Sök
Växjö Lakers HC

”För mig personligen är det otroligt tufft”

En av förhandsfavoriterna inför säsongen till att ta sig till final var Växjö. Men de regerande mästarna strandade redan i kvartsfinalen mot Luleå. Hockeysverige.se reste till Växjö för att få tränaren Sam Hallams syn på varför säsongen tog slut så tidigt i år. Det blev ett samtal som kom att handla om allt möjligt – bland annat om hur media ibland kan skruva upp saker. Men också att behöva ta farväl av kulturbärare.
— Det är killar som varit en så stor del av vårt lag under lång tid, berättar den dubble mästartränaren.

VÄXJÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)
Trots att det bara är april hälsar Växjö välkommen med högsommarvärme och solens strålar lyser över Arenastaden och skickar blänk på Vida Arena och dess granne, Myresjöhus Arena.
— Härinne är det alltid 15 grader, säger Sam Hallam och pekar på klimatanläggningen i tränarrummet i Vida Arenas inre.

Växjö visade sig från sin bästa sida när hockeysverige.se var på besök. Foto: Henrik Skoglund

VÄNTADE PÅ LYFTET – SOM ALDRIG KOM

Men det är inte för att prata väder och vind vi slår oss ner med Sam Hallam.
— Jag tror att det stora var att vi någonstans hela tiden gick och väntade på att det skulle släppa. Vi var bitvis på väg flera gånger och vi var långa stunder uppe där på en fjärdeplats ungefär. Traditionellt sett har vi ofta varvat upp ju längre säsongen har gått och jag liksom stora delar av truppen i stort gick liksom och: ”Nu är vi på gång!” inleder Sam Hallam sitt svar på frågan varför de regerande mästarna åkte ut redan i kvartsfinal.
— Varje gång vi var där att vi kände så, så tog vi som ett kliv tillbaka igen. Vi tog aldrig klivet upp till nästa nivå när vi kände att vi var på gång. Så kan jag väl sammanfatta hela vår säsong.

Varför tog ni inte klivet, har du någon analys av det?
— Absolut. Med analyser hittar man förklaringar och förklaringar när saker inte går som man vill ses ju nästan enbart som förklaringar, ler han innan han fortsätter:
— Men. Det är flera delar. Nummer ett: Vi var inte bättre. Nummer två: Vi fick väldigt mycket skador och sjukdomar, egentligen genom hela säsongen vilket gjorde att när spelet inte riktigt stämmer, och jag från mitt perspektiv inte riktigt känner kemin i kedjor, så ändrar man lite grann. Men så blir man också tvingad till att ändra väldigt mycket och hittade man någonting så slogs det sönder av en sjukdom eller skada. Så det blev väldigt hattigt, både på grund av beslut som jag tog, men också av omständigheter som vi inte kunde styra över.

JÄMFÖRTS MYCKET MED FJOLÅRET

Tränaren med två SM-guld i ryggsäcken är också självkritisk.
— Jag lyckades inte sätta ihop flera delar av spelet samtidigt. Spelade vi ett bra försvarsspel, då var vi väldigt impotenta offensivt och effektiviteten var väldigt låg. När vi producerade, då blev det nästan på bekostnad av vårat försvarsspel. Spelade vi boxplay fantastiskt, då var det en annan del som dippade.

Mättnad?
— Inte mättnad…men det är en process. Det jag har fått höra mycket under säsongen är att ”Ni är ju vana vid att det bara rullar på”. Jag kan säga att säsongen 17/18 inte var en säsong där saker och ting bara rullade på.
— Det var otroligt mycket arbete och hårt jobb för att få saker att falla på plats. allt från rekrytering till utveckling på individer till lagspelet till gruppdynamiken.

Elias Pettersson med Le Mat ifjol. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN

Han berättar att laget jämförts mycket med förra säsongens vinstmaskin.
— I år ser du att lagen vinner ligan med 101 poäng, vi hade nästan 120 och det är jävligt stor skillnad. Vi sopade egentligen rent under hela slutspelet. Du ser inte det så ofta, och då jämför man, vi själva också bitvis. Det var ju en del av processen. Att vi själva inte skulle gå och jämföra med ett extraordinärt år.
— Tittar man på våra resultat i år så ser man att vi var otroligt dåliga att ta betalt i förlängningsspel och straffar. Bara där hade vi gett oss en stabil fjärde-, femteplats. Inte genom att vara extraordinärt bra, utan vara genom att vara ganska average.

Det Sam Hallam säger kan översättas till att fjolårets framgångssäsong, i kombination med andra delar, blev närmast som ett ok för laget.
— Vi låg hela säsongen med en känsla av att vi skulle leva upp till någonting istället för att klara av att hitta det HÄR lagets riktiga identitet, det HÄR lagets väg till framgång. Där ligger ju en jättestor del på mig som huvudansvarig att få den känslan.
— Man kan också säga att det varit ett otroligt lärorikt år. Man lär sig av framgång och man lär sig av motgång. Där har ju vi fördelen av en kontinuitet på ledarsidan där vi är ett gäng som varit med under såpass många år tillsammans. Vi har varit med om båda delarna och förhoppningsvis kan vi använda det på rätt sätt in i nästa säsong.

VARIT FRUSTRERANDE STUNDTALS

En anan aspekt till det hela är de tunga spelartappen från ifjol. Eric Martinsson, Robert Rosén, Elias Pettersson, Andrew Calof, Andy Miele och Dennis Rasmussen lämnade. Inte vilka spelare som helst
— Det är klart att det påverkar, så är det ju bara. Vi tappade både mycket erfarenhet och topp-skills.

Hur har du mått under säsongen?
— Vi har fortfarande en väldigt stark känsla inne i tränarrummet. Många har ju jobbat länge ihop, vi har en ”coregrupp” av spelare som jobbat väldigt länge ihop. Det har hela tiden varit: ”Hur kan vi göra saker lite bättre, hur ska vi få ut lite mer?”
— Det ät först när den sista matchen spelats och det är över som den riktiga tomheten kommer. Det finns ju hela tiden en tro att man ska hitta en väg.

Foto: Magnus Lejhall / BILDBYRÅN / Cop 214

Han erkänner att det stundtals varit frustrerande och inleder i nästa andetag ett intressant resonemang kring den påstådda pressen och rädslan av att förlora sitt jobb som media målar upp
— När man har varit med ett tag, den här pressen utifrån, det är olika… För Växjö är ett väldigt bra ställe att jobba på ur den aspekten för folk är väldigt positiva här.
— Men om vi tar från fotbollen nu till exempel så såg jag att Rickard Norling var förbannad i en paus och då står Olof Lundh, som är en av de stora opinionsbildarna inom svensk fotboll och säger: ”Han känner sig pressad för sitt jobb!” Jag tror ärligt talat att Rickard Norling inte känner ett dugg press över sitt jobb, han vill bara att laget ska spela bra fotboll och jobba tillsammans.

FÅ LEDARE SOM OROAR SIG FÖR SINA JOBB

Den bild som ibland målas upp är att tränare som basar över lag som går sämre än förväntat går runt och tänker ”Jag måste vinna idag annars får jag sparken”.
— Jag tror faktiskt att de flesta tränare på elitnivå har kommit förbi den formen av själviskt tänkande. Jag tror de största egona finns dels inom journalistkåren, men också bland spelarna, säger Växjötränaren och fortsätter:
— Jag tror att de flesta ledarna känner att man har en vilja att vinna, man har en vilja att spelarna ska må bra. Den pressen känner man. Som för min del i år, man blir ifrågasatt utifrån, det är fine. Det är en del av spelet. Men pressen att ”om inte vi vinner nu så kanske jag förlorar mitt jobb”, den kände jag inte.

Sam Hallam fortsätter sitt resonemang.
— Sen tar jag inte mitt jobb för givet på något sätt. Kommer den dagen så kommer den dagen. Men då är vi tillbaka till att om jag har gått runt och oroat mig för det och agerat för att rädda mitt eget skinn?
— Vi har unga politiker som kommer upp och leder så och det är sällan framgångsrikt. Det är inte därför man gör det här, jag är ju tränare för att laget ska må bra och utvecklas. Både som individer och grupp, där ligger ju min uppgift.

Sam Hallam framför klubbmärket han representerat i sju säsonger. Foto: Henrik Skoglund

Du verkar väldigt trygg som människa. Du ska gå in på din åttonde säsong i Växjö, du måste ju ändå känna dig väldigt trygg i din anställning här? Kan det bidra till att du tänker som du gör? Det hade kanske varit skillnad om du varit inne på ditt första år?
— Absolut. Självklart ligger det en stor skillnad i det. Det kommer ju med erfarenhet, det är såklart att det är en jättestor skillnad när man gör sitt första år och man vet att man skulle ta det hårdare.
Tommy Samuelsson i Skellefteå är väl nästan den mest erfarne coachen vi har i SHL. Jag tror faktiskt inte han oroar sig jättemycket för sitt jobb när Skellefteå torskar tio raka. Vilket gör att han förmodligen gick till jobbet för att hjälpa laget på bästa möjliga sätt och inte för att rädda sitt eget skinn.
— Ser vi runt om i SHL så har vi ju väldigt många tränare som har väldigt stor erfarenhet och jag tror att det är ganska få som går runt och känner den formen av press att man ska bli av med jobbet.
— Det är klart man blir hjälpt av att ha varit med ett tag, men jag tror man landar i det också efter ett antal år som ledare att man gör det för organisationens och lagets bästa. Man lär sig jäkligt mycket själv på resan.

Tommy Samuelsson – den kanske mest rutinerade tränaren i SHL. Foto: Andreas L. Eriksson/Bildbyrån

Samtidigt måste du väl ha något slags eget driv med din egen tränarkarriär?
— Jo, absolut. Men för mig personligen, om jag börjar tänka i de banorna, då tappar jag fokus och är det någonting vi ledare försöker göra gentemot spelarna är ju att ha dem ”här och nu” och fokuserade.
— Om jag gör ett bra jobb så stärker jag mina aktier. Sen är det självklart lätt för mig att sitta och säga, med ett långt avtal.

”SANNING FÖR ATT VISSA SÄGER DET”

En sak som Växjö gjort sig kända för är att alltid lyckas med sina nyförvärv. Blickar vi bakåt så är Elias Pettersson självklart det största beviset på det. Men det finns även namn som Olli Palola, Andrew Calof, Brendan ShinniminNick Johnson och vi skulle kunna sätta hur många etcetera som helst efter.

Henrik Evertsson. Foto: Bildbyrån/Carl Sandin

Men i år var det inte riktigt så. Det var en del nya spelare som inte presterade som förväntat.
— Det blir en sån sanning för att vissa säger det, inleder Hallam sitt svar på påståendet att Växjö alltid lyckas med sina nyförvärv, men inte i år.
— Henke (Henrik Evertsson) är en sjukt bra sportchef både i rekrytering och i själva driften av den sportsliga verksamheten. Men Henke har alltid gjort värvningar som inte slagit väl ut, precis som alla sportchefer gör, och det kan vara av olika anledningar, men de göms ju bort när saker går bra och glöms bort och de positiva lyfts upp.
— Vi har killar som kom in i år som gör otroligt mycket bra saker och som över tid står för stabila och bra säsonger. Samtidigt har vi killar som kommer in som vi förhoppningsvis kommer kunna skörda frukterna av senare.
— Jag skulle säga att det höjs upp lite för mycket i framgång och det lyfts fram lite för många negativa saker när resultaten är lite mittemellan eller sämre.

VÄRVNINGAR SOM INTE MOTSVARADE FÖRVÄNTNINGARNA

Ett exempel på en värvning som inte slog ut som förväntat var Niclas Burström som kom från KHL. För ett par veckor sedan bröts treårskontraktet med Växjö och han flyttade istället till Skellefteå.
— Det är inget snack om att Niclas Burström är en fantastiskt bra hockeyback och en otroligt modig och stryktålig spelare som ger sig in i alla situationer. Men som inte riktigt fick till det i spelet. Det är ju ett ansvar gentemot föreningen och gentemot Niclas själv att om något så tydligt inte fungerar som man tänkt sig så är det bättre att kanske hitta en lösning på det. Så var ”caset” här. Niclas går in och gör en stabil och bra säsong och snittar helt okej med istid, men vi hade förväntat oss lite mer. Vi hade kunnat göra saker bättre för att få honom dit, det är det jag menar: Där kommer du till vårt ansvar som ledare också.
— Vi hade kunnat göra vissa saker bättre och nu blev det inte som vi hade förväntat oss och då hittade vi en bra lösning för alla parter.

Austin Ortega. Foto: Andreas Sandström/Bildbyrån

Austin Ortega, vad hände där?
— Jag tycker mer att det blev… Han hamnade kanske i en lite för stor roll på grund av skador och på grund av att vi inte riktigt fick utväxling ihop som grupp. Då lades det lite för mycket på Austin på ett sätt. Austin har jättebra spetsegenskaper och är en jättebra kille som är ambitiös på alla sätt och vis. Samtidigt var vi i en sits där vi kände att vi behövde förändra vissa saker i dynamiken i laget och öppna upp för att kanske kunna hitta något annat som skulle ge oss ett lite bättre självförtroende som grupp också.

Austin Ortega lämnade Växjö i februari för Eisbären Berlin. Finländaren Julius Junttila var även han ett nyförvärv som de låg större förväntningar på.
— Både och… Vad gjorde han i grundserien? Plus 17, 18 eller något sånt. Det är så många forwards som levererar såna siffror i den här ligan. Men det är också det som är svårt när vi hamnar i den här sitsen som grupp, att vi inte fick den där utväxlingen, då påverkar det också individen.

TUFFT ATT TA FARVÄL

En tid efter kvartsfinaluttåget meddelade Växjö vilka spelare som inte skulle bli kvar i klubben. Bland dessa märks Liam Reddox och Tuomas Kiiskinen. Två spelare som blivit en slags symbol för Växjö.
— Det är jättetufft. Det är två killar som någonstans symboliserar den eran som har varit här under Lakers SHL-tid, säger Sam Hallam samtidigt som en annan stor Växjö-symbol, Robert Rosén, kliver in genom dörren och säger hej.
— Under min tid här har jag sett många fantastiskt grymma människor lämna. I Kiiskinens fall får vi se framöver med…Det har varit en och en halv säsong som varit jäkligt tufft skademässigt för Tuomas och någonstans får han se att han får en bra sommarträning och så får vi se vad som händer.

Det finns alltså en öppning för honom?
— Nej, alltså… Han har ju inte sajnat någon annanstans än. Men Tuomas måste ju också känna att han är fräsch och kan leverera.
— I Reddox fall så är det också tyvärr en del av businessen. För mig personligen är det otroligt tufft. Det är killar som varit en så stor del av vårt lag under lång tid. Reddox var redan här när jag kom och Kiiskinen kom året efter. De båda har varit med och byggt upp Lakers till det det är i dag.

HITTAT SPELARE I RÄTT LÄGE

När intervjun görs hade Växjö offentliggjort fyra nyförvärv inför nästa säsong: Fredrik Karlström, Marcus Sylvegård, Ludvig Nilsson och Linus Nässén. Efter intervjun blev också Oskarshamns lagkapten Jonas Engström klar. Kompetenta hockeyspelare, inga namn som i dagsläget välter några tidningskiosker. Men där känslan är att det finns stor potential.
— Det är en aspekt som glömts bort lite grann. Dennis Rasmussen kom från Västerås, Eric Martinsson, när han kom hit så tror jag han hade spelat halva säsongen i division ett med Helsingborg. Calle Rosén…Vi har ju under de här åren hittat spelare i rätt läge i karriären, det är ju det vi önskar att hitta i dessa också. Det försöker vi göra hela tiden, ibland misslyckas man.
— Det har varit en del av Henkes styrka, och en del av denna verksamhetens styrka också, att kunna ge de här spelarna tid. Sen blandar vi upp det med toppkillar med stor erfarenhet för att ge de här killarna lugn och ro att utvecklas till att ta de här stora rollerna.

Sam Hallam i samspråk med Växjös fystränare och Robert Rosén. Foto: Henrik Skoglund

Slutligen. Kan du i stora drag berätta om ni ska ändra på något till nästa säsong?
— Jag skulle säga att vi varje år försöker belysa verksamheten och vad vi gör. Hur vi tränar, hur vi spelar. Vad vi gör bra och vad vi ska fortsätta göra för att det ska fortsätta vara topp i ligan. Är det något som inte är bra, hur ska vi förbättra det för att det ska bli topp i ligan?
— Vi har under många år haft en bra struktur, med bra siffror rent defensivt. Det bör vi fortsätta titta på vad vi gör bra för att det ska fortsätta vara så.
— Det här året är det ju framför allt vår effektivitet…Då är det upp till oss att titta bakom det, vad leder till bättre effektivitet. Där finns såklart ett jobb för oss att göra.

Den här artikeln handlar om: