Backäldsten om att finnas där för de yngre: ”Försöker göra livet lättare för dem”

Han är snart inne på sitt tolfte år i proffsligorna och har tillbringat de senaste sex av dem på vår sida Atlanten. I en intervju med hockeysverige.se berättar Jonathan Sigalet om de senaste årens omställningar, samarbetet med de unga talangerna och hur det är att vara äldst i en backuppsättning som 31-åring.
– Jag försöker se till att ingen utnyttjar de yngre, säger den kanadensiske backen.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Segerjublet Scandinavium har tystnat och läktarna töms sakta på folk. Bara minuter tidigare stod arenan i brand när Frölunda besegrat Brynäs i en av semifinalmatcherna. Nu hör man istället det monotona brummandet av ismaskinen, ett och annat lättat skratt och den lugna segerserenaden i högtalarna.

Några hundra meter bort, under Vallhallas sportanläggning hörs glada ljud inifrån ett omklädningsrum fullt med indianer. Ingenting är vunnet, semifinalserien lever fortfarande men det är uppenbart att Frölundas spelare är nöjda med hur kvällen slutade.
– Vi känner mycket självförtroende i hur vi spelar, och jag ser redan fram emot nästa match, säger Jonathan Sigalet som kommit ut från omklädningsrummet för en pratstund. Han står lutad mot den vita tegelväggen och pratar lugnt och avslappnat.

Jonathan kom till Sverige mitt under säsongen 2014/15 när han värvades av Luleå. Innan det hade han tillbringat tre år i Slovakien där han spelade för KHL-klubbarna Lev Poprad och HC Slovan Bratislava. Väl i Luleå gjorde han ytterligare en säsong innan han bytte klubb och hamnade i Göteborg.
– Jag har faktiskt känt mig bekväm i Sverige ända sedan start. För en utlänning är det en väldigt lätt övergång, allas engelska är i princip perfekt och kulturen är ganska lätt att anpassa sig till. Det var mycket lättare att anpassa sig här, än när jag först kom till Slovakien, säger backen.

Du har spelat på denna sida Atlanten länge, vad saknar du mest med Nordamerika?
– Familjen och vännerna, främst. Det här är mitt sjätte år ”overseas” så jag har liksom vant mig vid att vara i andra kulturer. Men man saknar ju mest födelsedagsfiranden, jul och sånt där.
Hur ofta åker du hem?
– Inte så ofta, aldrig under säsongen. Under sommaren åker vi och hälsar på min familj i Vancouver och sedan tillbringar vi större delen av tiden på den amerikanska östkusten, som min fru kommer ifrån.

ETT NYTT SÄTT ATT SPELA PÅ

Efter sina ett och ett halvt år i Luleå ställdes Jonathan Sigalet inför en utmaning när han kom till Frölunda. Lagens spelidéer skiljer sig en hel del och som back var det inte lätt att ställa om.
– Det var svårt. Det var helt annorlunda. Allt i Luleå var väldigt ”nord/syd”, ett rakt spel och en väldigt aggressiv hantering av pucken. När jag kom hit skulle jag hålla i pucken mycket mer, och om man inte hittade någon att passa ska man vända tillbaka, använda sin partner, vända tillbaka igen. Jag hade aldrig spelat så i något lag tidigare. Det här är mitt tolfte år som proffs, så det kan vara en utmaning att anpassa sig till ett sådant annorlunda system.

Han tillägger:
– Men jag tycker att efter jul och framåt så har jag hittat spelet mer och mer och nu känner jag mig trygg i det.

Foto: Bildbyrån/Carl Sandin

När denna säsong är avslutad har Jonathan ytterligare två år kontrakterade med Frölunda. Anledningen till att Jonathan valde Göteborgsklubben efter tiden i Luleå var att han kände att de var ett lag som skulle vara ett tävlande lag varje säsong, och att de ständigt försöker få några av de bästa unga svenskarna till sig.
– Du ser Rasmus (Dahlins) talang, så länge de fortsätter att omsätta de unga killarna tror jag de kommer ha möjlighet att vara med och tävla varje år, säger backen.

Med födelsedag i februari 1986 har Jonathan hunnit bli 31 år. Ingen ålder i hockeysammanhang, vi ser många backgiganter i både SHL och NHL som är både fyra och fem år äldre än Sigalet. Men i Frölundas uppställning är han äldst.
– Det är lite kul, förra året spelade jag med Janne Sandström, som är 39 år och i år spelar jag byten med Rasmus som är 16. Så det är ju en stor skillnad. Och ja, man är väl inte med i svängen riktigt när det kommer till Snapchat och allt sånt där, men på isen tror jag att jag spelar på samma sätt oavsett vem jag spelar med.

Känner du ett större ansvar för de unga spelarna, nu när du är äldst?
– Ja, absolut. Jag försöker hjälpa dem på isen genom att snacka med dem och göra livet lättare för dem. Jag försöker se till att ingen utnyttjar dem och är för tuffa mot dem fysiskt, är där och stöttar.

Han ser sig inte som en extrabrorsa, eller extrapappa för den delen, men när det kommer till de allra yngsta killarna, Rasmus Dahlin och Filip Westerlund, blir han ständigt påmind om fräckheten och nyfikenheten hos unga talanger.
– Det är fantastiskt att se dem spela. Det finns tillfällen under matcherna när jag tittar bak på ”PJ” (backtränaren Pär Johansson) i båset och han tittar tillbaka med förbluffad min. Som Rasmus mål där i Skellefteå-serien. Jag hade chippat in pucken i både första, andra och tredje läget men han bara håller den, håller den, håller den och går igenom hela laget. Det är inget man ser varje dag.

Hur skulle de beskriva dig om jag frågade dem?
– Jag tror de skulle vara reserverade och inte säga så mycket. Jag tycker vi kommer bra överens och jag är inte besvärlig eller hård mot dem eller nåt sånt. Vi är bra kollegor.

Jonathan Sigalet med Rasmus Dahlin, coachen Pär Johansson och de övriga backkollegorna efter CHL-vinsten tidigare i år. (Foto lånat från Pär Johansson)

”EN BACK ATT SE UPP TILL”

Den unge backtalangen Rasmus Dahlin skriver under på att Jonathan inte riktigt hänger med i kidsens snack i omklädningsrummet.
– Han skämtar väl inte på samma sätt som jag och de yngre grabbarna brukar göra, säger Rasmus om sin 14 år äldre kollega.

Hur märker man mer att det är en så stor åldersskillnad mellan er?
– Han har mycket mer rutiner och vet vad som gäller i alla lägen. Jag är väl lite mer nyfiken på vad man gör nu i ett slutspel, hur man återhämtar sig och sånt.

Rasmus ser sin lagkamrat som en ”tyst men ändå pratglad” person och en viktig kugge i gruppen.
– Han är en tvåvägsback med spelförståelse och bra skridskoåkning. En ledande back i vårt lag. En back att se upp till, säger 16-åringen.

Utanför omklädningsrummet tackar journalisterna sina intervjupersoner och spelarna stegar tillbaka genom den tunga dörren för att fortsätta med sina efter-match-rutiner.

Nu har du bott i Göteborg ett tag, Jonathan, vad tycker du om staden?
– Göteborg är jättefint, jag älskar den. Det är en stad i världsklass. Min familj trivs bra här också, vilket jag tror är det viktigaste för de flesta. Att familjen har det bra och är glada.

Om en stund ska de färdas genom den sena Göteborgskvällen till sina bostäder och om mindre än 48 timmar är det dags för match igen för Jonathan Sigalet och hans Frölunda.

Det stora avbräcket – Brynäs backkugge missar ödesmatchen