Sök
Micheal Ferland …
NHL

Övervann alkoholen – blev supporterfavorit i gamla klubben

I lördags var Micheal Ferland inblandad i den största traden vid NHL-draften. Fem spelare bytte klubb: Ferland, Adam Fox och Dougie Hamilton hamnade i Carolina Hurricanes och Elias Lindholm och Noah Hanifin flyttade åt andra hållet. Hurricanes menar att man får en kämpe i Ferland.
De kunde inte ha mer rätt.

Micheal Ferland föddes i Swan River i Manitoba den 20 april 1992 som det andra barnet av tre hos mamma Dianne Ferland. Han började spela hockey som åttaåring och spelade på kvartersnivå fram tills dess att han fyllde 15, då han blev draftad av Brandon Wheat Kings AAA-lag, motsvarande en svensk pojkorganisation. Familjen hade det tufft ekonomiskt och även när Ferland draftats av Wheat Kings kunde inte mamma Dianne betala för sin sons utrustning. Där och då kunde allt ha tagit slut, och Micheal hade kanske försvunnit än längre nedför den väg han trots allt skulle komma att korsa senare i livet.

Men Swan River är en liten stad – bara drygt 4000 invånare – och alla känner alla. Alla hjälper alla. Tillsammans med välgörenhetsorganisationerna KidSport och Manitoba Métis Foundation, gick föräldrarna för Ferlands lagkamrater ihop och såg till att tonåringen fick såväl utrustning som medlemsavgifter betalda.
Tur var väl det, för ynglingen hade talang.

LJUS FRAMTID BLIR MÖRK

Under sin första säsong AAA-ligan noterades han för 20 poäng på 40 matcher, men året därpå blommade Ferland ut på riktigt och svarade för hela 85 poäng, varav 44 mål, på 44 matcher.

2009-10 debuterade han i Western Hockey League där Under sin första säsong (2009-10) noterades ytterforwarden för 28 poäng (varav nio mål) på 61 matcher, och det räckte för att han skulle locka till sig intresse från Calgary Flames som valde honom som nummer 133 i NHL-draften 2010.

Efter ytterligare två år i WHL skulle tog Micheal Ferland, då 20 år gammal, ta klivet över till proffslivet inför säsongen 2012-13. Men när han anlände till träningslägret var det i dåligt skick – han klockade in på 117 kilo. Sju matcher i AHL blev det den säsongen. Istället skickades han till ECHL och Utah Grizzlies. Men det var inte slut där.
Efter bara tre matcher i ECHL togs beslutet att Ferland skulle tillbaka till Wheat Kings, och de tradade honom i sin tur till Saskatoon Blades.
NHL var långt bort.

Tolv kilo lättare återvände han året därpå, 2013-14, för en avgörande säsong och den här gången blev det inte ECHL – det blev AHL.  På 25 matcher i AHL noterades Ferland för 18 poäng innan en brutal knäskada satte stopp för hela säsongen, och så här i efterhand var det kanske tur i oturen. Då började nämligen problemen utanför rinken att uppdagas.
Micheal Ferland var alkoholist.

BÖRJADE DRICKA TIDIGT

När han var femton år grep alkoholen tag i honom och höll honom fast.
– Jag kunde inte ta bara två öl – jag ville alltid dricka mer. Jag ville alltid bråka, jag ville alltid hitta på saker. Det var bara dumma grejer, berättade han för Sportsnets Eric Francis förra våren.

Trots de fina prestationerna i Wheat Kings dominerades hans samtal med Kelly McCrimmon – lagets tränare, general manager och ägare – enbart av de problem han försatte sig i:
– Han sa alltid: ”Varje gång du och jag pratar är det för att du har varit ute och festat”, minns Ferland.

Även om karriären gick någorlunda rätt fortsatte tonåringen att dricka. Han har medgett att han mången gång kom bakfull till träningarna i AHL, och dåvarande Flames-tränaren Bob Hartley försökte nå ut till Ferland:
– Han brukade säga ”Om du behöver hjälp så finns vi här”. Men det måste komma inifrån dig själv. Du måste vilja förändra dig, sa Ferland.

HARTLEY NÅR FRAM TILL SLUT

Hartley försökte igen. Han kallade in Ferland till sitt kontor efter ett rehabpass (för knäskadan). I samma veva hade Flames beslutat att låta lagets populäre målvaktstränare, Clint Malarchuck, ta sin tid att komma tillbaka på rätt spår. Malarchuck utkämpade sitt eget slag mot alkoholen. Tränaren hade sett Ferland på diverse barer runtom staden och visste var den då 22-årige talangen var på väg, och med Malarchucks historia färskt i minnet ville Hartley att det här skulle bli en varningsklocka för forwardslöftet.
Men Ferland dök inte upp.

När NHL-chansen dök upp efter 25 matcher den säsongenhånlog ödet åt Ferland. Hans tränare i Abbortsford, Troy Ward, hade sagt att han skulle bli uppkallad till NHL. Men han skadade sig på nästföljande träning och det tog hårt:
– Jag var deprimerad och arg. Jag drack den följande månaden. En morgon hade jag vaknat och var trött på mig själv, på det jag höll på med. Jag kände mig sjuk när jag kom in till Saddledome. Det var då jag bestämde mig för att prata med Bob Hartley och Brian Burke, berättade Ferland.

Hartley, som alltid är rättfram i sin approach, berättade i en intervju med Calgary City Herald att han inte höll tillbaka när de väl satte sig ned, och att han hade haft koll på Ferland.
–  Jag sa: ”Jag har sett dig ute och när jag pratar med folk i organisationen säger dom att du ibland har bra morgnar och att du ibland har usla morgnar. Och jag vet varför: Du har alkoholproblem. Du såg inte mig men jag såg dig härom dagen, klockan 7:30 på morgonen, stå och spy upp allt och lite till.”
Harfley fortsatte:
– ”Mitt jobb är att vinna hockeymatcher, men jag är också människa. Jag vet att du har ett problem och det tuffaste steget är att erkänna det för dig själv och för mig. Så, vad ska vi göra?” frågade jag honom.

Ferland bröt ihop och medgav där och då för första gången för en annan person att han hade problem.  Han hade till och med lyckats dölja det för sin flickvän, Kayleigh Chapman. Kayleigh bodde på annan ort i perioder på grund av studier, vilket möjligen gjort det enklare för Ferland att dölja sina problem. Hon fick, precis som övriga familjen, reda på det efter det mötet.

VÄGEN TILLBAKA

Ferland erbjöds och tog emot hjälp. Han kom in på rehab för att bli kvitt sina alkoholproblem. Längs vägen tog han även hand om andra demoner i sitt liv.
– Rehab lärde mig mycket om mig själv. Jag lärde mig om min relation till min pappa bland annat, berättade Ferland, som bara besökte sin pappa sporadiskt under uppväxten. När hockeyn blev allvarlig bröts kontakten med pappan.
– Det där hjälpte mig verkligen. Jag är lyckligt lottad idag, för jag har ändrat mig så mycket, menade han och han fick medhåll från Hartley:
– Han har förändrats helt. Han är en fantastisk kille och rolig att jobba med.

En favorit bland fansen i Calgary – och i Carolina? Foto: Bildbyrån

Succén på isen lät inte vänta på sig. Med sin styrka och ett artilleri till slagskott tog Ferland, måhända aningen överraskande, snart en plats i lagets förstakedja bredvid Johnny Gaudreau och Sean Monahan. Inför säsongen 2017-18 hade han noterats för 21 mål och 27 assist på 173 NHL-matcher. Siffror som, med råge, putsades till under året. Med 21 mål och 20 assist på 77 framträdanden var Micheal Ferland en betydande pjäs i nyss nämnda förstakedja. Han är känd för sin styrka och arbetsmoral vilket gör att man kan vänta sig att en så pass stark och tung spelare tar en och annan utvisning. Men faktum är att Ferland även noterades för den personliga lägstanoteringen  gällande utvisningsminuter: 24. Med sin spelstil har han blivit en favorit bland supportrarna i Calgary. Själv menar han att han försöker balansera sitt spel.
– Jag gillar att tacklas men vill inte dra det för långt. Jag vill hålla mig på rätt sida om vad som är tillåtet, sa han till Huffingon Post redan för tre år sen.

Med sitt spel är chansen stor att han blir en favorit bland fansen i Raleigh, Carolina också. Lagledningen har i alla fall sin åsikt klar:
– Vi har pratat om att vi behövde lite storlek och styrka i anfallet och Ferland passar den kravspecen perfekt, var general manager Don Waddells bedömning av sitt nyförvärv när affären stod klar.

NEVER SAY DIE

Micheal Ferland har haft en brokigare karriär än de flesta i hans ålder. Den hade kunnat ta slut mycket tidigare, men tack vare Bob Hartley och övriga i Flames omtänksamhet har han fått en andra chans. Och han har tagit den.
– Nu när jag stannar upp och tänker på var jag en gång var och var jag är nu känns det ganska otroligt, menar Ferland själv.

Den spelare han är idag hade han inte varit om det inte vore för den där dagen 2014. Den 27 mars det året tog han sin sista droppe alkohol, något han firade de två första årsdagarna men idag är det en del av livet. Något som bara passerar. Idag är Micheal Ferland 26 år. Han är förlovad med sin Kayleigh Chapman och tillsammans har de en dotter.
– Jag vet inte vad jag skulle vara om jag inte hade tagit steget 2014. Jag hade definitivt inte haft min dotter. Jag tror inte att jag hade varit död, men jag hade inte spelat hockey, menar Micheal Ferland.
– Idag är hockeyn ett jobb och min prio är att ta hand om min dotter. Att ta hand om mina tjejer. När jag har en jobbig dag i hallen åker jag hem och är med min dotter. Jag tänker inte ens på hockey. Jag kan bara vara en pappa.
Bob Hartleys insats räddade förmodligen inte bara en hockeykarriär som nu inte tycks ha några gränser.
Den räddade ett livsöde.
Och i sin tur skapade den nytt liv.

Den här artikeln handlar om: