Då och då slänger jag upp ett boktips här i bloggen. Oftast följt av något som skulle kunna liknas vid en recension. Den senaste hockeyboken jag har läst är läsning som jag tror skulle gynna alla tränare – eller dom som har ett yrke där ledarskapsrollen fyller en viktig funktion.

Det finns få hockeyjournalister i branschen som är lika tillmötesgående, trevliga och respekterade som Craig Custance. Därför kom det inte som någon överraskning att den tidigare ESPN-medarbetaren, som numera skriver för The Athletic i Detroit, lyckats sätta sig ned med tio av vår tids största NHL-coacher och se den kanske mest minnesvärda matchen i deras karriär med dem. Det krävs en synnerligen respekterad och seriös journalist för att inte bara få tillgång till deras tid, utan också få dem att öppna upp sig på ett sätt som vi inte är bortskämda med.

Men Custance lyckades och resultatet blev den mycket läsvärda boken Behind the Bench – Inside the Minds of Hockey’s Greatest Coaches.

Ska jag vara ärlig visste jag inte vad jag skulle förvänta mig av den här boken först. Min farhåga var att den bara skulle innehålla en massa taktik som gick mig över huvudet eftersom jag inte hade möjlighet att se matcherna de pratade om medan jag läste boken. Men så enkelspårig är den verkligen inte.

Nej, Custance sitter inte bara och tittar på hockey med Dan Bylsma, Ron Wilson, Mike Babcock, Bob Hartley, Todd McLellan, Mike Sullivan, John Tortorella, Joel Quenneville, Ken Hitchcock och Claude Julien. Han går betydligt djupare än så. Tar oss med till händelser som präglat deras liv, gjort dem till hockeymissionärer och framför allt ger oss en inblick i deras ledarskapsfilosofi. På så vis blir matchen de tittar på, hur stor magnitud den än må ha, bara en slags kuliss.

BABCOCKS NYFIKENHET

Foto: Uffe Bodin

Poängen med boken ligger i stället i berättandet, i hur Custance beskriver coachernas väg till NHL, deras arbetsmoral och de höga krav de ställer på sig själva och sin omgivning. Men också hur andra ser på dem. I kapitlen finns intervjuer med släktingar, kollegor, spelare och andra personer som ger en djupare bild av vilka de är och varför de har blivit så framgångsrika som ledare i hockeyns värld.

Det är extra intressant att läsa kapitlen som berör Babcock och Tortorella, tveklöst två av de mest omtvistade coacherna i NHL. Med Babcock ser han om OS-finalen mellan Kanada och USA i Vancouver 2010, den som Sidney Crosby avgjorde i förlängningen efter ett sent amerikanskt kvitteringsmål av Zach Parise.

Babcock har beskrivits som något av en upplyst despot, någon som NHL-spelare hyser stort respekt för till en början men sedermera tröttnar på när hans hårda nypor blivit för klåfingriga. Det är en bild som man till viss del bekräftas i boken. Men det man främst slås av är hur ärlig och rak Babcock är. Det finns ingen tid för tvekan. Han pekar med hela armen.

Det som också sticker ut med Babcock är hur ofantligt nyfiken han är. Oavsett sammanhang, om det handlar om hockey eller inte, har han alltid med sig små lappar som han skriver ned lärdomar på. Saker som han på ett eller annat sätt kan inkorporera i sin coachning eller sitt ledarskap.
– Man vet aldrig varifrån man får sin bästa idé. Det kan vara från en rookie i laget, din skridskoinstruktör eller killen som lagar din frukost. Det gäller att vara öppensinnad, resonerar han.

MISSFÖRSTÅDD TORTORELLA?

John Tortorella har genom åren gjort sig känd som ett ”bad ass” genom att vara ännu mer rak och opolitisk än Babcock. Det är bara att göra en YouTube-sökning på Columbus Blue Jackets-coachen för att få bevis svart på vitt varför han räknas som den mest kontroversiella coachen i ligan. Är han missförstådd? Kapitlet när han tittar tillbaka på den avgörande Stanley Cup-finalen mellan Tampa Bay Lightning och Calgary Flames 2004 ger hintar om det.

Tortorella är den första att erkänna att han har begått misstag i karriären. Många på grund av sitt temperament, men framför allt på grund av hur mycket han bryr sig om sina spelare. Det kanske inte alltid märks på sättet han hanterar dem, men i grund och botten finns det en kärlek där även om man kan ifrågasätta hans metoder ibland.
– Jag brukar utsätta spelare för vad jag kallar ”mindfuck games”, erkänner Tortorella i boken.
– Ibland manipulerar jag fram konflikter för att testa spelare, men man måste vara väldigt försiktig. Man kan verkligen skada spelare på det sättet och det är inte säkert att det går att åtgärda det om det går för långt. Men jag tror fortfarande att man kan pusha spelare till en punkt där de säger ”så här långt trodde jag aldrig att jag skulle komma”.

TANKAR KRING LEDARSKAP

I slutändan är det här en bok som fyller många olika syften och riktar sig till olika grupper. Först och främst skulle jag säga att man som tränare eller aspirerande tränare kan lära sig mycket av att ta del av hur några av de skarpaste hockeyhjärnorna i världen fungerar. Men även som någon med ett yrke som innehåller ledarskap finns det mycket att lära sig. Personligen var det flera av kapitlen som fick mig att fundera djupare över hur man kan förbättra sitt ledarskap i olika situationer.

Men lugn, även för lagom hockeyintresserade finns det ett nöje med boken. Det bjuds på en hel del roliga anekdoter och historier både kring matcherna man tittar på och coacherna som står i fokus. Ska ni läsa en hockeybok i sommar är den här boken ni bör satsa på.

Behind the Bench finns att beställa på alla välsorterad boklådor på nätet för en inte alltför dyr peng. Dock finns den, än så länge, inte översatt till svenska.

*****

Eftersom det har blivit dags för mig att ta semester vill jag bara önska er en fortsatt trevlig sommar. På återseende framåt hösten när säsongen börjar smyga sig på på allvar