Att inte ha något att spela för är ibland det skönaste som finns. Bland annat just därför är slutracet i NHL så fenomenalt omöjligt att bli klok på.

Det är rätt ofta nu för tiden som jag slår upp NHL-resultaten på morgonen och inte förstår någonting. Samma sak när man tittar. Som till exempel igår under första perioden av Flyers-Islanders.

Slutspelsracet om den sista wildcardplatsen i öst var inför nattens omgång ett femkejsarslag med Boston, Carolina, Tampa, Islanders och i viss mån Toronto inblandade. Efter i natt kan vi nog enas om att de två sistnämnda på olika sätt spelade sig ur det.

Toronto har imponerat stort på sistone och spelat in 15 poäng på de senaste tio matcherna. Där finns åtminstone en tydlig trend och något att fästa sig vid när man slår fast att de antagligen klarar det här. Med en snålt spelad och väldigt väl genomförd seger i Nashville höjde de sig över den jagande massan – och visst kan de fortfarande skita en lök och tappa det här. Men jag tror de clinchar redan efter helgen.

Toronto är intressant, för övrigt. Mina vänner Jonatan och Linus i NHL-timmen hade en kul diskussion omkring just detta i ett poddasvnitt tidigare i vintras. Linus var inne på att Torontos unga stjärnor skulle börja falna under pressen mot slutet av deras första NHL-säsong. Jonatan menade att deras entusiasm istället skulle fälla avgörandet i positiv mening. I det avseendet har Hörnetts egen Cosmo Kramer – den enda människa jag känner som ledigt växlar mellan kostym och lila Converse utan att man ens noterar att han bytt kläder – ganska klart vunnit debatten, redan innan deras slutspelsöde är beseglat. Auston Matthews har plötsligt spottat in 35 mål, William Nylander klev just av en tolv matcher lång poängsvit och Mitch Marner har fortsatt producera längs hela vägen, även om han i natt mest stack ut på grund av den omöjliga bedriften att lyckas trä fast sin klubba i nätmaskorna så att den inte gick att få loss. På kuppen höll han på att spetsa sig själv till döds. Men hela den trion lär antagligen stanna på över 60 poäng och där ligger precis hela förklaringen till Torontos förvandling från sumpfisk till slutspelslag. Där, och i Frederik Andersen.

Men de andra lagen? Högst oklar vecka att se fram emot.

Islanders har nog lärt sig att ett ”avsågat” Philadelphia kan innebära själva helvetet på jorden. Visst, Flyers ÄR ju avsågade men förstår det inte själva. I natt stod det 5-0 till Philadelphia efter första perioden och därmed är Islanders efter tre raka torsk precis lika avsågade. Vi får väl ändå ge dem A for Effort, att det laget över huvud taget varit med i diskussionen in i omgång 77 är fullständigt otroligt. Jag gillade Doug Weight som spelare och han kan uppenbarligen coacha också.

Bortsett Islanders vinner alla de här lagen mer än de förlorar nu, och så brukar det vara. Men ska man gå efter nuvarande form är det kanske ändå Carolina vi ska kika på lite extra?

De har vunnit sju av tio, har tagit poäng i samtliga och är väldigt svåra att besegra för tillfället. De har en match mindre spelad än Tampa och är två poäng bakom. Den potential vi visste fanns där har plötsligt realiserats, men frågan är om det kommer liiite lite för sent? De ska bland annat möta Pittsburgh, St Louis och Minnesota och det är knappast några ängagäng. Å andra sidan ska de också möta ett tröttkört och besviket Islanders och i sista omgången ett avsågat Philadelphia.

Eller hur var det med det där att vara avsågade?

Sist Toronto ramlade ner utanför slutspelsplatsen hade de just förlorat mot Buffalo. Ni vet, det där laget upp vid Niagarafallen. Och Tampas vildsinta kamp mot slutspel fick sig en rejäl törn när de plötsligt förlorade hemma mot Arizona härom veckan. Jo, Arizona spelar fortfarande i NHL.

Faktum är att det inte finns några matcher som är lättare eller svårare just nu. Topplagen krigar om Presidents Trophy eller hemmafördel i slutspelet. Och vad annat ska lag som Detroit och Colorado fylla sin tillvaro med, än att vara spoilers mot lag som jagar slutspel? För första gången på länge spelar de ju matcher som betyder något och får lite uppmärksamhet. New Jersey eller Arizona hemma är plötsligt superläskigt när du måste vinna. Och de lag som till exempel Rangers, som absolut inte har något alls att spela för åt endera hållet, kan gå ut helt utan press och bara lira hockey. Det brukar ofta vara det skönaste som finns.

Men hur går det då?

Ja, Tampa tappade Nikita Kucherov på grund av sjukdom igen, men slog ändå Detroit och ser stundtals läskigt bra ut där ute på isen. Inte minst Jonathan Drouin, herregud vad bra han är när han bestämmer sig för det. Redan på söndag morgon kan de vara en poäng bakom Boston med en match mindre spelad – och det känns väldigt bra med tanke på att min drömfinal fortfarande är Tampa mot Nashville. Jag vet en del om hockey, men vet betydligt mer om honkytonks och tikibarer.

I så fall måste de förbi ett Boston som blandar och ger, men plötsligt ett par raka segrar igen och en Tuukka Rask i storform. Vi har en furiös kamp lagen emellan att se fram emot på onsdag natt och den kan besegla endera lagets öde.

Även den matchen gynnar nog faktiskt Carolina. Stormvarning härmed utfärdad.

EXTRAMATERIAL:

Filip Forsberg 30 mål i år igen. Hatten av, fantastisk bedrift!

*

Sa jag inte att Joel Eriksson Ek skulle bli en injektion för Minnesota? Om jag inte minns fel har han nu gjort mål i första matchen vid samtliga tillfällen under säsongen. Premiären i AHL, premiären i NHL, comebacken i Färjestad, första matchen i JVM och nu första matchen i NHL efter comebacken. På prickskyttespråk har han vad vi kallar för ett väldigt vasst ”cold barrel shot”.

*

NHL kommer att offentliggöra listan på skyddade spelare inför expansionsdraften. Det var naturligtvis aldrig några tvivel om att så skulle bli fallet, men det hann i vanlig ordning reta upp ett par miljoner människor på Twitter.

*

Brock Boeser kan lira hockey. Med Jonathan Dahlén i organisationen och ett bra val i draften kanske det inte blir så lång ökenvandring för Vancouver ändå.

*

Jag håller numera på Nashville. Bara så ni vet.