blev det ganska kallt där så det funkade att lira där också.

I dag är nästan all idrott organiserad, hur viktig tror du då den här spontanidrotten är?
– Jag tror att den kanske är det viktigaste. Det är den som ser till att det fortfarande är roligt fast på ett annat sätt jämfört med att idrotten ska vara ett jobb, alltså att man måste träna för att vara redo så att säga.
– När man spelar här ute får man träning utan att man tycker det är tråkigt. Sedan finns det också kompisar som kommer hit men som inte lirar lägre. Det är bra för dom också att röra på sig, men den här spontanidrotten är absolut viktig för mig fortfarande, säger Linus Klasen

Foto: Ronnie Rönnkvist

FANN KEMI MED ”FREDDAN” OCH TONY

När vi avhandlat historien om hans häftiga bygge kommer vi in på hans senaste säsong i Lugano, en säsong som utmynnade i en finalplats. Dessvärre för Klasen och hans lagkamrater blev det förlust mot Bern där.
– Säsongen var väl bra, men kanske inte det ultimata. Godkänt för laget i alla fall. Vi tog oss ändå till final. Där började det bra men vi tappade. Vi var nära hela tiden, men ändå inte tillräckligt nära.
– Hela säsongen började väldigt tungt. Vi bytte tränare (Patrick Fischer och Peter Andersson fick lämna över till Doug Shedden). Jag Tony (Mårtensson) och ”Freddan” (Pettersson) spelade inte ens ihop i början. Efter 20 matcher kom nya tränaren in och satte ihop oss tre igen. Då började hända grejer för både oss och laget. Efter det gick vi som tåget sista 30 matcherna.

Du, Fredrik Pettersson och Tony Mårtensson har en väldigt högt status i Lugano. Med det följer också kraven på att prestera och leverera för att laget ska gå bra, hur hanterar du det?
– Jag älskar den uppgiften och jag sätter högre krav på mig själv än vad någon annan gör. Samtidigt tror jag att Lugano är ett av dom tuffaste ställena att spela på som import i Schweiz. Det gäller att vara bra och leverera annars så… Italienarna är lite känsliga.
– Dessutom var vi tre killar som satte press på varandra hela tiden. Det var ingen som tålde att någon av oss inte var bra någon match. Vi ställde höga krav på varandra och framför allt ”Freddan” är en jäkla pådrivare. Alla vi tre är likadana, men jag tror aldrig att jag har träffat någon som har en mer vinnarskalle än honom. Vi var en bra mix.
– Det som fattades lite för mig och ”Freddan” första säsongen var en center som kunde göra allt som behövdes för att vi skulle bli ännu bättre. Då fick vi in Tony, vilket inte är någon dussincenter, och han har ju spelat på högsta nivån hur länge som helst.

Linus Klasen hade gärna sett att Tony Mårtensson och även hans andra kedjekompis, Fredrik Pettersson, hade fått spela tillsammans i VM.
– Jag tycker att det hade varit kul om vår line hade fått spela någon turnering och visat upp oss. När du kommer till turneringar där du ska blandas och mixas ihop med andra spelare som har olika roller i andra lag och så vidare kan det vara tufft och svårare för vissa. Men att komma som en line, vi spelar ändå ute i Europa och det är rätt tufft, tror jag hade gjort att vi tre tillsammans hade gjort det riktigt bra i Tre Kronor.

Linus Klasen, Julien Vauclair, Fredrik Pettersson och Tony Mårtensson.
Foto: All Over Press/Pius Koller

UTVECKLATS MYCKET: ”KOMMER FRÅN MIN TID I LULEÅ”

Ytterligare en svensk spelare fanns förra säsongen i Lugano och det är målvakten Viktor Östlund som kommit tillbaka efter en tuff cancerdiagnos för ett och ett halvt år sedan.
– Viktor är en stor målvakt och jag jagar honom varje dag, säger Linus Klasen med ett leende och fortsätter:
– Han är rolig och en fantastisk kille. Viktor är ung och det är många målvakter som slår igenom först när dom kommer upp i 30-årsåldern. Dessutom har han dubbla pass. Där har han en fördel gentemot alla andra målvakter, men det är väl inte klart ännu vart han kommer spela nästa säsong.

Linus, du har blivit en mer komplett spelare senaste säsongerna, vad bottnar det här i?
– Mycket kommer från min tid i Luleå. Samtidigt blir jag äldre och fattar vad som måste göras för att fortsätta bli bättre hela tiden.
– Vissa delar av den här säsongen spelade jag även center vilket också var ett steg i rätt riktning. Det var lite annorlunda, men jag kom oftast i dom ”lätta” centerpositionerna när jag vill ha pucken i mitten och så vidare. Just det här med att först vara hemåt och sedan uppåt är lite extra, men jag tycker att det var rätt roligt och det visar att jag kan spela på alla positioner.

Kan du se dig själv spela center i framtiden?
– Ja, det är inga problem. Skillnaden mot att spela ytterforward var att jag kanske behövde åka lite mer. Som forward har du ett arbetssätt och det blev lite annorlunda när jag spelade som center. Just det här med att gå ner till backarna och grotta. Visserligen går du ner även som ytterforward, men då hittar man ändå snabbt tillbaka till sin plats. Nu gällde det att ligga långt ner i banan och hjälpa till. Det var lite annorlunda, men jag tycker att jag klarade det rätt bra.

Vilka förväntningar har du och vilken prestation vill du leverera nästa säsong?
– Jag vill göra den bästa säsongen i min karriär. Jag tror att man måste ligga där någonstans om vi vill gå långt. Alla i hela laget måste höja sig ytterligare om vi ska gå hela vägen. Det blir en utmaning att få allt att fungera, men det ska bli kul.
– Nu har vi tappat ”Freddan” (till KHL). Det är givetvis jäkligt tråkigt, men i stället har vi fått in ”Zacke” (Patrik Zackrisson) och (Daniel) Sondell. Det blir lite annorlunda nu då vi fått in en riktigt bra back som kan göra dom här extragrejorna som ett lag behöver. Dessutom har vi fått behålla (Damien) Brunner och även fått in ytterligare någon bra schweizare. Det gör att vi får en lite bredare trupp samtidigt som ”Freddans” 30 mål kommer bli oerhört saknade.

Innan vi går ut i regnet för att känna på underlaget på Linus Klasens ”86 Arena” kommer vi kort in på det misslyckade VM:et och landslagsspel i framtiden.
– Vi fick inte ihop det… Men jag kommer aldrig tacka nej till landslaget om jag inte är skadad vill säga. Det var något märkligt med den här VM-turneringen som jag inte kan sätta ord på riktigt. Det var en konstig känsla hela tiden.
– Givetvis, ser jag bara till att spela en bra hockey så finns det nog möjligheten att spela lite till i Tre Kronor.

Foto: Ronnie Rönnkvist