Det har länge varit ovisst och svårt att hitta en tydlig toppkandidat. Det är det inte längre. Efter den femte finalmatchen råder det ingen tvekan om att Ryan Lasch har kopplat ett lika hårt grepp om Stefan Liv Memorial Trophy som Frölunda har om LeMat-pokalen.

LÄS ÄVEN: Efter storsegern – Frölunda närmar sig SM-guldet

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Först var det Johan Mattsson.
Sedan Sebastian Strandberg.
Några skvättar Dick Axelsson, Chay Genoway, Joel Lundqvist och Axel Jonsson Fjällby.

Likt en vindflöjel har jag vänt kappan efter vinden, velat av och an och hoppat på trend efter trend. Inför finalmatch fem var jag helt vilse:
”Vem fan ska jag rösta på i omröstningen till Stefan Liv Memorial Trophy?”

Jag är en sådan där person som tar den här sortens omröstningar på alldeles för stort allvar. Har jag fått förtroendet att sitta i en jury eller delta i någon slags omröstning gör det mig orimligt nervös. För trots att objektivitet knappast existerar när man delar ut ett pris är jag fasar jag alltid för att det ska bli fel. Att jag ska välja fel. Precis som om min röst vore avgörande.

Därför tillbringar jag bisarrt mycket tid på att jämföra, väga för och emot, glutta på statistik och highlights. Ofta tills jag är så vilse att jag varken vet ut eller in. När jag slutligen har gjort mitt ångestfyllda val följs det av ånger.

Därför var den femte finalmatchen en valium för mitt svaga sinne. För när jag såg Ryan Lasch spela fram Joel Lundqvist till 1–0 och själv tråckla in 2–0 på Djurgården var det en uppenbarelse likt den när Tjuren Ferdinand lämnar ett outplånligt uttryck och blir utvald till tjurfäktningen:

”JA, HONOM SKA JAG HA!”

Några sekunder av teknisk briljans och välutvecklat spelsinne var allt som krävdes för att skapa klarhet. Men ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att jag i alldeles för stor grad har underskattat Lasch och hans betydelse för Frölunda. Det låter givetvis befängt med tanke på att det är SHL:s regerande poängkung vi talar om här. En money-in-the-bank spelare som i princip alltid levererar. Oavsett.

Men jag vet inte om det är hans brist på centimeter, härkomst eller något annat som gjort att jag inte kunnat se skogens konung för alla träd.

Lasch skulle antagligen ha haft Stefan Liv Memorial Trophy redan för tre år sedan, när Frölunda tog sitt senaste SM-guld. Då gick priset till Johan Sundström. Inte oförtjänt, men heller inte klockrent.

Om Frölunda bryter hemmaplansfördelen på torsdag och avgör i Globen kommer jag att lägga min sketna röst på Ryan Lasch. Och sedan snabbt våndas över det när jag inser att det ju egentligen var någon annan jag skulle ha röstat på.

Story of my life.

*****

Story of Djurgårdens life – eller snarare death kanske – fortsätter att vara boxplay.

Inte undra på att Djurgårdens tränare Robert Ohlsson himlade med ögonen när det kom på tl på presskonferensen efter matchen. För vilken gång i ordning är oklart.

Men det är ganska oundvikligt vid det här laget, speciellt efter ytterligare tre insläppta mål i spelformen. Om Stålmannen har kryptonit som sin akilleshäl har Djurgården spelet med en man mindre som sin.

Nu står man på 22 insläppta mål i boxplay i slutspelet och det tycks inte finnas någon hejd på raset. Enda sättet är att undvika utvisningar, som i match fyra  där det bara blev ett boxplay – och ett mål i häcken.

*****

”DJURGÅR’N, HALLÅ! DJURGÅR’N, HALLÅ”
Ramsan som vanligtvis brukar vara riktad mot Roger Rönnberg riktades nu mot det egna laget. Efter Frölundas 4–0-mål luftade de tillresta bortafansen sin frustration – och fick snart understöd i sin ramsa av skadeglada hemmafans.

*****

En olycka kommer sällan ensam, snarare i skurar.

För Djurgården var det inte bara de insläppta målen som var problemet. Först försvann Jacob Josefson och sedan försvann Olle Alsing ut. Nog för att det här laget har lyckats ta en smäll och fem i det här slutspelet. Men orkar de resa sig efter det här är det banne mig bragdstämpel på säsongen. Just nu känns det som om luften håller på att pysa ur ballongen.

Josefson kommer att spela på torsdag, enligt Robert Ohlsson. Det är desto svårare att se hur Alsing ska kunna göra det. Han såg inte ut att kunna lägga vikt på ena benet när han hjälptes av isen och skulle undersökas närmare efter matchen.

Ett stort avbräck om han inte kan spela vidare.

*****

Jacob Peterson och Samuel Fagemo fortsätter att ta för sig. Frölundas juniorduo blev båda målskyttar och fick mycket beröm efter matchen. Joel Lundqvist var mäkta imponerad över Fagemos utveckling under säsongen, men konstaterade även att det var glädjande att se Peterson ansluta från Björklöven och kunna vara en bidragande spelare på en gång.

19-åringen från Lidköping har fyllt tomrummet efter skadade Pathrik Westerholm med den äran.

*****

Det känns som det blir SM-guld för Frölunda på torsdag. Men är det något vi lärt oss om Djurgården i det här slutspelet är det att man inte kan räkna ut dem. Efter den överraskande segern i den sjunde och avgörande matchen mot Färjestad i Karlstad är de svårt att avfärda den.

Till och med efter en sådan här match.