”Rätt hanterat och med ett fungerande system så är agenterna bra”

Agenterna är en av de yrkesgrupper i idrottsvärlden som får ta emot mest kritik. Men förbundsordförande Anders Larsson ser positivt på agenternas inblandning i sporten, även om det finns förbättringsområden.
– Ett steg vi tog nyligen, tillsammans med SICO och de olika ligorna, var att vi införde certifieringen av agenter. Det vill säga att SICO varit med och tagit fram certifieringsregler och ett avtal för våra agenter, säger han till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vi har sedan ett antal år lärt oss att hockeyagenter är en viktig del i svensk och internationell hockey. I dag är det näst intill ingen elitspelare som inte låter en agent sköta sina kontraktsförhandlingar. Men hur ser Svenska Ishockeyförbundet och svensk ishockey generellt på det jobb agenterna gör? Lägger dom sig i för mycket? Borde fler klubbar lyssna oftare på agenterna när det gäller att scouta spelare? Borde agenterna ha ett större inflytande i uppbyggnaden av svensk hockey? Blir spelare handelsvaror i agenternas händer? Frågorna och funderingarna är många bland klubbarna, ishockeyfolket och fansen.

Hockeysverige.se satte sig ner med förbundsordförande Anders Larsson för att höra hans tankar kring agentverksamheten som framför allt rör våra svenska spelare.

Anders, är agentverksamheten något som gynnar svensk ishockey i dina ögon?
– Ja, det tycker jag. Agenterna blir som en slags mäklare eller kitt mellan föreningen och spelaren. Man kan vara med och hjälpa föreningarna att hitta dom spelarna som man behöver och vill ha för sin utveckling men även hitta rätt förening för spelaren. Rätt hanterat och med ett fungerande system så är agenterna bra.

Behöver framför allt svenska ungdomar tidigt en vägledning i kontraktsförhandlingar, ekonomi med mera?
– Som du säger är många spelare unga när dom kommer in i den här typen av diskussioner. Då tror jag att det är viktigt att ha stöd av en kunnig agent som kan hjälpa till. Låt oss säga att man är 17-18 år och fokuserar allt på det som händer på isen och sin karriär då tror jag det är bra att få hjälp i dom andra delarna. Det ger även en trygghet att veta att det går rätt till.

Vilka problem för svensk hockey kan du se med hockeyagenternas arbete?
– Som jag sa så finns det många fördelar, men det finns utmaningar också när det gäller våra agenter. Om man ser det ur föreningsperspektivet så bygger man ett lag i sin förening medan agenten värnar om sin spelare.
– Jag har hört ett antal uppgifter från personer i vår verksamhet som vittnat om att agenter ligger på tränare ”min spelare borde få mer speltid” och så vidare. Där kan det finnas en slags konflikt, lagbygget kontra individen. Därför är det viktigt att agenterna har sin roll, är det här kittet och mäklaren, och inte går in och påverkar lagbygget.

Fungerar det här på ett tillfredsställande sätt i svensk hockey?
– Allting kan bli bättre. Det tror jag även gäller den här delen. Ett steg vi tog nyligen, tillsammans med SICO och olika ligorna, var att vi införde certifieringen av agenter. Det vill säga att SICO varit med och tagit fram certifieringsregler och ett avtal för våra agenter som gör att spelare och föreningar bara får använda godkända agenter.
– Där ingår att man som agent är införstådd vad det handlar om och att man deltar på ett antal träffar per år. Det är ett sätt att kvalitetssäkra. Sedan är det oerhört viktigt att vi hela tiden utvärderar modellen, finns det saker vi behöver utveckla vidare. Exempelvis är en viktig del i regelverket som finns att man tidigast 1 januari det år spelaren fyller 16 år får kontakta spelarna. Det finns några sådana här principer som är viktiga att följa upp så att dom efterlevs.

Kan du se en risk i att spelaren blir en investering för framtiden hos en del agenter i stället för att man ser till spelarens bästa?
– Det finns en risk för det. Därför är det naturligtvis ännu viktigare att vi tillsammans med spelarna företrädare, förbund och ligor verkligen försöker hitta modeller, certifieringssystem och annat.
– Det handlar om att agenten ska vara det här kittet för spelaren och föreningens bästa. Det får inte bli så att verksamheten drivs för agenten eller agentfirmans bästa.

Får Svenska Ishockeyförbundet in klagomål på att det finns agenter som går över gränsen?
– Jag har inga konkreta exempel att ta upp här, men det är klart att om jag lägger örat mot rälsen så får jag höra en del historier där jag tror att agenternas agerande inte enbart varit bra för verksamheten. Det kan handla om allt från vilket råd man ger till den här unga spelaren och dess föräldrar men också hur man ligger på tränaren och sportchefen i en förening om hur en spelare matchas och så vidare.
– Jag tror att det är oerhört viktigt att spelarens perspektiv och bästa står i centrum. Och att ur föreningssynvinkel lagbygget står i centrum. Agenterna eller agentfirman får inte få en för central roll. Det här är en balans att hantera.

Tom Hedberg är en av de som valt att lämna Sverige.

Många klubbar och organisationer i USA och Kanada ser gärna att unga svenska spelare redan tidigt åker över för att spela, hur ser du på det?
– Jag tror att det är oerhört viktigt att vi på olika sätt i vår verksamhet, där har vi som förbund en viktig roll, verkligen försöka värna om vår modell och vårt sätt att jobba. Det är oerhört viktigt för vår framtid och även för individen att utvecklas i Sverige i så stor utsträckning som möjligt.
– Klart att är spelaren så pass bra att han tar en tröja i ett NHL-lag, grattis ingen är gladare än jag. Men det handlar om att vi ska forma en verksamhet som är så bra att man vill stanna här, inte kortsiktigt ser den här lilla dollarbunten utan ser sin långsiktiga karriär. Kortsiktiga pengar är inte alltid nödvändigtvis bra.

Unga killar flyttar över till juniorligor i USA och Kanada…
– Då måste vi ställa oss frågan hur kan vi få spelaren kvar i vår juniorliga eller om han tar plats i Hockeyallsvenskan eller ett SHL-lag. Hur säkerställer vi det, hur berättar vi det och hur hanterar vi dom frågorna?

Hur ska vi i svensk hockey göra det?
– Hade jag en nyckel till den dörren hade jag vridit om och öppnat ganska snabbt. Vi är duktiga på mycket i dag, men vi behöver ytterligare ställa hos frågan ”hur kan vi ta nästa steg i vår spelar- och juniorutveckling”? Den svenska modellen är framgångsrik i dag, men hur ska vi vara framgångsrika om tio år?

Jobbar förbundet på något vis, exempelvis genom dialog med klubbar, agenter och föräldrar, om att det kanske inte är så bra alla gånger för 16-åriga spelare att lämna landet för att spela hockey i USA och Kanada?
– Jag håller med dig helt i det du säger. Vi försöker agera på olika sätt. Exempelvis vid samlingarna för agenterna i SICO:s regi brukar representanter från hockeyförbundet vara med och berätta hur vi jobbar och ser på saker.
– Ytterst är det naturligtvis ändå varje individ som måste bestämma själv, spelaren tillsammans med sina föräldrar, vad han vill göra. Vi kan inte stå som någon slags gränspolis och stoppa dom som vill göra något annat. Därför handlar det om att göra vår verksamhet så bra att spelarna vill stanna kvar här.

Hur har reaktionen varit bland klubbarna när så pass många unga spelare lämnar landet?
– Vi har inte fått några reaktioner i form av någon skrivelse eller så. Däremot är det en allmän diskussion om hur vi kan göra. Det är en balans i det här. Vi ser så många unga spelare lämna landet för andra ligor. Samtidigt kan vi se att vi har ett stort antal utländska spelare i våra inhemska ligor. Hur kan vi brottas med den problematiken? Det är en viktig fråga och den har vi på agendan i olika forum.