Med en match till godo blev Vita Hästen klara för spel i HockeyAllsvenskan även nästa säsong. Efter matchen igår kväll tog bloggen ett snack med trotjänaren och stjärnan Marcus Eriksson som berättar om klubbens säkrade kontrakt.

Slutstriden i kvalserien till Hockeyallsvenskan är nästan så spännande den kan bli. I den avslutande omgången möts nämligen Almtuna och Kristianstad i en direkt avgörande match om vilket av lagen som tar den andra platsen bredvid redan klara Vita Hästen.

Angående Vita Hästen så kunde jag inte hålla mig ifrån att åka upp till Norrköping och Himmelstalundshallen för att insupa säsongens sista match på plats för undertecknad.

Det hade kunnat vara hästarnas sista hemmamatch på elitnivå för ett bra tag framöver. Vid förlust hade nämligen läget varit prekärt med bortamatch mot Boden i sista omgången där man kanske inte ens skulle ha allt i egna händer.

Men lagets stjärnor, tillika klubbens egenfostrade spelare, ville annat. Jag tänker framför allt på forwardsessen Jesper Samuelsson och Marcus Eriksson samt målvakten Viktor Kokman som kom upp stort i säsongens viktigaste match. 4-2 blev slutresultatet där Samuelsson stod för 1+1 och Eriksson noterades för två baljor.

På väg upp till Norrköping satt jag i djupa funderingar över om det här kanske är det sista vi får se av Norrköpingslagets stora affischnamn ”Macke” och ”Jeppe”. Detta trots att båda har kontrakt som sträcker sig över den kommande säsongen men som vid degradering annulleras. Jag är nämligen inte säker på att Macke och Jeppe hade orkat mobilisera kraft att som överkvalificerade gå ner och börja om i Hockeyettan, ett stort hjärta till moderklubben till trots.

Mot bakgrund av mina funderingar passade jag på att ta ett långt snack med en av allsvenskans skickligaste spelare; Marcus Eriksson, efter matchen.

Hur viktig var den här segern för klubben och för dig personligen?
– Jätteviktig så klart. Personligen brukar jag inte alls vara nervös inför matcher men den här gången måste jag erkänna att jag var riktigt nervös.

Du fyller 34 i år, kan nervositeten ha bottnat i en osäkerhet kring framtiden som hockeyspelare vid eventuell degradering?
– Visst ligger det något i det. Om vi hade åkt ur så hade mitt kontrakt upphört och sommaren hade förmodligen gått åt till att grubbla över framtiden. Det här var ett så himla skönt avslut på säsongen. Nu slipper vi åka upp till Boden med kniven mot strupen där vi oavsett utgång kommer lämna Norrland med en härlig känsla att vi till slut lyckades ro säsongen i land. Säsongen har minst sagt haft sina utmaningar.

Med lite perspektiv på det som har hänt den här säsongen med allt ifrån spelare som lämnat, en ordförande som sagt upp sig på grund av hot och trakasserier, tränarbyte, bråk med fans osv. Hur påfrestande har all denna turbulens varit för er spelare?
– För mig personligen så bryr jag mig inte nämnvärt om vad som händer utanför isen så länge laget får spela under premisserna vi blivit lovade. Men det är klart att gruppen som helhet alltid i viss mån bli påverkad på ett eller annat sätt. Sedan hur mycket är svårt att svara på. Men jag, som spelat några säsonger i Vita Hästen, vet att säsonger utan en viss turbulens är sällsynta. Det är bara att försöka koppla bort och istället fokusera på det man faktiskt kan påverka.

Lagkamraterna som rörde sig i området utanför omklädningsrummet efter torsdagens match började alltmer frekvent ses med en öl i näven. Christoffer Fish gick förbi med ett lika brett leende som han hade vid förra årets bärgande av kontraktet när Västervik också höll sig kvar via spel i kvalserien. Jag kunde inte hålla mig från att fråga Fish hur det kändes och svaret var lika spontant som klockrent:
– Det är samma härliga känsla varje gång, du vet ju hur det känns Englund.

Fish försvann ut för att fira med lagkamrater och fans. Jag frågade Marcus hur kvällen och natten skulle fortsätta?
– Vi fick ledigt imorgon (fredag) så det kan nog bli lite firande för grabbarna. Själv är jag nykter sedan två år tillbaka så för mig blir det lugnt. Det kommer en dag imorgon också, sa den kloka tvåbarnsfarsan.

Under tiden vi stod och pratade smög legendaren Peter ”Firsov” Eriksson förbi och gav Marcus ett leende och en klapp på axeln. Firsov råkar nämligen vara Marcus far, och det är väl inte långsökt att tro att den dagen Marcus lägger skridskorna på hyllan så dröjer det inte länge innan hans egen tröja får en plats i taket bredvid sin fars tröja. Men den dagen får vi alltså vänta på. Åtminstone en säsong till ska Marcus trollbinda den allsvenska publiken med sina, för nivån, unika finter och passningsegenskaper.

”Firsov” frågade sin son om han inte skulle passa på att dra på sig en förkylning lagom till helgen varpå Marcus skrattade gott samtidigt som han skakade på huvudet. Inför en betydelselös match mot Boden på bortaplan hade i alla fall jag passat på att vara ”sjuk”, avslutade Firsov innan han lommade vidare.