Svenske stjärnfotografen visar sina bästa hockeyfoton: ”Foppa vägrade att posera”

Ni har kanske inte sett honom, men ni har garanterat sett hans bilder. Joel Marklund är en av Sveriges främsta och mest prisbelönade sportfotografer. Hockeysverige.se satt sig ned med delägaren till Bildbyrån för att få en inblick i livet som fotograf – och för ta del av hans bästa hockeyfoton.

Han har vunnit mängder med priser för sina bilder, reser över hela världen för att täcka stora idrottsevenemang och har plåtat de flesta av jordklotets största atleter. Men för Joel Marklund var det inte kameran som var den första kärleken. Det var journalistiken.

När han i ung ålder tog sina första trevande steg i mediebranschen var det som tv-spels- och nöjesreporter på NSD hemma i Norrbotten. Han brann för skrivandet och ville ingenting hellre än att bli en riktigt vass skribent. Nu ville ödet annorlunda – och tur är kanske det. Inte bara för att 32-åringen är en av de mest respekterade och dekorerade sportfotograferna i Sverige i dag. Kanske framför allt för att yrkesvalet har gett honom en tillfredsställelse som journalistiken aldrig kunde erbjuda.
– Jag är en perfektionist, berättar Joel Marklund för hockeysverige.se.
– När jag satt med mina texter satt jag alltid till deadline, oavsett om jag hade en vecka på mig och bara förfinade saker. När man är fotograf kan man inte göra det på samma sätt. Har du missat en bra bild så har du missat den. En text kan du skriva om hur många gånger du vill. För mig var det väldigt skönt för sinnesron att inte ha den där pressen på samma sätt att kunna skriva om hela tiden. Det är mer ett tävlingsmoment att sätta bilden på en gång från början.

Det var när han blev ombedd att ta med sig en kamera ut på fältet under ett uppdrag som kärleken till fotograferingen började spira. Om passionen till journalistiken hade varit påtagligt var det ingenting jämfört med det som inträffade när han fick kameran i handen. Han lärde känna sitt nya verktyg innan och utan, slukade all litteratur han kunde hitta om fotografering och lade på så vis basen till den fotograf han är i dag. Men det var inte bara hantverket eller möjligheten att göra något konstnärligt som fångade honom. Det handlade lika mycket om att tävla.
– Det är inte bara idrottsutövarna som tävlar, det gör även vi fotografer, menar Joel Marklund och hävdar att det utifrån bestämda förutsättningar går att se vem som har tagit den bästa bilden från en viss match eller tävling.
– När det kommer till sport så händer allt inom ett väldigt specifikt område. Är man exempelvis på en Champions League-final finns det vissa moment som går att fota på bra eller dåliga sätt. I mångt och mycket handlar det om att ha en bild som berättar allting. Jag tycker ofta att det går att säga vad som är den bästa bilden får en ett speciellt moment, utifrån var man har suttit och hur man har fångat det.

Joel testar en målkamera under JVM i Montréal i vintras. Foto: Privat

”DET ÄR EN FÖRDEL ATT VETA VAD SPELARNA KOMMER ATT GÖRA”

I dag är Joel Marklund bosatt i New York och delägare i Bildbyrån som förser många av de stora mediehusen i Sverige med sportfoton. Han sköter mycket av firmans bevakning i Nordamerika. Under hockey-VM I Tyskland var han dock på plats i Europa. Det är sällan han missar ett större hockeymästerskap.
– Sedan 2009 har jag bara missat ett VM. Sedan har jag gjort alla JVM sedan det som gick i Tjeckien 2007/08. Jag spelade hockey själv när jag växte upp hemma i Boden och tycker att det är en rolig sport att fotografera. Men den är samtidigt väldigt komplex.

På vilket sätt?
– Många sportfotografer tycker att hockey är väldigt svårt jämfört med fotboll. Du har alla skydd i vägen, hjälmarna som täcker ansiktsuttryck, allt är inomhus och det är inga yttre omständigheter som ändrar hur ljuset kommer att vara.
– Men för mig som spelade hockey är det en fördel att kunna se vad spelarna gör, för mycket av sportfotografi handlar om att förutse vad som kommer att hända i stort, men också i små rörelser. Det är så otroligt stor skillnad mellan något som händer på en tiondelssekund. En bild före eller efter en hundradel kan göra otroligt stor skillnad. Att kunna förutse de små rörelserna gör otroligt mycket.

Genom åren har Joel Marklund fått äran att fota flera riktigt stora hockeymatcher, men det är några speciella som sticker ut.
– Ett speciellt tillfälle där jag verkligen njutit av att vara på plats var OS-finalen mellan USA och Kanada i Vancouver 2010. I vanliga fall är man så koncentrerad på det man gör, men där fick jag gåshud av stämningen.
– Annars tänker jag på OS-finalen i Sotji som var så schizofren. Fotomässigt gick det otroligt bra och jag fick priser för takkamera-bilden jag tog när Sidney Crosby gjorde sitt mål. Men sedan var det allt med ”Bäckis” och dopingavstängningen också. När vi väl står på isen och det är prisceremoni får vi beskedet. Den matchen kommer jag aldrig att glömma.

Det finns också några hockeyfoton som står ut för Joel Marklund. Här är hans egen topp fem bland fotona han har tagit:

Kristian Huselius gör 5–5 mot Ryssland (VM i Bern 2009)

”Det är fortfarande den bästa målkamerabilden jag har tagit genom alla år. Målkameran i sig är en fjärrstyrd kamera som finns inne i målet i en plexiglaslåda. Många tänker att det bara är att sätta i den där så blir det någonting, men det kan gå ett helt mästerskap utan att man får något speciellt. Det brukar mest vara en målvakts rumpa man ser. Det är otroligt sällan allt faller in perfekt, men den här bilden har det. Målvakten är till vänster i bild, sträcker sig inåt med klubban, man ser hans ansikte medan Huselius stöter in pucken och man ser en back intill honom reagera. Den har allt, för allt händer och man fyller hela bilden med saker som man kan sitta och titta på väldigt länge.” 

Sidney Crosby gör 2–0 på Henrik Lundqvist (OS-finalen i Sotji 2014)

”Det som är speciellt med den är att det är där OS-finalen avgörs och matchen stängs. Det finns en symbolik i att det är just Crosby, lagkaptenen, som avgör och luften går ur Tre Kronor. Det var flera fotografer som hade kamera i taket och hade den situationen, men ingen hade faktiskt där pucken var just där, över mållinjen. Den blev årets sportbild i Sverige och fick andrapris i Picture of the Year International, världens största fototävling, i kategorin winter olympics.”  

Henrik Lundqvist laddar för en NHL-match (Madison Square Garden, NYC 2014)

”Att få sätta målkamera i NHL är få förunnat. NHL har i princip stängt den accessen, så till och med amerikanska fotografer rycker till när jag berättar att jag får göra det. Jag har jobbat mot NHL under lång tid och förklarat att vi åker över och bevakar matcher, så att de vet vilka vi är. Sedan har jag alltid varit seriös och följt tillvägagångssättet och sedan har jag aldrig gjort bort mig.
Jag hade sett att Henke hur han beter sig innan matcherna. Han är väldigt fokuserad, går in i sig själv och ser ut att vara någon annanstans. Jag ville visa det med en bild. Han vände sig om och gled in i målet med en väldigt fokuserad min. Enda sättet att fånga det var inifrån målet. Sedan är det speciellt att det är Madison Square Garden, världens mest kända arena. Det är en vy som fångar hela hans arbetsplats och situation.”

Porträtt på ”Foppa” inför sista comebackförsöket i NHL (Denver 2011)

”Jag var i Denver och gjorde reportage för DN när ‘Foppa’ skulle göra sitt sista comebackförsök. Jag hade fotograferat ‘Foppa’ många gånger tidigare, men aldrig tagit porträtt av honom. Vad jag inte visste var att han vägrar posera. Jag hade scoutat ett ställe där vi skulle vara, en lite ruffig miljö, och satt upp mina blixtar och bad honom ställa upp sig. ’Jag poserar inte’, svarade han. Som fotograf får man väldigt ofta improvisera. Det har hänt att jag har plåtat Henrik Lundqvist på 30 sekunder för att det var så mycket tid som gavs. Jag fick anpassa mig och jag tycker ändå att det blev ett väldigt fint porträtt på honom, även om han inte poserar.”

William Nylander firar med Henrik Lundqvist (VM-finalen i Köln 2017)

“Det var ovanligt svårt att fotografera under ishockey-VM i Köln. Alla fotopositioner på isnivå innebar att man fotograferade genom plast istället för plexiglas. Det betyder att det bara går att ta bilder på cirka 25-30 procent av det som händer på isen, oftast bara det som händer närmast ena målet. Jag bytte position mellan perioderna och när det väl kom till straffläggningen var jag tvungen att göra ett avgörande val: att sitta på den sida Sverige skulle skjuta sina straffar mot, eller där Henrik Lundqvist stod i mål. Det är en blandning av magkänsla och erfarenhet att ta det beslutet, men jag hade planerat i förväg för ett segerjubel på den sidan av isen. Kameran var monterad bakom mål på en tv-stolpe och fjärrutlöstes från den position där jag satt 20 meter bort. Glädjen i det här ögonblicket går att ta på. Att Nylander blickar rakt in i kameran är pricken över i:et.”

Söker du affischer på dina favoritspelare att sätta på väggen?
Besök idolbild.se och beställ din affisch i dag!