Succéforwarden har tagit den långa vägen till SHL: ”Jag har faktiskt inte fattat det själv än”

Han spelade inte TV-pucken och var aldrig aktuell för SHL-klubbarnas hockeygymnasium. Dessutom anklagades han under pojklagsåren för att få speltid tack vare sitt namn. Växjös Nils Carnbäck har tagit den långa vägen till högsta ligan och i förra matchen gjorde han sina två första SHL-mål i karriären.
– Det är en dröm man har haft, berättar 19-åringen i en intervju med hockeysverige.se.

Namnet Carnbäck är känt för de flesta hockeyintresserade genom Patrik som är en av Frölundas största spelare genom alla tider och som under sin karriär samlade på sig VM-guld, SM-guld och NHL-matcher på meritlistan. Men nu har sonen Nils Carnbäck börjat att göra sig ett namn också när han, något oväntat, gått in och tagit för sig rejält i SHL och Växjö på senare tid.
— Det har gått snabbt, inleder 19-åringen intervjun med hockeysverige.se och berättar vidare att det var lite av en slump att han kom upp i a-laget mitt under innevarande säsong.
— Jag hade lite tur där i början, säger han nästan förläget.
— Det var en lagkompis i J20 som blev sjuk och då fick jag hoppa in i en CHL-match mot Sparta Prag hemma. Då var jag uppsatt som extraforward, men sen blev en skadad i första bytet och då fick jag hoppa in.
Carnbäck gjorde en bra insats mot Sparta Prag och lagledningen ville att han skulle vara med a-laget och träna dagen efter.
— Sen var det SHL-match efter det. Så det har rullat på och gått snabbt.
SHL-debuten begicks förövrigt 12 januari på hemmaplan mot, just det, Frölunda. Carnbäck fick med sig en poäng från debuten då han var med i förarbetet till Erik Josefssons 3-1-mål i den andra perioden.
— Det är en stor grej och en skön grej att göra det mot Frölunda. Ett lag man följt i hela sitt liv, sa han i en intervju med Cmore strax efter debutmatchen.

ANKLAGADES FÖR ATT NAMNET GAV HONOM SPELTID

Nils Carnbäck inledde, precis som sin far, sitt hockeyspelande i Göteborgslaget Bäcken. Till skillnad mot de flesta andra som nu spelar i SHL blev det inget TV-pucken för honom. Inte heller försökte någon storklubb locka över honom när det var dags att gå in i junioråldern. Istället blev han kvar i Bäcken under sitt första juniorår.
— Jag var väl rätt duktig men jag var sen in i puberteten och var väldigt långt efter alla andra. Men jag ”tuggade” på i Bäcken.
Var du någon gång påtänkt för Frölunda när det var dags för hockeygymnasiet?
— Nej. Det var jag verkligen inte. De tog nästan alla gubbar redan till U16 och där var jag inte aktuell.

Blir du ofta jämförd med din pappa?
— Nja, det var mycket sånt snack när jag var mindre i Bäcken att man blev jämförd och fick höra att man fick spela för att jag hade namnet jag har. Men man fick bara bita ihop och visa att man själv var bra. Jag var ju där av en anledning.
— Man fick höra liksom att ”din pappa har spelat där och det är därför du får spela”.
Hur kändes det att höra såna ord?
— Det var ju lite tungt såklart, men jag brydde mig egentligen inte så mycket.

Patrik Carnbäck i Frölundatröjan. Foto: Arkiv

Han berättar att kärleken till hockeyn gjorde att han aldrig tappade sugen när han inte kom med i TV-pucken, som så många gör.
— Jag har alltid älskat hockey och det är det jag brunnit för hela livet. Jag vet inte, men… Jag kan inte se mig göra annat än att spela hockey, säger han på sin Göteborgsdialekt.
Patrik Carnbäck, som förutom att vara pappa till Nils även är hans agent, har betytt mycket under karriären.
— Pappa har alltid stöttat mig och gett mig massa tips. Men jag har egentligen haft bra tränare vart jag än har varit, svarar han på frågan om det finns någon/några ledare som betytt extra mycket för honom.

Nils Carnbäck säger att han kände att han stod still i Bäcken och inte kom någonstans. Han började titta runt efter andra klubbar och fick chansen i Tingsryds organisation säsongen 2014/2015.
— Jag är väldigt glad över att jag åkte dit. Det var väl egentligen där under det året jag ”exploderade” och jag utvecklades otroligt mycket som hockeyspelare där. Jag växte även mycket under den sommaren och la på mig mycket muskler.
26 poäng på 30 matcher blev det för Carnbäck i Tingsryds J18-lag, som spelade i högsta serien. Han fick även testa på spel i klubbens Superelitlag under säsongen och gjorde där sex matcher.
— Jag fick mycket förtroende där och det är ju så man blir en bättre hockeyspelare, när man får spela. Jag trivdes väldigt bra där, sköna gubbar, bra ledare och bra lagkamrater.

KÄNNER TRYGGHET I KONTRAKTET

Hans framfart väckte intresse hos grannen några mil norrut, Växjö. Carnbäck gjorde flytten inför förra säsongen, men hans första år i klubben blev inte riktigt som han ville.
— Jag hade ett rätt tungt år med mycket skador. Men det känns skönt att vara tillbaka nu.
24 poäng på 29 matcher har det hittills blivit i Superelit under säsongen. Men det är i a-laget som han väckt störst uppmärksamhet och han har skrivit på ett a-lagskontrakt som gäller denna och två säsonger till.
Har Växjö berättat vad de har för plan med dig?
— Så mycket har vi inte snackat. Det är mest min pappa som har löst det mesta. Men det känns kul med två år till och det känns verkligen som de tror på mig. Det är en trygghet.

Nils Carnbäck fick alltså med sig en assistpoäng från sin SHL-debut. På de sju matcher som följde skrapade han ihop en assist till innan han i sista matchen inför uppehållet för Sweden Hockey Games slog till med två mål borta mot Karlskrona.
Hade du kunnat föreställa dig det här för ett år sedan? Att om ett år gör jag två mål i en och samma SHL-match.
— Nej, verkligen inte. Det är en dröm man har haft i huvudet bara. Jag har faktiskt inte fattat det själv än att jag spelar SHL-matcher.

Växjö har inledningsvis haft ett bra 2017 och leder just nu SHL med fem poäng tillgodo på tvåan Frölunda. Laget nämns som en het kandidat att ta hem guldet i vår.
— Det har gått otroligt bra. Vi kan gå hur långt som helst, säger Carnbäck.
Forwarden har hittills fått spela där han har behövts och har inte riktigt än tagit en fast plats i någon kedjeformation.
Vad har du för personliga mål i framtiden?
— Nu först och främst är det ju att slå sig in i laget och få en plats i någon femma. Sen får man se hur långt det går.
Vad drömmer du om?
— Vet inte. Drömmen har ju alltid varit NHL, men jag vet inte om man vågar säga det, avslutar han med ett skratt.