Tiderna är dystra på annonsmarknaden, tydligen. Det kan ju tänkas ha att göra med den mängd folk som tycker att det är jobbigt att behöva läsa gratistexter i utbyte mot att reklam finns på sidan samtidigt, vilket i grunden är orsaken till varför vi alla numera måste betala för lokaltidningsjournalistiken. Om vi vill åt den. Vi har helt enkelt varit för många som tyckt att reklamen är för störande för att få saker gratis. Sådana är vi.

För att göra en kort historia lång, så kommer jag mer eller mindre att avvecklas från den här sajten.
För en månad sedan fick jag beskedet att jag inte får vara kvar. Ja, det är kanske för tidigt för mina belackare att jubla än. För de flesta som uttryckt ett problem med min existens är folk som haft problem med mina rader i dessa kolumner.
Här blir jag, dessvärre, kvar och ska skriva ”4-5 texter i veckan”. Om jag klarar av att ställa om till att göra det efter att ha varit med och byggt upp det här flaggskeppet inom svensk hockey för 12-13 år sedan.

Vad jag ska göra i övrigt har jag ingen aning om. Trots att jag varit ledig i en månad för att sortera tankarna. Jag har väl egentligen inte kommit nånstans alls där. Jag känner mest bara en skam över att ha blivit uppsagd. Och stress.
Samtidigt är jag lite för stolt för att sitta och söka massa jobb. Så åren till pensionen kan bli lite halvkämpiga. Åren efter pensionen också, uppenbarligen.

Jag vet inte ens om jag vill fortsätta att jobba med hockey. Det är ju det som jag typ kan. Det som jag är typ bra på. Men jag är osäker på om det är det som är mitt egentliga kall. Dessutom har jag genom min approach inte direkt skapat de bästa av relationer. Jag utgår kallt från att det inte finns speciellt många som är villiga att välkomna mig med öppna armar. Och det har jag väl bäddat för själv. Genom att inte vara speciellt rövslickande i mitt sätt. Jag har dessutom varit sådan för att ja, det är sådan jag är och jag är inte den sortens människa att jag vill eller kanske ens kan vara någon jag inte är.
Jag har dessutom aldrig någonsin haft ambitionen att vara någon annanstans än här på Hockeysverige. Jag kan ju ärligt säga att även om någon skulle ha erbjudit mig dubbel lön för att vara någon annanstans under de här åren, så hade jag tackat nej.

Men vafan, är det någon där ute som behöver mig till något så får den gärna höra av sig. Jag är inte speciellt dyr i drift, faktiskt. Om nu någon sett något som jag är oväntat bra på.
Egentligen vill jag nog helst jobba med bild- och/eller videoredigering. Kanske kommunikation av något slag. Göra filmer. Jobba lite i skymundan och slippa synas så mycket ((jo, faktiskt… tro det eller ej, men jag gillar egentligen inte att synas).
Kanske lite överraskande, men jag har pillat en del med det senaste året. Men jag inser ju samtidigt att jag är långt ifrån få-ett-jobb-bra på det. Eller jo, kanske på något spelbolag då.
Där verkar kraven inte vara speciellt höga.
Eller kanske jobba med research av något slag.

Men annars är jag väl öppen för det mesta som kan tänkas vara kul. Häromdagen funderade jag på om jag skulle söka till parkeringsvakt. Det kändes åtminstone nära besläktat med att vara ett bloggtroll.

Men oavsett vilket så lär vi väl höras av här framöver. Jag hoppas att den här semi-depressionen jag är inne i ska släppa tids nog. Den är inte jättekul.