Sök
OVÄNTAT BYTE. Niklas Hjalmarsson berättar om den överraskande trejden från Chicago till Arizona.
Nyheter

”Ska jag vara helt ärlig trodde jag inte att de skulle trejda mig”

Beskedet slog ned som en bomb. Efter tio framgångsrika säsonger i Chicago Blackhawks organisation blev Niklas Hjalmarsson trejdad till Arizona Coyotes. För hockeysverige.se berättar han om den oväntade flytten.
– De har målat in sig i ett hörn med alla kontrakt och alla no trade-klausuler. Det var väl smidigt att göra sig av med mig, säger Hjalmarsson.

EDMONTON (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tio säsonger, mer än 600 NHL-matcher och tre Stanley Cup-vinster. Niklas Hjalmarssons tid i Chicago Blackhawks var både omfattande och framgångsrik. Den småländske backen blev i det närmaste synonym med NHL-klubben under den dynastiliknande perioden där man tog hem mästartiteln 2010, 2013 och 2015.

Antagligen var det just därför trejden som tog honom till Arizona Coyotes förra sommaren sände sådana kraftiga chockvågor genom hockeyvärlden. Det var i samband med NHL-draften i just Chicago den 23 juni som Blackhawks general manager Stan Bowman släppte i väg den nu 30-årige svensken i utbyte för backen Connor Murphy och forwarden Laurent Dauphin.

Trejden var kontroversiell. Bland annat ryktades det att Blackhawks coach Joel Quenneville blev upprörd på Bowman för att han skickade i väg Hjalmarsson, tveklöst en av de mest populära spelarna i laget tack vare sin uppoffrande spelstil. Själv medger svensken att han blev tagen på sängen av beskedet.
– Ska jag vara helt ärlig trodde jag inte att de skulle trejda mig, men de tyckte väl det var bäst för organisationen, säger Niklas Hjalmarsson när hockeysverige.se träffar honom i Edmonton inför en match.
– Man visste att det var något som skulle hända. Det händer alltid mycket under somrarna i Chicago eftersom klubben alltid ligger mot lönetaket. Nu var det min tur att röra på sig.

”DET VAR VÄL SMIDIGT ATT GÖRA SIG AV MED MIG”

Lönetaket har varit Chicago Blackhawks stora fiende under storhetsperioden. Redan efter Stanley Cup-triumfen 2010 tvingades man släppa profiler som Dustin Byfuglien och Andrew Ladd för att kunna behålla sin kärna. Så har det fortsatt år efter år. Situationen blev ännu svårare att hantera efter att stjärnduon Patrick Kane och Jonathan Toews fick sina nya kontrakt värda 10,5 miljoner dollar per säsong.
– De har målat in sig i ett hörn med alla kontrakt och alla no trade-klausuler. Det var väl smidigt att göra sig av med mig, men samtidigt är det lite enklare att acceptera det när man har varit i ligan ett tag och förstår att det är mycket business som gäller, säger Niklas Hjalmarsson.

Under många år lyckades Bowman hantera situationen på ett bra sätt, men den här säsongen har det mesta gått snett för Blackhawks. Om inget mirakel sker kommer klubben att missa slutspel för första gången på tio år.

Det kommer inte helt och hållet som en överraskning för Niklas Hjalmarsson. Han tycker att klubben tappat för mycket i kvalité senaste året, men även haft otur med skador.
– Det beror lite på hur man ser det. De har ju inte riktigt ersatt (eksemdrabbade Marían) Hossa. Han var extremt stor del av vårt lag. Sedan tillförde (den till Columbus trejdade Artemij) Panarin en dimension i anfallsspelet som är svår att hitta. Ligan är så jäkla jämn och det är så små marginaler att det inte krävs så mycket, säger han och framhäver även målvaktssituationen som en starkt bidragande orsak till lagets tillkortakommanden.
– De fick (Corey) Crawford skadad en stor del av säsongen, så nu kanske folk äntligen förstår hur bra han är. Tidigare var det många som sa att laget var så bra och att han levde på det, men nu när han har varit skadad har man sett hur mycket han betyder för Chicago.


LJUVA MINNEN. Niklas Hjalmarsson vann tre Stanley Cup under sina tio år i Chicago.
Foton: Getty Images

”ETT NYTTIGT MILJÖOMBYTE”

Det finns absolut inga spår av skadeglädje eller bitterhet i Niklas Hjalmarssons utvärdering av sin förra klubb. Hans Arizona Coyotes har ju när allt kommer omkring haft en ännu värre säsong, men han tycker ändå att klubbytet fört en hel del positivt med sig.
– Ibland krävs det någon annan för att det ska ske en förändring. Jag tror att när min karriär är över kommer jag att se tillbaka på det här som att det var ett nyttigt miljöombyte för mig, även om det inte gått så bra som jag har tänkt, säger han.
– Jag har inte så mycket att klaga på här. Det har varit tufft, speciellt i början av säsongen när vi inte tog en tvåpoängare på 20 matcher nånting. Men efter nyår har vi spelat bra, då har vi vunnit mycket mer än vi förlorat och det har varit roligare att åka till rinken.

Hur har det varit att möta i Chicago efter trejden?
– Jag missade matchen i Chicago (10 december) eftersom jag var skadad då. Det hade varit häftigt att spela den. Men jag ska vara ärliga och säga att det var lite jobbigt att möta dem faktiskt. Inför första matchen mot dem hemma bar man på en konstig känsla. Det kändes skönt att ha den avklarad.
– Förra matchen (12 februari) vi spelade mot dem hade det släppt. Då kändes det bara lite roligt att möta gamla polarna. Speciellt när man vinner (6–1) också. Det blir speciellt när man får möta dem i United Center för första gången nästa säsong.

Skador har satt sin prägel på Hjalmarssons första säsong i Arizona. Han har missat 26 matcher hittills. Som referens kan man nämna att han totalt sett bara missade 32 matcher på grund av skador under sina år som ordinarie i Chicago.
– Jag har faktiskt inte varit skadad speciellt mycket tidigare, så det är klart att det varit extra tufft. Speciellt när man kommit till en ny klubb och vill visa vad man går för, konstaterar han.

Du har alltid haft en väldigt uppoffrande spelstil. Är det något som börjar komma ikapp dig nu?
– Nej, det tycker jag faktiskt inte. Jag känner mig bättre tränad än jag någonsin varit. Kroppen känns bra, så det är ingenting jag kan skylla på.


KÄRT ÅTERSEENDE. Niklas Hjalmarsson och tidigare lagkamraten Jonathan Toews under en ceremoni med tidigare basketstjärnan Charles Barkley.
Foto: Matt Kartozian-USA TODAY Sports 

”DET TRODDE MAN ALDRIG NÄR MAN BÖRJADE SPELA”

När han väl har spelat har Niklas Hjalmarsson haft en lite större och mer framträdande roll än vad som var fallet i Chicago.
– Men jag försöker alltid att spela på samma sätt och vara en ledare oavsett. Jag känner inte att jag har förändrats sedan jag spelade i Chicago, utan det är mer att man kanske kan hjälpa de yngre lite lite grann och bidra till deras utveckling. På så vis kanske man blir mer av en ledare, men jag tycker att jag försökte vara en ledarfigur i Chicago också, även om det fanns fler veteraner i det laget än det finns i Arizona nu.

Redan under sin första säsong i klubben har han blivit en av spelarna med ett ”A” på bröstet i Coyotes, som saknar en officiell lagkapten.
– Det är häftigt, det är stort. Det trodde man aldrig när man började spela hockey att man skulle få ett ”A” i NHL. Jag är väldigt stolt över det, säger Hjalmarsson som tycker att han kommit in bra i nya klubben.
– Utanför isen trivs både jag och familjen jättebra och det är kul att ha Oliver i laget också. Jag försöker se det så positivt man kan och ha roligt samtidigt.

Och slutligen den givna frågan till en NHL-spelare som är på väg att missa Stanley Cup-slutspelet. Vill Niklas Hjalmarsson spela VM? Svaret är diplomatiskt.
– Vi får väl se. För det första får man se om de vill ha med en. Det är ju en riktigt härlig konkurrens på backsidan. Det känns som de alltid har en av VM:s bästa backuppsättningar på pappret. Det är lite annat än när man kom in i ligan för tio år sedan. Det är ju svenska backar i varenda lag nu. Så det är den stora frågan: vill de ha med mig?

En fråga med ett givet svar, kan man anta.

Den här artikeln handlar om: