Utmanövrerade och i underläge. Då svarade Djurgården för en lika osannolik som viktig vändning av en finalmatch de länge och väl inte såg ut att ha någon chans att vinna. Det öppnar för en nagelbitare till avslutning på den här serien.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
”I’m like a chewing gum, I tend to stick around”
Under gårdagen passade jag på att gå på bio för att koppla bort hockeyn för ett par timmar. Dessvärre ramlade jag in på det kalkonrullen ”Greta”. Den marknadsfördes som en psykologisk thriller, men var i själva verket en tröttsamt utdragen stapling av gamla skräckfilmsklyschor om en ung tjej i New York som tack vare en hel drös ologiska beslut fastnar i klorna på en psykopatisk dam.

Slutsats: se den för allt i världen inte.

Det enda jag tar med mig från filmen är citatet ovan. I en scen tidigt i filmen beskriver sig (den omåttligt korkade och naiva) huvudkaraktären sig på det viset när hon lär känna vad som snart visar sig vara hennes antagonist.

Tuggummi-liknelsen fungerar utmärkt för att karaktärisera Frölundas inledning på den fjärde SM-finalen. För de var precis som ett tuggummi som klibbade fast sig i allt och alla. Vad Djurgården än företog sig offensivt sett var det alltid en klibbig klubba, skridsko eller handske i vägen.

Under första halvan av matchen tror jag inte att Djurgården hade en målchans värd namnet. Frölunda dominerade inte händelseförloppet såsom i finalmatch tre, i stället kontrollerade man det. Som om Djurgården befann sig i deras våld.

När Simon Hjalmarsson smällde in 2–0 i powerplay – vad annars? – kändes matchen död. För det fanns absolut ingenting som pekade på att Djurgården skulle ta sig ur Frölundas dödsgrepp.

Men hockey är – tack och lov – inte en sport av det förutsägbara slaget.

Den där straffen – hur felbedömd den än må ha varit – vände upp och ned på allt vi trodde att vi visste om den här matchen. Och det var klassiskt små marginaler som vände på vinden. En liten centimeterpuck som retfullt gled över mållinjen när de flesta av oss trodde att Johan Gustafsson hade stoppat Mattias Guter.

Efter det var det en helt ny match.

Den där gnistan som Djurgården så desperat varit i jakt på hela matchen tände både hemmalag och fans. Av bara farten styrde Jacob Josefson in sitt första slutspelsmål med skridskon och skickade Djurgården till andra pausvilan med på många sätt osannolika 2–2.

För att göra saker ännu mer osannolika sköt Niclas Bergfors av alla det matchvinnande 3–2-målet. Bergfors, som verkar ha burit på en målförbannelse hela säsongen, lyckades äntligen spräcka sin slutspelsnolla med sitt 28:e skott på 17 matcher.

När slutsignalen gick var det kompakta vrålet från hemmafansen en perfekt avvägd kombination av glädje och lättnad. Jag tror alla var medvetna om att Djurgården inte skulle ha klarat av att hämta sig från ett 1–3-underläge i matcher. Det här var en helt nödvändig seger, en livlina om man så vill. Frölunda har fortfarande kommandot i form av hemmaplansfördelen och är trots förlusten favoriter.

Men är det något Djurgården har bevisat i den här serien – både i match sju mot Färjestad och i dag – är det att man aldrig kan räkna ut dem.

”Nere för räkning – men aldrig ute” borde vara deras slogan vid det här laget.

*****

Frölundas genombrottsveteran Anders Grönlund har med all rätt fått beröm för sitt spel den här säsongen. Men hans facit i de senaste finalserien är inte vackert. Sex tvåminutare varav tre i lördagens match är underkänt. Djurgårdens powerplay må vara mil efter Frölundas när det kommer till effektivitet, men det är inte läge att utmana ödet i en SM-finalserie.

*****

Frölunda hade bara ett powerplay på hela matchen. Givetvis blev det mål. Djurgården var betydligt mer disciplinerat i dag jämfört med i Scandinavium senast. Det var en förutsättning för att man skulle kunna vinna den här matchen.

*****

Jacob Josefson fick äntligen in sitt första slutspelsmål. Men hans betydelse för laget sträckte sig längre än så. Djurgården kontrollerade spelet med sin kapten på isen samtidigt som han vann 65 procent av sina tekningar. Lite i det fördolda har han undan för undan vuxit ut till den maktfaktor han var under första halvan av säsongen.

*****

Segern innebär att Djurgården är garanterade en match sex på hemmais på torsdag. Det innebär också en flytt tillbaka till Globen efter en öronbedövande upplevelse på Hovet i dag. Det är lika med många sköna, nya miljoner på klubbens konto.