Ni som frekvent läser dessa rader vet att jag inte är någon större fan av uppehåll. Vi börjar dock närma oss sluttampen av detta evighetslånga uppehåll som pågått i dagarna tre. Vad passar då bättre än att knåpa ihop ännu en lista? Efter noga övervägande med mig själv där jag stött och blött olika alternativ har jag utsett Hockeyallsvenskans bästa femma.

Alltså, kanske inte den formation med flest poäng eller flashigast spel utan den femma som skulle prestera och leverera bäst över tid (om det nu hade varit möjligt att denna högst hypotetiska formation skulle få chansen att lira tillsammans). Här tänker jag inte bara vid spel med lika många på isen utan även powerplay och boxplay osv.

Målvakt: 

Samuel Ersson, Västerås

Precis som övriga laget har Ersson överträffat alla förväntningar och även toppat det med ett stabilt målvaktsspel under J-VM. Frånvaron i samband med J-VM gör att Samuel spelat något färre matcher än många andra toppmålvakter i ligan. Men det uppvägs av sättet han bär sitt Västerås på sina axlar när laget har sina dippar under matcherna. Det går liksom inte att blunda för tre hållna nollor och inte minst killens ”winrate” som landar på 80% i matcherna han står. När Ersson inte står i kassen ligger lagets vinstprocent på endast 33, vilket säger en del om hur mycket han betyder för sitt lag.

Backar: 

Tobias Enström, MoDo

I våras lämnade han Winnipeg Jets under uppmärksammade former efter att bland annat ha varit läktad i sin sista match för klubben vars organisation han representerat under 11 säsonger. Långt in på sommaren såg han över sina alternativ för att slutligen välja tryggheten hemma i Sverige och MoDo. Jag tror många förväntade sig att Enström skulle ta vid där han lämnade svensk hockey efter säsongen 2007/08. Idag är Tobias en annan hockeyspelare än han var för tio år sedan då han levde mycket på sin exceptionellt fina skridskoåkning. Idag ser man inte speciellt många uppåkningar från egen zon till anfallszonen som var hans signum under guldåret 07/08. Han är dock fortfarande en klippa på sin backplats där han sväljer enormt med istid och spelar i princip en misstagslös hockey. Han bjuder även på en och annan finess samt att han då och då kan sätta in riktigt fina ”open-ice”-tacklingar.

Oskar Nilsson, Oskarshamn

Oskar var förmodligen en doldis för många  inför säsongen då han endast gjort två seniorsäsonger i Sverige. Desto fler har det blivit i vårt västra grannland Norge där han avverkat fem säsonger för Frisk Asker. Oskarshamn har i mitt tycke den starkaste backuppsättningen i hela ligan där jag tycker att Oskar stuckit ut mest av alla. Han är till växten en liten spelare men kompenserar det med ett relativt okomplicerat spel, ett riktigt bra förstapass och en fin skridskoåkning. Det är sällan man ser Oskar ta ett oklokt eller ogenomtänkt beslut på isen.

Forwards:

Anton Holm, AIK

Holm har levererat stadigt med poäng där fler mål än assist har kommit från hans klubba under de tre senaste säsongerna i ligan. Han har ett fruktat handledsskott där även till synes ett något sämre läge ofta förvaltas på bästa sätt. Men tro inte att det är en bekväm spelare bara för att han kan göra mål. Anton jobbar hårt över hela isen och kan även stoppa in näsan där det hettar till. Jag antar att hans två rookiesäsonger i ligan, som spenderades i Karlskoga, formade en tuffare spelare som han även har nytta av som målkung.

Tony Mårtensson, Almtuna

Passningsgeniet som många trodde (inklusive mig själv) var färdig med elithockey efter den tunga fjolårssäsongen i LHC. Men Mårtensson levererar storartat i ett (för övrigt ganska grått) Almtuna och landar, precis som Holm, på ett poängsnitt på en pinne per match. Utöver sina poängskapande egenskaper är han en av ligans bästa tekare och får ta på sig en ledarroll med tanke på sin rutin och erfarenhet.

Sebastian Dyk, Södertälje

Dyken har i mitt tycke tillhört ligans absoluta toppskikt i många år och har denna säsong hittat en, till synes, perfekt lekkamrat i Meyer. Poängen sprutas in på löpande band även fast laget inte alltid går som tåget. Den här positionen hade stenhård konkurrens av ovan nämnda Meyer. Valet föll på Dyk tack vare att han är en bättre tvåvägsspelare samt i egenskap av rightare skapar en bättre dynamik och fler möjligheter för min drömfemma.

Som jag skrev i det inledande stycket är det här den formationen jag tror skulle prestera bäst om man tänker sig alla spelformer samt över tid. 

Hur skulle din drömfemma se ut?