Tragedin fick henne att sluta – nu är hon tillbaka: ”Fått läka i själen lite grann”

Hon var mitt uppe i hockeykarriärens bästa säsong när en familjetragedi välte allt över ända. Efter att ha tagit ett ettårigt uppehåll från sporten hon älskar är Linn Peterson tillbaka i Luleå Hockey.
– Jag kände att jag var tvungen att läka lite inom mig innan jag kunde köra vidare, berättar hon för hockeysverige.se. 

LÄS ÄVEN: Använder hockeyn som ett andningshål efter pojkvännens bortgång

Det var hemma i Mariestad som hon fick sin hockeyuppfostran. Sedan dess har resan gått vidare via klubbar som Hanhals, Leksand och Brynäs innan Linn Peterson inför säsongen 2016/17 skrev på för Luleå. Där och då gjorde hon sin kanske bästa säsong i karriären och svarade för 13 mål och totalt 31 poäng på 33 matcher.

Förvånande nog valde hon att lägga av med hockeyn där och då.
Men det fanns flera förklaringar till det.
– Jag hade nog min bästa säsong någonsin då jag var här i Luleå senast. Då menar jag både känslan och även det rent produktiva. Jag gjorde 31 poäng den säsongen. Klart att det var roligt, men någonstans kände jag också att det var lite pyspunka, berättar hon för hockeysverige.se.

Trots att poängen strömmade in och pucken studsade hennes väg var det något som saknades för Peterson.
– Framför allt, redan vid jul den säsongen började jag känna att det pyste lite grann. Jag tappade lite av glädjen i det jag gjorde och kände att det sista inte riktigt fanns där för att hålla i satsningen och även för att satsa vidare.

Men det var inte bara motivationen som tröt. Mitt i alltid drabbades Linn Peterson och hennes familj av en tragedi som kom att lämna sina spår.
– Min pappa Niklas gick bort precis innan slutspelet som vi gick in i den säsongen. Så här i efterhand måste jag säga att det också var en bidragande orsak. Jag kände att jag var tvungen att läka lite inom mig innan jag kunde köra vidare.

Foto: Bildbyrån/Peter Skaugvold

”DET ÄR SJUKT JOBBIGT FORTFARANDE”

Att mista en nära familjemedlem är givetvis något av det tyngsta du kan uppleva i livet. För Linn Peterson var det inget undantag. Tiden efter pappans bortgång har varit mycket tung.
– Det har varit och är såklart fortfarande jättejobbigt. Jag känner att det fortfarande påverkar mig. Han gick bort för snart två år sedan och det är sjukt jobbigt fortfarande…, Linn Peterson tystnar lite innan hon med en tung suck fortsätter:
– Någonstans, jag måste ändå gå vidare även om det är jätte, jättejobbigt. Jag har ändå en underbar mamma (Liljan) som är med mig, jättefina syskon (Simon och Ellen) och även fina vänner runt omkring mig. Klart att det betyder mycket för mig och jag har försökt leva vidare vilket såklart även resten av familjen också gjort.

Har du känt av ”pyspunkan” även tidigare i karriären eller var det här första gången?
– Det var faktiskt första gången jag känt att just glädjen inte riktigt fanns där på samma sätt som den gjort tidigare. Ishockey är såklart det bästa jag vet. Jag älskar att spela hockey och har alltid gjort så.
– När jag inte kände att det var roligt, att det tog mer än vad det gav tillbaka, klart att jag då började fundera på om jag skulle göra något annat ett tag och sedan förhoppningsvis hitta tillbaka till hockeyn. Det gjorde jag och det är jag jätteglad för eftersom jag känner att jag har mer kvar att ge.

LÄS ÄVEN: Tar timeout efter de tragiska dödsfallen

”KÄNDE INTE ATT JAG VAR KLAR MED MIN HOCKEYSATSNING”

Linn Peterson spelade några matcher med Färjestad under förra säsongen. Några planer på att återvända till Luleå fanns från början inte, men när motivationen återvände lyfte hon luren.
– Jag kontaktade (Fredrik) Glader och frågade lite fint hur det såg ut. Jag har haft en jättebra dialog med honom sedan dess och jag är jättetacksam över att det fanns plats för mig i Luleå och att jag fick chansen igen. Det vill jag tacka Fredrik för.

Nu är Linn Peterson en av lagets tongivande spelare och det syns i hennes spel att glädjen har hittat tillbaka till henne.
– Jag kände att jag dels har läkt lite efter det att pappa gick bort. Dels kände jag också, då jag väl kommit på banan igen, att jag inte var klar med min hockeysatsning. Jag hade fått läka i själen lite grann. Då kontaktade jag Glader igen och, som sagt var, frågade om det helt enkelt fanns plats för mig.

Hur mycket har du tappat hockeymässigt under säsongen du haft uppehåll?
– Jag har ändå hållit igång så bra jag kunnat. Sedan har jag inte varit på is jättemycket. Det var någon gång ibland bara. Visst tränade jag hyfsat, men det är stor skillnad på att träna själv eller med ett av världens bästa klubblag.
– Man kan säga att jag har jobbat mig in i det och verkligen gett mig själv chansen att komma tillbaka. Jenni Hiirikoski, som sköter vår fysträning, har hjälpt mig jättemycket vilket jag är tacksam för. Jag har verkligen tagit hjälp av henne för att komma tillbaka. Nu börjar jag också komma in i det mer och mer, hitta mig själv i spelet bättre och bättre ju längre tiden går.

Vad tror du det skulle ha betytt för din pappa om han visste att du valt att satsa vidare på hockeyn?
– Jag tror att han är jättestolt och jätteglad över att jag valt att köra vidare. Jag hoppas i alla fall att han sitter där uppe och tittar på mig.

Foto: Bildbyrån/Pär Olert

”SITTER INTE HEMMA OCH GRÅTER ÖVER DET”

Linn Peterson har testat på spel i Damkronorna. Senast var säsongen 2015/16 under förbundskaptenen Leif Boorks ledning. Givetvis skulle hon vara glad om hon fick chansen igen, men landslaget är ingenting som hon just nu tänker speciellt mycket på.
– Just nu är jag bara supertacksam över att få spela hockey igen och framförallt då i Luleå. Klart att landslaget är jättestort, men blir jag inte uttagen sitter jag inte hemma och gråter över det utan jag kör vidare. Får jag chansen kommer jag såklart ta den och göra så gott jag kan.
– Nu vet jag inte riktigt om jag är landslagsaktuell eller inte. Som jag sa så är jag just nu bara tacksam över att få spela hockey och blir jag uttagen så kommer jag inte tacka nej. 

Linn, halva truppen är i väg på olika landslagsuppdrag runt om i världen, hur många är ni egentligen nu på era träningar i Luleå?
– Vi är väl runt tolv spelare. Våra danska och ungerska spelare är här och tränar så vi är några stycken. Dessutom är ”Fällis” (Johanna Fällman), (Nathalie) Ferno och (Maria) Omberg och några till hemma.
– Vi kör på så gott det går och kan inte lägga oss ner och dö bara för att det är några borta. Sedan är såklart inte alla på plats, men vi kan inte avsluta verksamheten heller.

Inte heller tränaren Fredrik Glader finns kvar hemma i Luleå för att styra upp träningarna.
– Nej, jag tror att han åkte till Finland (Damkronorna spelar turnering där), men Oskar (Häggström) vår assisterande kör med oss i stället. Klart att det är lite skillnad även om Oskar också är väldigt bra, men det är en viktig vecka även för oss som är på hemmaplan. Vi försöker hålla uppe tempot så gått det går och kör på så bra vi kan.