För er som läser mina rader men saknar Twitter kanske undrar varför jag endast skriver om matcherna mellan Timrå-Oskarshamn och till synes struntar fullständigt i Mora-Leksand?

Faktum är att jag hade planerat att skriva en text om den matchserien efter matchen i lördags där Leksand vann med 4-3 och gick ifrån till 2-0 i matcher. Det var en kvällsmatch där det föll sig så (o)turligt att nattningen för våra äldsta barn (sex och nio år) tajmade perfekt med den första periodpausen. Dra på trissor vad chockad jag blev när jag sedan vaknade yr, seg och djävlig, kl 22:15 och insåg att jag missat festen.

Man blir ganska less på sig själv när det blir på det där sättet. Jag hade planerat en lördagsdejt med hockey på tv:n och eventuellt en kall maltdryck i näven, men istället låg jag och snarkade alldeles för tidigt.

Hur fasen kan man missa en av årets häftigaste matcher kanske några Leksands- eller Morasupportrar ställer sig frågan? Jag får helt enkelt skylla på några tuffa nätter med våra tvillingar som precis fyllt ett år och inte bjuder in till särskilt sömnrika nätter. Dessutom hade vi barnkalas tidigare under lördagen som uppenbarligen sugit ut all form av energi. Jag sov som en klubbad säl kl 20:00 i lördags.

Men nog med ursäkter.

Precis som i matchserien mellan Timrå och Oskarshamn har jag inte alls särskilt bra koll på laget från SHL som i det här fallet är Mora. Däremot har jag sett Leksand ett tiotal matcher under säsongen och har en skaplig uppfattning om lagets kapacitet, styrkor och svagheter etc.

Baserat på de fyra perioder jag sett mellan Mora och Leksand ser jag några nycklar som är lite viktigare än andra. Bland andra:

• Effektiviteten. Baserat på den första matchen där Leksand till stora delar var rejält tillbakapressade blev effektiviteten avgörande för matchens utgång. Som matchbilden såg ut krävdes en dödlig effektivitet när lägena dök upp. Mora kommer att göra allt för att försöka dyrka upp Leksands försvar och en hög effektivitet i avsluten är viktigt för Leksand om matchbilden blir liknande som i den inledande matchen.
• Målvaktsspelet. Axel Brage har kommit upp stort, vilket kommer att vara en vital nyckel för Leksand i resterande matcher.
• Mattias Ritola. Sedan Ritola kom tillbaka efter en segdragen skada i mitten av januari har Leksand förlorat endast tre matcher. Hans betydelse och blotta närvaro har förvandlat Leksand till en maskin. Det är allmänt känt att Ritola är en fantastiskt skicklig hockeyspelare med fina händer och en bra blick för spelet. Det är en speldosa ut i fingerspetsarna som skulle kunna styra ett första-pp i nästan alla SHL-lag. Det som man kanske inte riktigt tänker på och som jag själv fick uppleva förra säsongen är hur fruktansvärt stark han är i kroppen. Det är ett kraftpaket som behärskar spelets alla delar, en Peter Forsberg light om ni så vill. Ta bara målet i första mötet med Mora när han tog stackars Viktor Amnér och hängde upp honom som en ryggsäck på egen rygg samtidigt som han serverade Persson halvöppen kasse. Ren och skär foppaklass.
• Special teams. Det går inte att komma ifrån att den här spelformen är viktig i alla typer av kval och den här matchserien är inget undantag.

Kvällens batalj är oerhört viktig då det är ytterst sällsynt att lag lyckas vända ett 3-0-underläge i matcher.