Ett superlöfte med en osäker framtid – efter chockbeskedet

Hon skulle egentligen spela universitetshockey, men skolan lade ned damverksamheten. Nu är framtiden osäker för ett av svensk ishockeys kommande affischnamn.
– Jag var jätteinspirerad att få åka, men nu vet jag inte hur det blir. Nu sitter jag på ett utgående kontrakt med Djurgården, men jag har i alla fall bestämt mig för att det blir Sverige även nästa säsong, säger hon till hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

Tillsammans med Maja Nylén-Persson är nog Hanna Olsson Sveriges mest lovande hockeyspelare. Trots att hon ännu bara är 18 år har hon spelat tre VM-turneringar och inte mindre än fyra Junior-VM. Den här säsongen skulle bli hennes sista på svensk mark på ett tag. Från och med hösten skulle hon spela hockey och plugga på University of North Dakota. Men i våras kom ett besked som kastade om allt för henne, skolan skulle lägga ner sin damhockeyverksamhet.
– Det var såklart en chock för mig, hela den organisationen och alla inblandade. Det var kaos allting och det här beskedet kom dessutom mitt under VM. Samtidigt som jag skulle hålla fokus på det så blev allt som en chock, berättar Hanna Olsson då vi ses på Hovet i Stockholm.
– Först förstod jag inte att det var sant. Det var något helt sjukt som hände och inget jag hade kunnat räkna med direkt. Det var såklart jättetråkigt eftersom jag hade känt att det hade varit så rätt för mig att åka dit och till just den organisationen. Jag var jätteinspirerad att få åka, men nu vet jag inte hur det blir. Nu sitter jag på ett utgående kontrakt med Djurgården, men jag har i alla fall bestämt mig för att det blir Sverige även nästa säsong. Det blir för tajt att hinna med alla tester och allt som måste göras för att komma över redan till nästa säsong.

En annan anledning till att Hanna Olsson vill stanna i SDHL ytterligare en säsong är att hon är imponerad över ligans utveckling.
– Jag har hört Erika Grahm och dom här tjejerna säga ”Jag önskar att jag var tio år yngre så jag hade fått vara med om hela den här resan med SDHL”.
– Självklart är det är något jag också funderar på, om det är rätt väg att gå till USA eller om jag ska vara kvar här då det händer så mycket?

”INTE STÄNGT NÅGRA DÖRRAR”

Peter Elander var coach på University of North Dakota, men är numera på Ohio State University. Han och Hanna Olsson har fortfarande en ganska nära kontakt.
– Han hade skyldighet till alla tjejer där som satt i skiten. Det var många som är ett år äldre än jag som skulle över och många som hade gått klart sitt första år där. Dom har verkligen gjort allt för att hjälpa till. Nu är han i Ohio så det är klart att han pratar med mig om det också.

Vill Elander ha dit dig?
– Jo, men vi har haft kontakt så pass länge. Men det är många regler som måste följas så han får inte prata med mig hur mycket som helst heller, säger Hanna Olsson med ett leende.

Andrea Dalen och Hanna Olsson.

Hanna Olsson blir antagligen kvar i Sverige kommande säsong, men det återstår att se om det blir spel i hennes nuvarande klubb, Djurgården, även nästa säsong.
– Jag har inte stängt några dörrar för några klubbar, men jag trivs bra här i stan och med Djurgården. Jag ska ändå få ihop vardagen och det är jobb som gäller nästa säsong så det blir helt annat för mig. Ingenting är klart ännu.

En viss längtan hem känner också forwarden från Häslö i Göteborgs skärgård.
– När jag är hemma känner jag att det är hemma. Det är en trygghet och där finns familj, vänner och allting. Men, som jag sa, så trivs jag väldigt bra i Stockholm också.

Har du stängt dörren för att spela i USA i framtiden?
– Det har jag inte och jag har inte stängt dörrar för någon. Om jag är tvungen att bestämma mig just nu så blir det Sverige. I alla fall nästa säsong. Om mina tankar ändras efter säsongen så får jag ta det då.

DEBUTERADE SOM 14-ÅRING

Hanna Olsson debuterade i det som idag är SDHL redan säsongen 2012/13, alltså då hon var 14 år. Då tillhörde hon HV71. Hon, precis som alla andra, ser en väldigt positiv utveckling för ligan och damhockeyn i Sverige.
– Det är en så enorm skillnad och det skrivs nästan dagligen om någonting som händer. Där måste jag ge en stor eloge till Emilia (Ramboldt), Pernilla (Winberg), alltså dom här som varit med länge. Även om dom är på sluttampen så gör dom så himla mycket för oss yngre just nu.
– Dom tar upp debatten om förutsättningar, resurser, löner och så vidare. Dom hade lika gärna kunna skita i det eftersom dom inte har så jättemånga år kvar. Jag har också sagt det till dom här tjejerna att dom gör så enormt mycket för oss yngre, vilket jag är väldigt tacksam för.

Djurgårdsforwardens säsong poängmässigt har varit en succé. På 19 matcher har hon svarat 14 mål och totalt 35 poäng. Alltså fyra poäng mer än hon gjorde på 29 matcher förra säsongen.
– Jag hade en tuff inledning med en skada redan i första matchen. När jag kom tillbaka åkte jag på en olycklig avstängning. Det kanske inte är likt mig att åka på en sådan, säger Hanna Olsson med ett leende och fortsätter:
– Starten var inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag har varit stark mentalt och har hela tiden tuggat på även om jag har haft svackor. Sedan är jag omgiven av fantastiska människor och fantastiskt bra hockeyspelare. Det gör att det blir lätt för mig att producera och spela en bra hockey.

Du har även gjort en fin säsong i Damkronorna, hur skulle du sammanfatta den?
– Åland, Tampa, Tranås… Det har varit många turneringar den här säsongen, men jag tycker att det har gått bättre och bättre. Jag känner mig tryggare ju mer jag får vara med och jag får hela tiden mer förtroende.
– Det har känts bra och det är kul att jag får ut det nu när det närmar sig det stora målet som är OS.

Med tanke på alla landskamper (19 matcher) och seriespel (19 matcher) du har spelat den här säsongen, börjar du känna dig sliten?
– Nej, men jag tränar extremt mycket med både hockeygym på dagarna och Djurgården på kvällarna. Jag har även varit iväg med landslaget. Därför har det varit väldigt viktigt för mig att säga ifrån ”nu mår jag så här eller så här”.
– Jag tycker att jag har haft en väldigt bra dialog med Roger (Öhman) men även med Nisse (Ekman) om hur jag mår. Roger har varit väldigt noga med att fråga hur jag mår och hur det känns. När jag kom hem från Tyskland i söndags fick jag ledigt på måndagen. Nu hade jag inte fått mina grejer (utrustningen kvar i Tyskland) ännu så jag kunde ändå inte träna, men jag fick ändå ledigt. Det är en lång säsong så det gäller att hålla sig fräsch.

Är dialogen med förbundskaptenen Leif Boork på samma nivå?
– Han säger vad han tycker ”nu får du tänka dig för och kan inte gå på alla ”HG” träningar och allting för då kommer du inte orka i slutet”.
– Det är som han säger. Han kan givetvis inte styra vad jag ska göra hemma, men han kan ge lite ”inputs” på hur han tycker att det ser ut.
– Det säger sig själv också att jag inte kan träna två gånger om dagen varje dag och sedan åka iväg till en turnering och tro att jag ska vara fräsch.

”SKULLE BETYDA HUR MYCKET SOM HELST”

Hanna Olsson.

Sverige gjorde en fin turnering senast i tyska Füssen där laget slutade tvåa. Hanna Olsson klev fram och var en av lagets bästa spelare sett över hela turneringen.
– Det var lite både och. Jag kände mig lite bättre, fräschare och hade ett bättre matchtempo i Rauma gången innan. Då fick jag även bättre utdelning med poäng och allt sådant. Det kändes att det var ett tag sedan jag spelade efter juluppehållet, men det blev bättre och bättre så det kändes helt okej.
– Vi vann gruppen, även om vi kanske inte hade den tuffaste gruppen på pappret. Det känns i alla fall som att bitarna börjar falla på plats.

Hur ser du på förutsättningarna Svenska Ishockeyförbundet ger er inför OS?
– Det förstår vem som helst att kommer vi till Tampa en dag innan vi ska spela match och det är sex timmars tidsskillnad är dom bästa förutsättningarna.
– Vi i laget har kommit ihop nästan ännu tajtare som grupp ”Nu skiter vi i det här och ska fokusera på att göra det bästa vi kan. Vi kan inte påverka det här så nu kör vi”. Vi har inte lagt så mycket fokus på förutsättningarna för det är inget vi kan påverka helt enkelt.

Vad betyder det för dig personligen om du får åka med till OS i Sydkorea?
– Det skulle betyda hur mycket som helst och det är en dröm som jag har haft sedan jag förstod att det fanns damhockey i OS. Ett OS är det största man kan uppleva som en damhockeyspelare så det är mitt största mål just nu.

Vad är ditt bästa OS-minne?
– Jag kommer inte ihåg det där som Pernilla har berättat tusen gånger om (skratt), när dom tog silver. Jag var nog för lite för att komma ihåg det. När tjejerna 2014 slog Finland satt jag bänkad och tittade. Annars är det (Charlotte) Kallas fantastiska stafett.