Sök
HAR LANDAT. Karriären fick ett abrupt slut, men tack vare sina intressen utanför isen har Mattias Weinhandl fått ett gott liv.
SHL

Allvarliga skadan blev väckarklocka – och en förberedelse på livet efter karriären

Vad händer när rampljuset släcks och man som elitidrottare tvingas att ställa om sig till en ny verklighet? Hockeysverige.ses nya artikelserie ”Livet efter karriären” tar itu med de frågorna. Här möter ni spelare, pensionerade som aktiva, som på ett eller annat sätt tvingats se framtiden i vitögat när de ställts inför tuffa omständigheter.

I den femte delen: Mattias Weinhandl drabbades av en allvarlig skada som 19-åring. Det fick honom att inse vikten av att vara förberedd på ett liv efter karriären. Det kom han att ha nytta av när han blott 32 år gammal tvingades ge upp samma karriär på grund av hjärnskakningar.

LÄS ÄVEN:
Livet efter karriären – Mike Owillis väg från deprimerad hockeypensionär till framgångsrik 30-årig företagsledare

Livet efter karriären – Fredrik Warg om den krångliga omställningen att gå från elitidrottare till vanlig knegare

Livet efter karriären – Alen Bibic tog aldrig hockeyn för givet, utan utbildade sig till företagsekonom vid sidan av SHL-karriären

* Livet efter karriären – Martin Romö och Sebastian Lauritzen skapar de ”ett LinkedIn för elitidrottare”

En hockeykarriär hänger alltid på en skör tråd. Skador är en vanligt förekommande del av sporten och även om du som spelare är talangfull och har en ljus framtid i sporten kan du aldrig ta något för givet. Det fick den före detta stjärnspelaren Mattias Weinhandl erfara redan som 19-åring.

Under en träningslandskamp med juniorlandslaget i finska Järvenpää mot Tjeckien fick han motståndarforwarden Michal Travniceks klubbspets i ögat. Ljungbysonen var borta i ungefär tre månader efter incidenten och tappade 90 procent av sin syn på vänstra ögat.
– Under en dag eller två trodde jag att jag skulle bli tvungen att sluta spela eftersom jag inte hade någon syn på mitt ena öga. Då kom många tankar ”19 bast, vad ska jag göra nu? Ska jag börja plugga?” Då bodde jag i Ö-vik och visste att Umeå var en bra universitetsstad, berättar Weinhandl för hockeysverige.se.
– Det här har suttit kvar, att det kan ta slut när som. En utbildning är en väldigt bra trygghet att ha då så jag har alltid läst och haft många intressen vid sidan av hockeyn där främst aktiemarknaden har varit mitt stora intresse.

”TÄNKTE PÅ JOBB OCH UTBILDNING”

Han lyckades återuppta karriären och hade många fina år som hockeyspelare i såväl SHL, NHL som KHL. Trots det skaffade han sig en utbildning.
– Det var ett specialutformat tekniskt program nere i Ljungby. Det var en bra utbildning, men det kanske var lite väl mycket kemi och fysik i det programmet, säger han.
– Jag skulle nog säga att jag tänkte en del på jobb och utbildning då jag fortfarande spelade. Jag fick nog med mig redan från ungdomen någonstans att skolan var en viktig del.
– Sedan var jag tvungen att prioritera bort skolan efter gymnasiet. Till viss del även under gymnasietiden eftersom det blev lite mer fokus på hockeyn då jag blev äldre.

Slutet på Mattias Weinhandls hockeykarriär blev inte vad han hade hoppats på. Den nu 38-årige smålänningen spelade sina sista matcher för Linköping i SHL 2013. 32 år gammal föll han offer för återkommande hjärnskakningar.
– Jag har helt enkelt fått för många smällar, vilket jag verkligen kände av 2012/13. Sista smällarna var inga stora smällar, men jag hade utvecklat en större känslighet mot det. Det var då jag insåg att ”fan, det här var inte ens en smäll och ändå mår jag så här.


Foto: Bildbyrån/Robin Nordlund

”JAG MÅDDE VÄLDIGT DÅLIGT”

Det var också då det här med ett liv efter hockeyn sattes på sin spets.
– Karriären slutade, som sagt var, väldigt abrupt. Medan jag fortfarande var aktiv köpte jag en restaurang, Stångs Magasin, här i Linköping tillsammans med min farbror. Det äger vi än idag. Jag startade även ett skyltföretag med min svägerska.
– Det här tycker jag har varit väldigt bra, att jag redan hade något. Sedan hade jag mellan 20 och 30 års ålder ett väldigt stort intresse och en passion för aktiemarknaden.
– Samtidigt var det väldigt tufft under två års tid när jag inte hade fått sluta spela på egna premisser och jag mådde väldigt dåligt under den här tiden.

Hur såg tiden ut just efter det du tvingades till att sluta med hockeyn?
– Det var ett mörker under ett till två års tid. Jag var rätt isolerad och jag kunde inte heller göra så mycket. Samtidigt var jag väldigt känslig mot ljud, ljus, intryck över lag och mådde inte bra. Sedan var det ett stort beslut att tvingas sluta. Allt kom på samma gång där.
– Jag är tacksam nu i efterhand att det som hände gjort att jag är på den banan jag är i dag. Det hade jag förmodligen inte varit annars.

Känner du en tacksamhet mot dig själv att du skaffade restaurangen och syltfabriken men även hade aktieintresset med dig i bagaget?
– Ja, det skulle jag säga. Det har i alla fall gjort det väldigt mycket lättare. Nu pluggar jag på Cruyff Institute tillsammans med hockeyspelare, fotbollsspelare, simmare och så vidare. Där samtalar vi mycket om det här. Det är viktigt att man har lite andra intressen också för någon gång tar det slut, vilket man ändå bör vara medveten om.
– Där kan jag se, om vi tittar på dagens ungdomar, att skolan prioriteras mycket mer än vad den gjorde på min tid. Och just en bra utbildning tror jag är väldigt viktig att ha med sig i bagaget.

Bör ungdomar prioritera skolan ännu mer än vad som görs i dag?
– Av det jag förstått, om vi tar hockeygymnasiet i Linköping som exempel, så är dom väldigt måna om att spelarna verkligen ska klara utbildningen och kunna kombinera den med hockeyn, vilket är väldigt positivt. Så var det inte på min tid. Då var det mer positivt att bara satsa på hockeyn och nästan skita i skolan.
– Enligt mig blir det en för stor risktagning då, men där tycker jag att det hänt mycket senaste åren. Hockeygymnasierna är överlag bra och har en förståelse att man måste kunna kombinera idrotten med utbildning.
– Informationen bör komma tidigt till ungdomarna att du måste ha mer än en sak. Elitsatsning, när du kommer upp och det blir NHL eller en annan toppliga, klart det då blir fokuset, men hockeyungdomarna har rätt mycket tid över. Då kan man läsa och utbilda sig i ställer för att enbart spela tv-spel.


Foto: Bildbyrån

HAR TITELN ”AFFÄRSÄNGEL”

I dag har Mattias Weinhandl lagt ytterligare en titel till sin CV.    
– Sedan fyra år tillbaka är jag affärsängel. Det innebär att jag investerar i bra och ärliga människor som vill bidra till att lösa dom stora utmaningarna och problemen som vår värld står inför. Då blir det både väldigt meningsfullt och kul. Jag har verkligen hittat mitt nya kall.

Hur kom det sig att du valt att satsa som affärsängel?
– Jag har alltid haft ett stort intresse för aktiemarknaden och företagandet. Samtidigt kände jag för fem, sex år sedan att jag ville få ut mer än att vara en liten ägare i ett storbolag och inte ha någon insyn eller närhet.
– För fyra och ett halv, fem år sedan kom jag in i start-up-världen. Jag började träffa dom här entreprenörerna och kände att det var helt rätt, väldigt kul och stimulerande att möta dessa som var rätt snarlika jag själv. Det var också många som hade varit inom idrotten och hade den här passionen och kraften, vilket är väldigt smittande.
– Framför allt var det ändå att få en bättre inblick och få lära mig mer eftersom jag är väldigt nyfiken av mig. Senaste tre åren, ju mer kunskap jag fått desto mer intressant har det blivit. Nu har det blivit mer åt det här ”impact-hållet”, att jag verkligen vill göra skillnad. När jag läser på om hur det står till i världen och på vår planet så blir det också mer tydligt att jag vill vara med och göra skillnad. Också att sedan kunna säga till mina barn när jag blir äldre ”vi blev inte den generationen som lämnade över planeten i ett sämre skick”, utan vi var med och gjorde vad vi faktiskt kunde.

TVILLINGARNA SEDIN – TVÅ FÖREBILDER

Ett av projekten Mattias Weinhandl gått in som affärsängel i är tidigare SHL-målvakten Mark Owuyas projekt som ni kunnat läsa om tidigare på hockeysverige.se. Ett projekt som går ut på att skapa miljövänliga biltvättar.
– Det bolaget passar väldigt bra in i min filosofi. Tar du en vanlig biltvätt går det åt 200-300 liter vatten per tvätt samtidigt som vi har vattenbrist i stora delar av världen. Sedan är det kemikalier som går ner i grundvatten och liknande. Här görs tvättarna på ett miljövänligt sätt.
– Sedan sysselsätts även många människor, vilket också är en väldigt viktig del för samhället i stort. Här krävs det heller ingen akademisk utbildning utan det är ett bra förstasteg in på arbetsmarknaden.
– Dessutom sparar det tid för oss som köper tjänster och i dag är just tiden en väldigt viktig aspekt och kommer nog bli ännu viktigare framledes. Då kan man ägna den tiden åt nya och meningsfullare saker än att stå i en kö till en biltvätt i 30 minuter.

Vad tror du är viktigt för en hockeyspelare att förbereda för att komma ut på ett bra sätt efter karriären?
 Jag tror inte att det finns någon snabbfix, att man helt plötsligt ska komma på något. Det är något som man bör förbereda sig hela livet inför. Utbildning är en viktig del och man bör kombinera det med hockeyn så länge man kan.
– Tvillingarna Sedin är ett bra exempel. Dom var väldigt duktigt i skolan upp till gymnasiet. Sedan åkte dom över till NHL och då blev det ingen högskoleutbildning, men sedan har dom gjort den där borta under sista åren i sina karriärer.
– Du måste börja tidigt och hela tiden förstå att du måste ha med dig en utbildning. Det kommer bli ännu viktigare framledes. Det är under en viss tid du kan utöva det du älskar, vilken idrott det nu är, men den tiden kommer ta slut någon gång. Då bör man fylla på med mer saker i bagaget så man kan leva och må väl.

ÖVRIGA REPORTAGE I ”LIVET EFTER KARRIÄREN”:
Livet efter karriären – Mike Owillis väg från deprimerad hockeypensionär till framgångsrik 30-årig företagsledare

Livet efter karriären – Fredrik Warg om den krångliga omställningen att gå från elitidrottare till vanlig knegare

Livet efter karriären – Alen Bibic tog aldrig hockeyn för givet, utan utbildade sig till företagsekonom vid sidan av SHL-karriären

Livet efter karriären – Martin Romö och Sebastian Lauritzen skapar de ”ett LinkedIn för elitidrottare”

Den här artikeln handlar om: